när folk bara glider genom livet

Det finns inte mycket jag hatar, jag tycker verkligen hatar är ett starkt ord, men vissa grejer går min bara på nerverna. En sån grej är när folk glider. Gud, vad jag hatar när folk glider. I mitt liv har jag och får jag kämpa för väldigt mycket, varje dag. Det där g:et på tentan, att nå min drömkropp, klara av körkortet, tycka om mig själv, med mera, med mera. Det är inte mycket som kommer gratis till mig, utan jag får och har alltid fått kämpa. Dock, så vet jag ju att jag har det väldigt bra med familj, vänner, pojkvän, hälsa och allt det där. Men om man ser bortom det, och ser på allt annat, så är det ytterst sällan jag bara glider genom livet. Men vissa gör det, och det gör mig förbannad. Kanske för att jag blir lite avundsjuk, eller kanske just bara för att jag tycker det är så jävla orättvist.

Ta det här, till exempel. Jag har en kompis i Växjö. Hon reser väldigt mycket (bara det här året har hon gjort sex resor, tror jag, och hon har fortfarande en del kvar till sensommaren och hösten), hon festar väldigt mycket men hon pluggar väldigt lite. Ändå har hon klarat alla tentor jag också har klarat. Medan jag satt konstant varje dag 8-16 i tre veckor och pluggade inför en tenta, pluggade hon tre dagar innan tentan, men klarar den ändå. Tilläggas ska ju också att hon var lika lost (om inte mer lost) som jag inför denna tenta, plus att hon gjorde en charterresa veckan innan tentan, och ändå klarar hon den avsevärt mycket lättare än vad jag gör. Är hon smartare än mig eller föddes hon helt enkelt bara med mer tur? Jag vet inte. Förbannad gör det mig i alla fall. Varför ska jag behöva kämpa så mycket när hon bara glider?

En annan sak är min syster och hennes pågående körkortstagning. Imorgon har hon uppskrivning och så sent som igår hade hon ungefär hälften av alla faser kvar att göra på datorn. (På vår trafikskola är det nämligen sagt att man måste klara alla faser minst en vecka innan uppskrivning, annars får man inte göra den.) Igår hade hon alltså klarat 60% av alla faser och hon la knappt ner manken till att klara de andra. Istället för att råplugga, som jag då gjorde, i flera månader inför körkortet så chillar hon loss, tränar istället för att plugga, sover mitt på dagen istället för att plugga, spelar Sims istället för att plugga. När man får privilegiet att få ta körkortet gratis (mamma & pappa betalar, precis som för mig) ska man då inte lägga manken till och göra sitt allra bästa? Jag gjorde mitt bästa, jag kämpade flera veckor med faser, pärmar, körlektioner och allt vad det heter, och hon bara "ah, detta gör jag på två veckor". Hon bara glider. Att mamma sen satt klockan 23.00 på kvällen igår och hjälpte henne igenom första repetitionsfasen, gör inte alls saken bättre. Hur är detta okej!? Så mycket som jag kämpade, grät, slet mitt hår över det där jävla körkortet, utan någons hjälp, glider hon bara igenom. Hur kan det vara okej!? Hur kan hon ens få göra uppskrivningen imorgon, när hon uppenbarligen inte är redo för den? Jag blir så fruktansvärt frustrerad. Varför ska inte hon få kämpa lika mycket som jag? Lika ensam som jag kämpade? Att sitta nere på trafikskolan, sent varenda kväll för att jag jobbade dubbeljobb under tiden jag tog körkort, framför en äcklig, seg, varm, svettig dator och bara gråta för att man missade att klara fasen med ett poäng, medan hon sitter hemma, framför tv:n, i en skön fåtölj med datorn i knät, och kan göra faserna hemma istället. Hur. Är. Detta. Okej!? Såhär levde jag i över två månader, som hon bara glider igenom på mindre än två veckor. Och alla ni som nu sitter där och hånler och tänker "Ha, ha, ha, hon är nog bara smartare än dig!", er stoppar jag direkt. Nej. Min syster är inte smartare än mig någonstans, möjligtvis likvärdig som mig, men inte smartare.

Jag vet att jag inte ska brusa upp mig inför sånna här saker; släpp det, låt det gå, det rör ju inte dig ändå. Nej, det gör det kanske inte. Men jag tycker inte om när saker är orättvisa. När ska turen ta slut för vissa? Nånstans inom mig hoppas jag nästan att min syster inte klarar uppskrivningen imorgon, hur hemskt det än låter. Hon är helt enkelt inte redo för den! Hon kan inte allt det hon borde kunna, hon har inte rätt kunskaper. Men självklart klarar hon väl den ändå. Varför skulle hon inte göra det, liksom? Turen är väl på hennes jävla sida. Som vanligt. På alla andras jävla sidor än min.