Jag har flyttat runt ganska mycket i mitt liv, och hem har liksom blivit där jag varit. Hem har varit i Växjö. I New York. I Frankrike. I Borås. Men konstigt nog känner jag mig inte hemma där min riktiga familj bor; jag passar inte in här längre. När man har en så pass splittrad familj som jag har, väljer man sin familj. I mitt fall, har mina vänner kommit att bli min familj. Hem har blivit där mina vänner är. Just nu är min familj utspridd över hela världen och jag känner mig helt krossad. Mitt hjärta är krossat och jag känner mig inte hemma någonstans. Borås var hem för mig. Och jag längtar tillbaka dit. Jag vet att det fanns en dag när jag var trött på livet där och bara längtade efter att få komma iväg. Don't get me wrong, jag älskade min tid i New York. Men just idag, hade jag kunnat ge vad som helst och lite till för att vara tillbaka i Borås med min familj.
