"Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn?"

”- Jag dör innan livet blir grått, säger hon.
- Livet blir grått när du dör, säger han.”

”Han är sliten han också, känner att han blir trött på ett speciellt sätt när han ser på konst. De sitter på en bänk utanför.
- Är det seriöst mellan oss nu? frågar han på ett sätt han hoppas låter både ironiskt och allvarligt på samma gång.
- Om du träffar en tjej som vantrivs lika mycket som du på en fest så är du i princip redan ihop med henne.
Han önskar att hon kunde säga att hon älskar honom.”

”På kvällen, när han ska gå, får han ett litet, platt paket av mamman, inslaget i blått papper. Så snart han är för sig själv öppnar han paketet. Det är en bild av henne där hon står på en kulle vid havet, vind i håret, från tiden innan hon blev sjuk, hon hade mörkt, långt hår. Det finns en liten linjerad papperslapp också, ett slags testamente, tänker han. Hon skriver att hon älskar honom, att hon inte alltid kände så, men att hon gör det, att hon är rädd för sig själv, men hon älskar honom, att det är allt hon vet, och att kärleken är evig, vår kärlek är en skugga av Guds kärlek, att den är evig vad som än händer, att det både är en tröst och en skräck, men så är det, kärleken är evig, och att inbilla sig något annat, vad som helst, är det största felet man kan göra som människa, att den som inte griper kärleken medan den finns riskerar att förlora sin själ för evigt.”

”- Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn? frågar han.
Sch! mimar hon med det vänstra pekfingret mot läpparna medan hon fimpar cigaretten med det andra.”

”Sedan han var liten har han ofta fantiserat om framtiden, vad som ska hända honom, vad han gör om exempelvis två månader, två år. Ofta blir det som han har föreställt sig. De skulle på semester till farmor, och dagarna där hos farmor blev som han hade föreställt sig dem. För ett barn är dagarna ganska lika varandra, Men tyst för sig själv har han alltid tänkt att dagen kommer då något händer. Något som förändrar allt.
Nu är det dags, tänker han. Nu är han där. Det är första gången han inte vet vad som kommer att hända.”