Har precis sagt hejdå till och vinkat av mina fina svenska
vänner vid tågstationen. Lyssnade på Håkan Hellström under promenaden hem igen,
och det gjorde ingenting bättre. Gud, vad tomt allt känns nu. Vi har varit inpå
varandra konstant i nästan fem dagar, och nu är det bara över. Jag har haft
skitkul, men tiden går alldeles för fort. Dagarna de har varit här har
verkligen visat mig hur mycket jag faktiskt saknar Sverige och allt jag har
där. Frankrike är underbart och alla vänner här är perfekta, men nu saknar jag
Sverige. Det ska faktiskt bli skönt att komma hem om tre månader.
Känner mig och ser ut som ett vrak just nu. Jag är förkyld,
trött och allmänt hängig. Jag har en lägenhet jag måste städa och en hel del
ärenden jag måste utföra. Tvätta, handla, ringa det ena samtalet efter det
andra…. Egentligen vill jag bara gräva ner mig under täcket och stanna där
några timmar, men jag måste på riktigt ta tag i min stora franskaredovisning,
som jag har idag. Vi har knappt lärt oss räkna till hundra på franska, och nu
ska vi gå upp inför hela klassen och prata om vår stora framtidsdröm, vår stora
marknadsföringsplan över vad vi vill uppfinna eller åstadkomma i framtiden. PÅ
FRANSKA. Detta ska göras på franska. Alltså, hallå? Hur tänkte läraren där? 1.
Jag kan inte franska flytande, än mindre marknadsföringstermer på franska 2.
Och även om jag hade kunnat det,
varför skulle jag vilja outa mina idéer till ett gäng marknadsförare? Nej,
tack. Det var en dum jävla hemläxa, och egentligen skulle jag inte vilja göra
den, bara för att visa hur dum jag tycker den är.
Ett annat stort problem som hänger över mig är sommarjobbet.
Den där eviga jäkla frågan om sommarjobb. Är du inte färdigutbildad, får du
inget sommarjobb. Har du inga kontakter, får du inget sommarjobb. Heter du
Kajsa, får du inget sommarjobb. Så här sitter jag nu, i Frankrike, och
spenderar mer pengar än vad jag får in, vilket gör att jag kommer vara broke
när jag kommer tillbaka till Sverige och resten av sommaren. KUL. Söker jobb,
efter jobb, efter jobb, men det är aldrig någon arbetsgivare som svarar. Detta
gör ju att man bara tappar hoppet, hur ska jag nånsin kunna få ett jobb efter
examen, om det redan nu är såhär svårt att hitta någon som vill anställa mig?
Blä. Idag är ingen bra dag att tänka på framtiden och
planera, allt gör mig bara ledsen. Livet är hemskt vemodigt. Känner ingen
glädje i nåt, och jag känner mig heller inte manad till att göra något. Kanske
är det okej att ha sådana här dagar ibland. Så kanske ska jag bara skita i allt
idag och gå och lägga mig igen. Och ta nya tag imorgon. Det är väl helt okej
att känna lite såhär då och då, livet kan ju inte alltid vara på topp. Det har
varit så bra så himla länge, så kanske var det dags för dippen att komma nu.
Jag intalar mig det i alla fall, medan jag är halvvägs påväg in till sovrummet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar