Älskade, lilla Sotis. Nu har vi äntligen hämtat honom till det nya huset. Och han har varit så orolig; skrikit nätterna igenom, knappt ätit, inte gått på toa. Vi vågar inte släppa ut honom ännu, ifall han skulle springa iväg. Just nu ligger han gömd under soffan, ska försöka få ut honom i koppel lite senare, så att han får lite frisk luft, liksom. Jag hoppas han kan hålla sig lugn inatt, för hans skull och för vår. Trivs han inte här, får vi lämna tillbaka honom till pappa och gamla huset. Det vill jag inte. Kan inte leva utan det lilla livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar