Lars Winnerbäck spelas i mina hörlurar och tankar flyger runt i mitt huvud. "Jag hugger i sten..." De två, tre senaste veckorna har varit de bästa på länge, trots långa jobbdagar och regn. Men jobbet är slut och det ser ut som att även regnet dragit iväg. Om mindre än tre veckor har skolan och mitt studentår dragit igång. Jag förstår inte vart tiden tagit vägen.
Vart jag vill komma med detta inlägg, vet jag inte. Jag funderar lite över allt, min tillvaro, vad som kunnat vara, vad som aldrig kommer bli. Jag längtar till den 22:a. Då ska jag förhoppningsvis få uppleva ännu en underbar Lars-konsert. Melissa Horn också. Hennes musik är underbar, det är som att hon skrivit texterna utifrån mitt liv.
Ikväll ska jag träffa de människor som hittills gett mig mest minnen denna sommar. Ni ska veta att de är underbara, ingen har fått mig att komma på så bra tankar som de har. Jag är inte ensam och detta kommer ta slut. Under tiden ska jag ha jävligt roligt.
Som du sa; det kan vara svårt att bli riktigt nöjd,
det är så lätt att fantisera
Och mina tankar och minnen står mig upp i halsen,
men mycket vill ha mera
Och jag har kvar av sommarn om du behagar,
om du behagar komma hem från England
Jag har väl knappast lärt mig nåt sen sist,
nej inte jag
Men dina ord ligger och gnager här dag efter dag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar