- Jag kan inte fatta att jag snart börjar andra året på universitetet.
- Jag har tänkt lite på det här om hur andra människor uppfattar/ser en. Jag har erfarit det ganska mycket på senaste tiden, att jag verkligen har fått veta hur folk ser mig. Och det är inte alltid så kul. Ibland gör man grejer utan att man tänker på det, och sen sänder det istället ut helt fel signaler till folk. Men nu när jag blivit medveten om dessa lite sämre egenskaper, så kan jag ju jobba med dem. Och det är ju ganska bra. Ska i framtiden tänka på att kanske inte uttrycka mig på sådana vis att de här egenskaperna skiner igenom. Det är nog ganska svårt, men säkert jättebra att försöka tänka på det.
- Jag har inte alls särskilt mycket att göra om dagarna. Löper lite, tränar lite, äter lite, kollar lite (läs: mycket) på Desperate Housewives, tänker på framtiden, tänker på nutiden.... Vissa dagar är jag så himla säker på att jag vill till Frankrike, och andra dagar har jag sån feteångest över det. Betyder det att jag ska sluta tänka och bara göra det, eller betyder det att jag ska tänka en extra gång på om jag verkligen vill flytta? Jag vet inte, det är rätt stor kaos i mitt huvud just nu. Tänker på Sofi Fahrman ibland. Hon hade ett fast förhållande sen 9 år tillbaka, ett bra jobb, lägenhet och allt, hela sitt liv i Sverige när hon helt plötsligt bestämde sig för att göra slut med sin pojkvän och flytta till New York. Det är ju helt galet! Jag lyssnade på hennes sommarprat från 2009, och hon sa att det var det bästa beslut hon nånsin gjort. Kommer jag känna samma om jag flyttar till Frankrike? Det är absolut inte på heltid, och jag tänker inte göra slut med Daniel för att flytta dit, men kommer det vara rätt val? Jag kanske bara borde göra det, inte tänka så mycket utan bara hoppa, ta risken/chansen och se vad som händer. Vad är det värsta som kan hända, liksom? "What ever happens, happens". Lite så får man nog tänka ibland. Mest i sånna här situationer, kanske.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar