idag lyssnar jag på den här, om och om igen

första veckan i februari

Ikväll, just vid den här tiden, hade jag och Stefan kunnat vara i Stockholm. Jag vann nämligen, via en tävling på Facbook, VIP-biljetter till Stockholm Fashion Week och främst då Ida Sjöstedts visning ikväll. Allt var klart; vi hade kastat om jobbscheman, kollat på hotell, börjat packa väskan, när vi insåg att "fan, det blir ganska mycket pengar för väldigt lite tid i Stockholm". Vi hade säkert fått räkna med 4000 kronor för hotell, bensin, mat, parkering, fika, osv osv. 4000 för knappt ett dygn i Stockholm var inte värt det. Även fast det hade varit hur roligt, mysigt, fantastiskt och spännande som helst, så har vi inte råd att lägga 4000 kronor på något så flyktigt. Så vi packade upp väskorna igen och valde att inte åka. Skittråkigt, men kul ändå att jag faktiskt vann!! 

Så istället för att vara i Stockholm, sitter jag med datorn och plugget i högsta hugg, medan Stefan är på jobbet. Mer spännande än så blir inte den här tisdagen. Imorgon, däremot, har vi planerat att vi ska minigolfa! Det ska bli riktigt kul! Förra veckan provade vi på luftgevär, och denna vecka blir det minigolf. Skoj! Annars jobbar jag resten av veckan, men är ledig i helgen. Vilket är helt amazeballs, för på lördag börjar Mello! Är ni lika taggade som jag är??!!

summa summarum

2015. Vilket år. Det var tolv galna, hemska, roliga, fantastiska, omtumlande, gråtfärdiga månader. Efter den fruktansvärda hösten 2014, gick jag in i 2015 med hopp om förändring. Förändring från Stefans sida, men mest förändring från min egen sida. Jag ville sluta gråta. Sluta med att inte göra roliga saker för att jag var för ledsen och sluta med att hulka under täcket. Sluta med mina dåliga matvanor, sluta med stressen och sluta med att "not give a fuck". Min framtid är viktig! Så ville jag tänka. Att jag har en egen framtid, oberoende av vem som följer med mig in i den. Och jag tror det gick ganska bra, även fast våren 2015 var en jävligt jobbig period. C-uppsatsen var otroligt tung, och samtidigt som den pågick, bollade jag Stefans rehabilitering, positionen som restaurangchef, familj, vänner och otroligt många tågresor. Jag har nog aldrig åkt så mycket tåg som jag gjorde under de där månaderna. Det var tufft. Men den 4e juni stod jag där. Och allt det jobbiga var över. Jag hade tagit min examen. Examen!!! Det är stort. Efter tre helt fantastiska år i Växjö och på Linnéuniversitetet, stod jag äntligen där med mitt diplom i handen. Jag var klar. Och som jag grät lyckotårar den dagen.

Sommaren minns jag bara som jobbig. Slit, släng, tidiga mornar, bråk och tårar. Det var min sommar som restaurangchef. Hemsk. Och så gick min fina mormor bort mitt i allt. Samtidigt som jag försökte överleva det där, försökte jag också ta tag i framtiden. Ny lägenhet, ny stad, nytt jobb. Stora förändringar väntade mig och Stefan. Men så himla bra det blev (trots en bruten tå mitt i allt). Ny, fräsch lägenhet. Nytt jobb. Nya vänner. Resan till New York. Livet blev bara bättre och bättre och min kärlek till Stefan växte sig bara starkare och starkare. Resan till New York var, by the way, helt outstanding. Bland det bästa jag gjort. Vill tillbaka varje sekund av varje dag, så bra hade vi det. 

Resten av hösten var blandad av tårar för att jag inte hade något jobb och sömnbrist för att jag jobbade för mycket. Tänka sig, att mitt jobbproblem också skulle lösa sig till slut. I december jobbade jag nog ungefär 185 timmar (hästlängder ifrån vad vi gjorde under sommaren, men ändå), och  jag plockade upp och plockade ner ungefär 1200 julbord. Helt fantastiskt hur mycket jobb det var. Men hard work pays off, och i december fick jag en riktigt go lön. En lön som gav min familj fina julklappar, och som betalade julmaten på bordet. Livet var bra. Jag fick fira jul med de jag älskar allra mest, och bara det är ju en lycka i sig. Likaså nyåret var lyckligt. Började dagen på spa med min fantastiska sambo, och avslutade det med att kolla på fyrverkerier och skåla in det nya året. 2016. 2016.

Det här året har jag en bunt av saker att se framemot. Att läsa klart mina två distanskurser och vara ett steg närmre mitt karriärsmål. Att åka till Grekland på semester med min största kärlek. Att få möjlighet att börja plugga till hösten igen och ta ännu ett kliv mot mitt mål. Och även fast det här är väldigt roliga och betydelsefulla grejer att se framemot, längtar jag nog egentligen bara mest efter att få vakna och somna bredvid Stefan varje dag. Det slår allt. Allt! Han är mitt stöd i livet, min kärlek och min framtid. Utan honom är jag absolut ingenting, och med det vill jag även säga: det löser sig. Det trodde jag inte för ett år sedan, men saker och ting löser sig. De bara gör det.

2016

2016, minsann. I år fyller jag 23 år. Börjar få lite åldersnoja nu.... Det nya året började bra, jag fick vakna upp bredvid min fina Stefan, men det fortsatte lite sämre. Åkte på nån slags magsjuka första måndagen på 2016, och missade därmed make up-kursen jag anmält mig till. Så typiskt. Som tur väl var, var skönhetsskolan, där kursen hålls, flexibla nog att låta mig få hoppa in vid nästa kursstart istället. Så någon gång i februari/mars kommer jag börja min resa mot att bli diplomerad make up-artist. Spännande!!!

Försöker därför mest bara hanka mig fram i livet. Distanskurserna började igår, och so far, so good. Att plugga två kurser på kvartsfart känns inte särskilt jobbigt, utan det är lugnt och skönt och jag kan ta det i min egen takt. Annars jobbar jag kvar på festvåningen, Stefan jobbar fortfarande som kock och vi har faktiskt kollat på hus. Det är ju verkligen inte aktuellt ännu, vill gärna läsa min master först, men båda två drömmer vi om ett litet rad- eller parhus, där barnen kan leka utanför. För barn har vi faktiskt pratat om. Japp, ni läste rätt. Stefan har ju redan barn sedan innan, och jag börjar bli mer och mer sugen. Vill helst ha en liten son, som jag kan döpa till Bo och som jag kan klä i skitcoola kläder. Men det är ett tag tills dess. Skulle gärna vilja ha en någorlunda ordnad ekonomi och fast jobb innan vi tar steget in i familjevärlden. 

Så just nu njuter jag bara av mitt liv med Stefan och allt vi har planerat. Nästa vecka tänkte vi, till exempel, skjuta luftgevär. Vi har så väldigt roligt tillsammans, han och jag. Vi skrattar varje dag. Kan helt ärligt säga att jag aldrig innan känt den kärlek jag känner för honom.

Från nyår.