Har börjat storstäda lägenheten, jag kollar på flygbiljetter hem, packar ner vinterkläder jag inte längre använder och sorterar notes från lektionerna. Vår studiekoordinator skickade ut ett massmail häromdagen där det stod att vi måste börja informera våra landlords om när vi vill lämna in nyckeln, vi måste säga upp vårt franska bankkonto och även säga upp telefonabonnemanget. Då slog det mig: det är verkligen på riktigt nu, snart händer det, snart lämnar jag Frankrike. Och det är så sorgligt. Jag känner bara att jag inte har fått tillräckligt med tid här! Det finns så mycket mer jag fortfarande vill göra, så många personer jag inte vill lämna. Jag kom ihåg när jag inte ville lämna Växjö i julas, nu vill jag inte lämna Frankrike; man anpassar sig fort.
Jag har varit med om så mycket fantastiskt här, träffat så många fantastiska personer, upplevt och sett så himla mycket. Alla resor, alla middagar, alla fester... Jag har träffat min andra halva, som heter Jessee och jag hittade min soulmate i Michael. Jag är så fruktansvärt glad att jag gjorde det här. Att jag vågade, tog mitt pick och pack och flyttade. På ett sätt ska det bli lite skönt att komma hem till Sverige igen, men samtidigt gör det jätteont i mitt hjärta att lämna alla. Nu ska jag återigen gå igenom det jag gick igenom i julas, när jag sa hejdå till alla utlandsstudenter i Sverige; nu måste jag säga hejdå till alla mina vänner här i Frankrike. Människor jag spenderat fem månader tillsammans med, människor som har varit min familj under den här terminen. Människor jag älskar och håller av något så enormt.
Nej, istället för att sitta här och skriva om mitt liv i Frankrike, ska jag gå ut och LEVA det! Två månader kvar och jag ska göra dem så bra som möjligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar