livet

Jag är sådär lättsamt glad idag, av någon anledning. Eller ingen anledning alls kanske, jag vet inte. Värmen har kommit tillbaka, och därmed min vilja till träning och till att lyckas. Jag har länge gått runt med en del extrakilon som kanske inte har synts under tjocka kläder, vinterjackor och så vidare. Men nu har jag gett mig fan på att de ska bort! Sommaren är snart här, med korta shorts, magtröjor, bikini och allt vad det innebär. Därför är det dags nu, dags att satsa hårt.

Det har varit soligt men lite blåsigt idag. Tänkte att jag ville både promenera och hinna en sväng till gymmet, men ibland räcker inte alltid tiden till. Därför var jag smart och gick ner till gymmet, tränade och sedan gick hem igen. Vips blev det både en halvtimmes kondition, samtidigt som armar och bröst fick sig en omgång! Hur bra som helst!

När jag var nere på gymmet och tränade som bäst, kikade jag in i simhallen som ligger vägg i vägg med gymmet och såg där en stackars liten kille som låg i vattnet och kämpade med rehabilitering. Han var jätte, jättesmal och såg över huvud taget inte alls frisk ut. Jag målade i huvuvet upp en bild av hur han kanske varit med om en olycka, låt säga en bilolycka, skadat sig svårt, varit med om en massa operationer, men nu var på tillbakavägen. Oundvikligt började jag tänka på en väns pojkvän som just nu är i mitten av en sådan circus, en sann inspirationskälla jag stötte på under programmet Svenska Hjältar 2011 (kolla här) och hur snabbt livet kan vända. Hur duktiga doktorer kan göra en skadad människa nästintill återställd, hur jobbig en sådan resa "tillbaka" måste vara och att man verkligen borde ta tillvara på det man har.

Därför är jag idag lycklig för det jag har. Jag är tacksam för att jag får leva och för att jag är frisk. Jag är helt enkelt tacksam för livet. Och det gör mig väldigt glad.