Paus

Nu har jag bara en månad kvar i New York. En månad tills jag sitter på flyget tillbaka till Sverige igen. Alltså NEJ. JAG VILL INTE. Jag vill stanna här för evigt - med alla mina fantastiska människor här för ALLTID. 

Jag kommer ihåg den sista månaden i Frankrike. Samma panik, samma ångest som nu. Vad händer när jag kommer hem? Vart kommer jag få jobb? Vart ska jag bo? Alla dessa jävla frågor, som jag inte vill ta tag i. 

Låt mig bara stanna här... ett par månader till... leva life ett tag till... några fler drinkar i Hell's Kitchen... lite mer dans på Times Square... några fler promenader i Central Park... några fler musikaler på Broadway... få krama mina vänner ett litet tag till... få kyssa samma läppar ett par gånger till... 

Aj, mitt hjärta går verkligen sönder när jag tänker på att jag måste lämna New York och alla mina människor behind. Jag vet att vi kommer ses igen. Men inte under samma omständigheter. Och inte här. Och kanske inte på ett par månader, eller ännu värre, år. 

Nej aj usch. Pausa tiden.