a perfect weekend

Igår var en fantastiskt skön dag. Jag och Stefan sov till lunch (tog igen alla timmars sömn vi missat när vi jobbat), vi åt en brakfrukost med bla. risgrynsgröt, vi slappade framför tv:n, handlade gó-middag till kvällen, tog en kaffe i stan (och sprang på Björn Hellberg!), handlade julgrejer på MIO (äntligen!!!) och tjackade en ny telefon till mig. Har helt plötsligt blivit iPhone-brud... iPhone 6s i roséguld, närmare bestämt. Sedan lagade vi potatisgratäng med fläskfilé och bea med äppelpaj till efterrätt. En sådan fantastiskt dag, önskar varje fredag kunde vara såhär. Det är något speciellt med att inte jobba fredagskvällar, man får en helt annan helgkänsla.

Och apropå helg, är jag nästan lite långledig nu. Fredag till tisdag är jag ledig, med en lite avstickare till jobbet på måndag kväll. Stefan jobbar idag, så jag passar på att gå ut och träffa lite nya vänner. Ska på vinkväll med eventuell utgång hos en tjej som heter Malin, tillsammans med en annan tjej som heter Julia. Aldrig träffat någon av dem innan, men det blir nog kul! Sen imorgon kommer mamma, och vi ska gå på bio och käka på restaurang. Perfekt helg med lite av allt!

harmoni och depressions-dippar

Förra inlägget var en typisk depressions-dipp, även fast jag stundtals faktiskt känner så som jag beskrev där. Men det har känts bättre de senaste dagarna. Jag är fantastiskt tacksam för och stolt över min sambo, som får allting att gå ihop, även kaoset i min hjärna, när jag känner att allt bara är borttappat. Jag är stolt över mig själv, som presterar bra på jobbet och som också blir belönad för det. Grym timlön och mycket roliga uppdrag. Så kanske är jag inte så fel i livet som jag tror. Jag vet att jag inte vill jobba som servitris resten av mitt liv, men kanske är det ändå okej att jag gör det just nu. Det jag bara önskar är lite mer harmoni. Lite mer harmoni i livet, så att jag slipper få sådana otroliga dippar som jag får ibland. Det är inte roligt när känslorna sitter utanpå. 

Det är i alla fall harmoniskt att få krypa ner jämte den människa man älskar över allt annat. Och det är precis vad jag ska göra nu.

vad fan vill jag?

Här sitter jag och inte kan sova. Har spenderat kvällen med att fundera. Och sakna. För två år sedan gjorde jag mig redo för att flytta till Frankrike. Jag saknar min tid där varje dag. Jag saknar att allt var så enkelt. Så roligt. Jag saknar den person jag blev då och jag saknar alla mina vänner. Livet var mycket roligare där. Missförstå mig rätt: jag är inte missnöjd med livet jag har idag, jag var bara mer nöjd i Frankrike. Med livet. Med vännerna. Med mig själv. Och kanske får man inte känna så. (Eller åtminstone inte säga det högt). Jag har ju ett bra jobb, en fin lägenhet och en fantastisk sambo. Honom vill jag aldrig vara utan. Men det är allt annat. Just idag jobbar jag mer än jag sover, jag får aldrig klä upp mig och jag har ett socialt liv som en råtta. Hinner aldrig gå ut, hinner aldrig göra något. Och jag som älskar att dansa, klä upp mig, vara spontan och se saker! Jag vill inte leva resten av mitt liv som en arbetsmyra. 

Försöker tänka att det som har hänt, har hänt. Att jag ska vara glad för att det hände och för allt jag fick vara med om. Försöker tänka att den tiden aldrig kommer tillbaka, hur mycket jag än saknar. Jag kommer aldrig flytta till Frankrike igen, de vänner jag träffade där kommer aldrig tillbaka dit. Men ändå gör det ont. Jag vill att mitt liv ska vara så roligt som det var då. Jag vill dricka persikovin och gå ut och dansa en onsdag om jag känner för det. Jag vill resa till Rom, Paris, Barcelona en gång i månaden, för det var så jag gjorde då. Men det går inte. Mina vänner är inte där jag är, och här känner jag inte någon som vill gå ut och dansa en onsdag. Måste hitta likasinnade.

Kan känna igen mig i mycket av den tentaångest och det skolhat många av mina vänner, som fortsatte plugga, just nu känner. Det var jobbigt, men jag saknar det. Saknar att ha (någorlunda) fasta tider om dagarna, saknar att få ta på sig annat än en vit servitrisskjorta och svarta byxor, saknar att kunna festa en onsdag om jag vill det, men saknar också att kunna träna och ha så mycket vänner så nära. Förmodligen har jag bara inte hittat rätt i livet ännu. Fel jobb, kanske fel stad. Kanske var inte Borås något för mig. Kanske borde jag hitta en väg in till något annat yrke. Jag vill ju jobba med kläder. Kanske borde jag börja plugga igen och hitta tillbaka till mig själv. Jag vet inte. Vet faktiskt inte alls vad jag vill. Känns som att jag bara fumlar i mörkret och gör allt lite grann på måfå just nu.

tillbaka i ekorrhjulet

För fem veckor sedan hoppade jag på kryckor, igår var jag tillbaka på gymmet (hej, träningsvärk), i förrgår tog jag mig en härlig höstpromenad och för två dagar sedan gick mitt sjukintyg ut och jag ska officiellt vara frisk igen. Känns skönt att vara tillbaka. Idag ska jag jobba mitt första pass för den här veckan, men absolut inte sista. Har en mastodont-vecka framför mig med heldagar och pendlande mellan två jobb. Jobbar lunch på ett ställe, och kväll på ett annat.

hard work work

Så som jag har grinat över att inte hitta något jobb, och helt plötsligt sitter jag här med fem arbetsgivare som vill ha just mig. Två i Göteborg och tre i Borås. Lyckost mig, va! Försöker få ihop så att jag åtminstone kan ta tre av jobben, och jag tror inte det ska vara några problem. Fjärde jobbet är i Göteborg (ni vet Trädgårn?), men det är alldeles för långt iväg och alldeles för dåliga arbetstider, så jag tackade nej. Det femte och sista jobbet gjorde jag min första dag på igår. Det var absolut inget för mig (avslutade kvällen med migränhuvudvärk och värsta kräkattacken), så där sa jag upp mig direkt. Tänk att kunna ha möjlighet att göra så, välja bland jobb. Aldrig kunnat göra så innan. Numera jobbar jag då på en festvåning i Göteborg och där gör mina första dagar i november, en festvåning i Borås, där jag jobbade två dagar den här veckan och ska in nästan hela nästa vecka, och möjligtvis också en grekisk restaurang i Borås, där jag ska in på måndag och snacka med cheferna. Framtiden känns spännande.

Vad jag dock KAN grina över är att jag inte fick några biljetter till Håkans konsert nästa sommar. SÅ LEDSEN. Jag, mamma, Maja och Stefan tänkte gå i sommar, men det var ju kaos på Ticnet idag. Konserten den 4e juni sålde ut på typ fem minuter, likaså den extrainsatta konserten den 5e juni. 130 000 biljetter såldes. Helt galet. Nu kan vi bara hoppas på restbiljetter som säljs längre fram. Håll tummarna för oss!

New York, New York

Ja, vi är hemma, och ja, vi lever och mår bra. New York var FANTASTISKT, och jag vill helst bara dit nu igen på en gång. Älskade det! Vi hade soligt och fint väder, vi såg en massa roligt och åt hur bra mat som helst. Längtar redan till nästa gång vi ska dit. Vi tog massa bilder, myste och hade det jätte, jättebra. Älskar min Stefan. Och älskar New York.

Fler bilder kommer, men en annan dag. Nu måste jag göra mig i ordning inför min första (!) jobbdag imorgon på en fest- och konferensvåning här i Borås. Ska köra lunchen. Grymt nervös, men det ska nog gå bra. Min tå mår också bra. Får på mig vanliga skor nu och blåmärket är nästan borta. Tån är lite stel och lite stum, men jag är definitivt på bättringsvägen. Och ni förstår inte hur skönt det känns.