Det finns otroligt mycket minnen i en låt, i en sångtext. Jag lyssnar på Mange Schmidt's "Allvarligt talat" just nu och funderar på när den släpptes som singel. Om jag sluter mina ögon och bara lyssnar på låten swishar hela vinter, våren och sommaren 2010 förbi framför mina ögon. Kan därför inte urskilja vid vilken tidpunkt den var som mest känd, då låten påminner mig om mer än ett halvår. Att dessutom bara säga de där orden, vintern, våren och sommaren 2010, får hela min hjärna att fyllas med minnen. Sista terminen i tvåan, treornas student, sommarjobbet, kärleken, festivalerna, dagarna, nätterna, förhoppningen, vänskapen... Det är galet vad saker och ting kan förändras på kort tid. Man kan nog säga att jag saknar en del, men jag gräver inte ner mig för hur det blev istället. Jag mår bra och mitt liv är inget att klaga över, men ändå. En sådan liten sak som en låt eller ett foto kan röra runt så mycket i hjärnan. Jag saknar er, dem, det, allt, inget, hela grejen..
Jag mår bra och mitt liv har fallit rätt fint på plats, tycker jag. Mina minnen kommer alltid vara där och de har gjort mig starkare. Tack vare dem vet jag att jag kan, att jag också kan. En härlig känsla, det ska ni veta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar