1a juni. Min Sotis fyller år och jag har ungefär tre dagar kvar i Växjö. Helt jävla galet. På torsdag tar jag examen (alltså, den meningen låter ju bara SÅ knasig när man säger den högt) efter tre fantastiska år på Linnéuniversitetet och i Växjö. Eller okej, två och ett halvt år i Växjö och en termin i Frankrike.
Jag har haft tre sjukt galna år, där jag har gått igenom allt man kan tänka sig: gråt, skratt, kärlek, ny kärlek, gammal kärlek, att få sitt hjärta krossat, nätter jag knappt kommer ihåg och nätter jag helst bara skulle vilja glömma. Nya vänner, gamla vänner, folk jag har tyckt om, folk jag har hatat. Tentor, omtentor, duggor, redovisningar, att bli underkänd, att bli godkänd, att få känna att man klarar av någonting själv. Jag har bott själv, jag har varit på vippen att flytta ihop med någon annan, jag har bott med en tredje. Jag har betalat räkningar själv, jag har rest själv, jag har tagit hand om mig själv. Jag flyttade till fucking Frankrike för ett och ett halvt år sen, och det finns ingenting jag ångrar med den resan. Det finns faktiskt ingenting jag ångrar med mina tre år som student över huvud taget. Allt det som har hänt, har gjort mig till den jag är idag. En stark Kajsa, en Kajsa med skinn på näsan. En Kajsa som folk inte sätter sig på, en Kajsa som vet vad hon vill. En Kajsa som står upp för sig själv, men som också blivit mer ödmjuk. En stark Kajsa, en tjej jag vill vara.
Peace out, Växjö! Tack för allt du har gett mig. Nu ska jag kicka ass på sista redovisningen av C-uppsatsen, och efter det väntar en magisk examensdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar