Valborg

Eftersom att jag, dagen till ära, är sjuk med feber och förkylning, tänker jag stanna hemma denna Valborgsmässoafton. Medan alla andra är ute och härjar, ligger jag lugnt nerbäddad framför en film. Jag vet dock inte vem/vilka som har det bäst, jag som sitter inne i värmen men är sjuk, eller de som står ute i kylan men är friska.

Hoppas ni allihop får en bra Valborg!

true words

min stora dag

Jag har på senaste tiden insett att jag nog inte vill gifta mig i framtiden, alltför mycket talar emot och de flesta äktenskap slutar tyvärr i skiljsmässa. Men om jag ska gifta mig någon gång, (mest bara för att få ha en sådan där underbar vit klänning på mig), vill jag inte ha någon traditionell inmarch i kyrkan. Nej, jag skulle nog mer köra på något liknande det nedan. Dels för att det är originellt och galet grymt, dels för att låten är den låt bland alla låtar i hela världen som ger mig mest minnen. För mig är det världens bästa låt.

http://www.youtube.com/watch?v=4-94JhLEiN0

underbar onsdag

Idag har varit en bra dag. Till att börja med kan jag ju säga att vädret har varit fullkomligt underbart och jag har gått barbent hela dagen. Idag hade även alla treor dansövning inför balen (det är så nära nu!!) och det var riktigt, riktigt kul! Väldigt socialt, jag pratade både med folk jag aldrig någonsin bytt ett enda ord med och folk jag inte haft kontakt med på flera, flera år. Om två veckor kör vi samma grej igen, och jag längtar faktiskt. Efter dansen hade jag min sista redovisning för den här veckan, vilket betyder att jag klarat av tre redovisningar på två dagar. Helt galet! Nu väntar bara ett idrottsprov på fredag och så har ännu en vecka gått. På måndag börjar min fjärde sista gymnasievecka, och då kommer jag inte vara hemma. Mer om det ska ni få höra senare!

Ikväll tänker jag lyssna på Veronica Maggios nya album (och självklart även plugga lite, vad är en skolvecka utan plugg liksom?), hennes texter är helt klockrena. Ha en fin onsdag, alla ni där ute!

exakt en månad kvar nu





http://open.spotify.com/track/2gzUE5XqI1nhPk9RO9nqBo

true words

new in

fruktansvärt, bara fruktansvärt

Detta kan ha varit bland det värsta jag någonsin har läst. Vilken panik killen måste ha haft! Jag hoppas sjuksköterskan fick en fet spark i ändan samtidigt som hon avskedades. Så här får det inte gå till! Läs artikeln och bli chockade ni också.

Något annat som kanske inte är lika hemskt, men väl hemskt ändå, är att jag firar ett år med mig själv idag. Japp, idag har jag varit singel i ett helt år! Men nä, ja' ä inte bitter, som Robert Gustavsson hade sagt. Det har varit ett galet år det här alltså, med både tårar och skratt. Men mest har det varit bra, galet bra.

dagens diss

För ett tag sen fick jag för mig att jag skulle solduscha till studenten, för att vara brun och fin när man springer ut där i sin vita klänning. Hit var den idén jättebra. Sen tänkte jag att jag nog borde testa det en gång innan jag verkligen gör det, bara för att det inte ska bli misslyckat och jag skulle få behöva gå runt helt missnöjd under hela studenten. Så jag bokade en tid tillsammans med min goda vän Ellen, vilket då blev imorse vid halv 11. Vi åker dit, är lite smånervösa, men går igenom hela proceduren ändå. Det kändes jättebra när allt var klart och jag var väldigt förväntansfull på resultatet. Kommer hem och lägger mig ute i solen (ja, man fick sola vanligt ändå) och somnar. Jag vaknar kanske två och en halv timme senare och känner att det svider väldigt konstigt på magen. Jag går in och märker att jag har bränt mig. Samtidigt under samma två och en halv timmar hade den här solduschningen verkligen börjar verka. Det såg riktigt bra ut på benen och armarna, men jag märker ju till min fasa att jag har ett sträck rakt över hela pannan som delar den i ett vitt område och ett brunt område. Jag märker också att jag under duschningen glömde vrida på huvudet, vilket har gjort mig till neger (ursäkta uttrycket!) på framsidan av ansiktet, men vit på kinderna. Jag är dessutom också vit på insidan av lår och armar. Överallt är jag annars brunprickig, förutom på magen där jag är kräftröd och på översidan av fingrarna, där jag är nästintill svart. (Okej, kanske inte riktigt...) Med andra ord; solduschning är ingenting jag rekommenderar, jag är grymt besviken på resultatet och kommer ta studenten lika vit som min klänning.

projektarbetet, den muntliga delen

Och nu, efter att ha lovat er alldeles för länge, kommer min beskrivning av den muntliga delen av projektarbetet.
Jag kan börja med att säga att jag inte med ord kan beskriva hur skönt det faktiskt känns. Även fast det har varit jättekul, känns det nu underbart att få ett avslut på det hela. Då speciellt den muntliga delen, som jag nojade över den alltså! Kvällen innan redovisningen var jag inte alls särskilt nervös, och det mesta satt riktigt bra när jag ”redovisade” för mamma. Men under hela redovisningsdagen gick jag runt i skolan och var hur nervös som helst. De andra deltagarna i min grupp var jätteduktiga och satte verkligen ribban högt. När jag efter maten skulle inta scenen, var jag minst sagt genomsvettig. Inledde hela arbetet med att prata alldeles för fort, vilket jag också tror märktes. Jag förstår egentligen inte varför jag var så himla nervös, det var bara folk jag kände inne i salen och jag pratade om något jag själv skapat, vilket för det mesta brukar vara lättare för mig än att stå framme vid tavlan och t.ex. leverera fakta om ett land. Tror det kan ha varit för att jag faktiskt blev bedömd på det jag gjorde där framme på ett annat sätt än vad man annars brukar bli. Den muntliga delen är ändå en jättestor del av betyget. Jag var så nervös att mina ben skakade en aning. Dock var det främst i början, benen lugnade ner sig när jag kom en bit in i arbetet.

Jag tyckte själv att jag pratade i all evighet, men det hela gick på endast en kvart. Hemma tog det ungefär 16 minuter, men jag trodde verkligen det skulle ta längre tid när jag väl stod där framför min handledare och alla andra. Trodde jag skulle kunna improvisera mer och på det sättet fördriva tiden. Men icke. Trots allt detta, är jag nöjd. Jag må ha pratat aningens snabbt, men jag fick med allting jag ville ha sagt och jag tror jag förmedlade mitt arbete med både allvar och en smula humor. Det är vad jag vill tro i alla fall.

prickigt & randigt

 

mardrömmar

Inatt drömde jag återigen om balen och hur fel allting gick. När jag och min baldejt skulle stiga ur bilen var min klänning alldeles för tajt för att jag skulle kunna komma ut och jag ramlade pladask ner på marken. Min klänning var tydligen vit, vilket den verkligen inte är!, så jag fick smutsfläckar överallt. Min baldejt skämdes ögonen ur sig och lämnade mig liggandes på marken för att snabbt som attan skynda sig förbi folkmassan. När jag sedan väl kom in i hotellet fick vi inte alls Italiensk toast till förrätt, (som det ska bli), utan vi fick falukorv. Min frisyr och mitt smink var heller inte fixat innan vi gick förbi folkmassan utanför hotellet, utan det fixades inne vid matbordet. Dessutom försvann min baldejt och ett av mina ex, som tog studenten förra året, sattes jämte mig istället. Jag säger det igen; jag hoppas innerligt att jag inte har förmågan att drömma sanndrömmar....

sanningens ord

Håll mig hårt eller släpp mig helt, men lämna mig aldrig bunden. Värm mig med din kärlek eller lämna mig i kylan, men låt mig få slippa frysa hos dig. Krossa väggen mellan oss eller måla den svart, men låt mig inte få se dig utan att kunna nå dig.

fruktansvärt stort

Jag hittade den här länken på Facebook, som visade de konstigaste bilderna som tagits med Google Earth. Filmen var häftig, det var som att se hela världen utan att ens resa någonstans. Det tillsammans med musiken, gjorde upplevelsen väldigt magisk för mig. Sitter nu med en känsla i kroppen, som får mig att vilja flyga jorden runt bara för att verkligen få se minsta lilla vrå av världen och uppleva allt det som visas i filmen. Tänk vad stor världen är egentligen. Jag kan inte riktigt förstå det när jag sitter här i lilla, trygga Sverige.

party like a rockstar

Jag har ont i hela kroppen efter veckans träning, men vad gör det när det ikväll vankas 20årsparty utan dess like?

