alla världens vänner

Nu har jag varit här i över en månad. En månad. Många frågar mig vad som är det eller har varit det bästa med Frankrike än sålänge, och jag kan bara säga: VÄNNERNA. Jag har träffat så många underbara människor under bara en månad, och jag kan för allt inte förstå hur jag ska klara mig utan dem när terminen är slut. Varenda en av dem har fyllt mig med något jag aldrig trodde jag skulle behöva, och gett mig känslor jag aldrig trodde jag skulle kunna känna.

När jag kom hit för exakt en månad sen, hade jag ingen. Jag kände inte någon, jag visste inte vilka folk var och jag visste inte riktigt vilken plats jag skulle ta i gruppen. Allt var bara nytt och skitläskigt. Att jag ens vågade gå till skolan den där första dagen den 6e januari, är fortfarande ett mysterium. Men det tog mig ungefär två dagar, och efter det hade jag hittat mina vänner. De är mitt allt just nu, de är min familj. Jessee från Detroit och Michael från South Carolina är de jag kommit allra närmast, men utöver det finns det så många grymma personer här, att om jag skulle räkna upp dem alla, skulle ni få sitta och läsa i flera timmar. Nästan.

Jag har träffat de bästa människorna här och jag kan gång på gång komma på mig själv att fundera på hur jag egentligen klarat av mitt liv innan dem, utan dem; de gör mig HEL på något vis. För en månad kände jag inte någon av dem, nu kan jag inte tänka mig ett liv utan dem. Vill inte ens fundera på när vi ska säga hejdå om fyra månader. Mår dåligt av bara tanken.

Alla jag har träffat har en egen berättelse, ett eget galna "jag" och så mycket roligt att dela med sig av. Mina svenska drickspel, Jessees galna matvanor, Dimitris sätt att dricka Vodka, Diegos och Rodolfos berättelser om Colombia och Mexikos gator, Michaels alla berättelser om jobbet på Starbucks, Nicks och alla andra kanadensares förkärlek till Kanada, hockeyn och sirap. Alla har något att ge till gruppen och på något sätt completar vi varandra. Tillsammans är vi fan ett.

Om fyra månader är det slut och jag vet, att när jag åker ifrån Poitiers för sista gången, kommer en del av mig att stanna här. Så mycket jag lärt mig, om mig själv och om andra, så många jag träffat och så mycket jag har växt. Det hade jag inte kunnat göra någon annanstans. En liten del av mig kommer alltid att finnas kvar här, kommer alltid att älska Poitiers.

J'aime Poitiers et mes amis à Poitiers. Forever, and ever, and ever....

Världens, världens, världens, VÄRLDENS bästa Jessee!