19 juli 2010

smile to me

Nej Kajsa, nu räcker det. Visa mig ett leende. Njaee, inte riktigt sådä... Nej, nu... Dra lite mer på höger mungipa.. Och så lite på vänster.. Jamen sådärja, nu börjar det lika nåt!

En underbar kväll vid Vita vatten tillsammans med uuuunderbara människor var allt som behövdes. Plötsligt känns allt mycket lättare. Och mycket bättre! Jag vet att jag inte är ensam om det här, och jag vet att jag alltid har någon att vända mig till om allt bara skulle bli för mycket. Det var som om en stor, jädra stenbumling lyftes bort från mina axlar. Så skönt.







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar