24 oktober 2010
plötsliga händelser som räddar tillvaron
Fick nyss ett personligt meddelande över facebook. Det var från en gammal lärare, som undervisade mig för lite drygt nio år sedan. I en helt annan stad, i ett helt annat liv. En glädjevåg sköljde igenom mig. Riktigt ofattbart att hon fortfarande kommer ihåg mig.
22 oktober 2010
plugghäst?
3 dagar, 3 prov. 3 dagar, 3 språkläxor, 50 glosor. 6 dagar, 3 prov, 3 språkläxor, 50 glosor. Behöver jag säga att jag inte har haft så mycket fritid den senaste veckan?
Men jag överlevde, visserligen trött som en zombie, men jag överlevde. Och imorgon skriver jag högskoleprovet klockan 8.15 på morgonen. En lördag! Sånt borde man få pris för. Eller åtminstone de där 350 kronorna tillbaka när man är klar.
Håll tummarna för mig alla ni där ute!
Men jag överlevde, visserligen trött som en zombie, men jag överlevde. Och imorgon skriver jag högskoleprovet klockan 8.15 på morgonen. En lördag! Sånt borde man få pris för. Eller åtminstone de där 350 kronorna tillbaka när man är klar.
Håll tummarna för mig alla ni där ute!
14 oktober 2010
sluta le så jävla vackert
Det der gør mest ondt, er alt det jeg savner nu,
det du giver videre nu, til en der ikke er mig.
Men det der gør mest ondt, det det der gør mest ondt.
Når du smiler igen, elsker igen, rører igen - ved en der ikke er mig.
Når jeg ikke er din mere, er det der gør mest ondt.
Burhan G feat. Medina - Mest ondt
12 oktober 2010
studenter
Sista skolfotograferingen ever.
"Sa3 tar ställning"
Sa3 tillsammans med underbara lärare
grimarsbild
grimarsbild 2
8 oktober 2010
mitt i prick
Jag vet inte om man får göra såhär, men jag måste. Det är så jävla bra skrivet.
Vi kommer inte att leva för alltid.
Och ibland kan jag titta mig själv i spegeln och se allting runt omkring och undra... varför jag var så olycklig så länge. Varför jag stannade där och vaknade varje morgon med en känsla som sa att det var lika bra att dra täcket över huvudet igen. Nu vet jag att man inte väljer smärta, att det bara river upp bröstet och tvingar sig in och mördar all lycka med sitt gift. Att man inte bara på en handvädning kan välja att vara lycklig, men också att man små stunder kan förtränga smärtan med allt man redan har. Jag undrar varför jag inte såg att jag levde många av mina drömmar, att de höll mig i handen när jag var på botten och att deras värde fortfarande var samma även om livet hade gångjärn som bara skrek. Jag var blind för allting av värde när livet började rasa runt omkring mig men de gånger jag lyckades fokusera på vad jag hade i mitt liv istället på allt som försvunnit, var den där glädjen snabbt där och sa hej.
Det är svårt att hålla fast vid saker som bringar glädje av rätt anledningar när mörkret är kompakt. Det är lätt att leta sig tillbaka och försöka ta tillbaka det man förlorat, för att man tror att det är det enda som kan göra allt bra igen. Jag är ett praktexempel på en sådan person som hela tiden vänder sig om och tar emot det som var med öppna armar om det knackar en på axeln. Jag är så blåögd i mitt tunnelseende att jag inte ser konsekvenserna utan bara det så finns där och då. Glädjen. Att det gör att jag sitter med tårar i ögonen och ett hjärta som värker senare är inget jag tänker på då. Men något jag tänker på nu, när jag vaknat flera gånger under natten och svettats för att hjärtat pulserat så hårt i bröstet.
thefworld.blogg.se
Vi kommer inte att leva för alltid.
Och ibland kan jag titta mig själv i spegeln och se allting runt omkring och undra... varför jag var så olycklig så länge. Varför jag stannade där och vaknade varje morgon med en känsla som sa att det var lika bra att dra täcket över huvudet igen. Nu vet jag att man inte väljer smärta, att det bara river upp bröstet och tvingar sig in och mördar all lycka med sitt gift. Att man inte bara på en handvädning kan välja att vara lycklig, men också att man små stunder kan förtränga smärtan med allt man redan har. Jag undrar varför jag inte såg att jag levde många av mina drömmar, att de höll mig i handen när jag var på botten och att deras värde fortfarande var samma även om livet hade gångjärn som bara skrek. Jag var blind för allting av värde när livet började rasa runt omkring mig men de gånger jag lyckades fokusera på vad jag hade i mitt liv istället på allt som försvunnit, var den där glädjen snabbt där och sa hej.
Det är svårt att hålla fast vid saker som bringar glädje av rätt anledningar när mörkret är kompakt. Det är lätt att leta sig tillbaka och försöka ta tillbaka det man förlorat, för att man tror att det är det enda som kan göra allt bra igen. Jag är ett praktexempel på en sådan person som hela tiden vänder sig om och tar emot det som var med öppna armar om det knackar en på axeln. Jag är så blåögd i mitt tunnelseende att jag inte ser konsekvenserna utan bara det så finns där och då. Glädjen. Att det gör att jag sitter med tårar i ögonen och ett hjärta som värker senare är inget jag tänker på då. Men något jag tänker på nu, när jag vaknat flera gånger under natten och svettats för att hjärtat pulserat så hårt i bröstet.
thefworld.blogg.se
6 oktober 2010
jag hinner inte med
Tiden går så himla, himla fort.
Tänk att inte gå till skolan, att inte bli undervisad av världens bästa Magister Wikensten, att inte springa på underbara Lena PG i korridoren, att inte häpnas av Sanjas galna stil, att inte gå till sitt skåp där man har varit bosatt så länge, att inte ha mysiga tyskalektioner med endast fem andra elever, att inte äta lunch tre gånger om dagen i matsalen, att inte fnissa åt Gustavs gulliga skämt, att inte få en upplyftande komplimang av Giggi, att inte dansa loss i överdrivna rörelser med Rebecka på pedagogiskt ledarskap, att inte träffa alla älskade människor hela tiden, att inte ha sina dagliga asgarv...
Om åtta månader är det här min verklighet. Vilken ångest.
Tänk att inte gå till skolan, att inte bli undervisad av världens bästa Magister Wikensten, att inte springa på underbara Lena PG i korridoren, att inte häpnas av Sanjas galna stil, att inte gå till sitt skåp där man har varit bosatt så länge, att inte ha mysiga tyskalektioner med endast fem andra elever, att inte äta lunch tre gånger om dagen i matsalen, att inte fnissa åt Gustavs gulliga skämt, att inte få en upplyftande komplimang av Giggi, att inte dansa loss i överdrivna rörelser med Rebecka på pedagogiskt ledarskap, att inte träffa alla älskade människor hela tiden, att inte ha sina dagliga asgarv...
Om åtta månader är det här min verklighet. Vilken ångest.
3 oktober 2010
piroger och choklad
Min kväll började klockan 8 med en shot Cuba blåbär,
den slutade på morgonen klockan 5 hos Mandus med piroger och choklad
2 oktober 2010
partyyy
Baby, baby won't you help take it down
Tonight, tonight, tonight, tonight
Baby, baby c'mon help me get down
Tonight, tonight, tonight, tonight
'Cause it's Satur-Saturday
Ain't nobody here to take eh, eh, eh
'Cause it's Satur, 'cause it's Satur-Saturday
Everybody wants to play eh, eh, eh
ANDRA STUDENTFESTEN STUNDAR!
Tonight, tonight, tonight, tonight
Baby, baby c'mon help me get down
Tonight, tonight, tonight, tonight
'Cause it's Satur-Saturday
Ain't nobody here to take eh, eh, eh
'Cause it's Satur, 'cause it's Satur-Saturday
Everybody wants to play eh, eh, eh
ANDRA STUDENTFESTEN STUNDAR!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)