ny favorit

Ikväll har jag kollat på "Himlen är oskyldigt blå". Jag rekommenderar filmen starkt, den var både sorlig, romantisk, hemsk och alldeles, alldeles underbar. Vissa scener fick mig att rysa av behag genom hela kroppen. Ett exempel är den romantiska scenen när just Ted Gärdestads Himlen är oskyldigt blå spelas i bakgrunden; den perfekta sommardagen speglades och jag drömde mig bort till gamla minnen. Bill Skarsgård har en av huvudrollerna och man kan faktiskt inte rå för att bli lite sådär lagom förälskad i honom. Jag skulle inte sätta honom på min Världens vackraste man-lista, men en viss charm har han allt. Hans fingerfärdiga skådespeleri tillsammans med Peter Dalles magnifika tolkning av Sveriges största knarkskandal, gör filmen fulländad. Snabba scener och repliker, en hyllning till Ted genom hans egna låtar och romantiken mellan huvudrollerna passar ihop som sommar och sol, jordgubbar och mjölk. Trots sina nästan två timmar och en öppningsscen som rent av slår en på käften, säger jag bara såhär: se filmen - ni kommer inte ångra er.

Dessutom är Bills motspelare så himla, himla vacker.

tvärflöjten och jag

Något ni kanske inte vet om mig är att jag har spelat tvärflöjt i snart 10 år. Det är ganska lång tid, och jag kan väl inte säga att jag är dålig direkt. Jag kan mina toner och skalor, men jag är inte så särskilt fingerfärdig längre, min ton är heller inte den finaste numera. Jag har tappat väldigt mycket motivation till att öva och det gör det hela inte mycket bättre. Allt detta är sedan jag fick min tandställning, vilket är väldigt synd. Jag kan väl säga att jag hade haft en karriär inom just musik och tvärflöjt om jag bara jobbat på det. Nu, med tandställningen, är det inte alls särskilt kul att spela längre.

I vilket fall, hittade jag den här Youtube-videon. Det är sånna personer som gör en avundsjuk, alltså. Tänk om man varit så bra! Man tappar hakan lite. Kolla på den, jag lovar att ni kommer bli fruktansvärt impade.



Jag ingår även i en flöjtensemble och
här är en bild från en konsert som hölls tidigare ikväll.



du är sommar för mig

Genom eld, bara för ikväll

Håll den tänd, vi kan gå i

Genom eld, artificiellt

Håll den tänd, låt oss gå i eld

nötter och högskolor

Knaprar på cashewnötter, nojar lite över hur fort tiden går, är ledsen över min plånbok som jag inte kan hitta någonstans och ler över att jag har sökt ännu en högskola. Resten av kvällen måste jag lägga på att plugga till idrottsprovet, som ska skrivas på torsdag. Känns inte helt okej.

jobbig söndag

Igår var verkligen ingen bra dag. Trots sovmorgon och en vårfika med fina vänner var allting väldigt jobbigt och jag mådde inte alls bra. Jag bröt ihop totalt på kvällskvisten och visste inte riktigt hur jag skulle resa mig igen. Jag började plugga till ett idrottsprov jag trodde skulle vara jättelätt (därav inget plugg tidigare i helgen eller veckan) och insåg att; nej, det var inte så jävla lätt, det här. Grät och jämrade mig över hur mycket jag inte orkar med skolan längre. Trots att det bara är runt sex veckor kvar av hela min gymnasietid, har jag aldrig förut varit såhär ofokuserad och skoltrött. Jag trodde att om bara projektarbetet var över, skulle jag kunna pusta ut. Men tvärt om; skolan har bara blivit mer krävande! Eller la jag all min energi på att få fram ett så bra arbete som möjligt, så att jag nu därför är helt slutkörd.

Just nu fungerar ingenting för mig och jag har noll studiemotivation. Helt ärligt är skolan ingenting jag vill prioritera över huvud taget, utan det är faktiskt min träning jag jämt och ständigt tänker på. Det var länge sen jag var såhär missnöjd med min kropp, jag mår dåligt varje gång jag ser mig själv i spegeln. Därmed är träningen det enda jag vill tänka på just nu, inget annat.

Jättedeppigt inlägg. Här får ni lite vårbilder från gårdagen, kanske lättar de upp.

Vårblommorna är här!

fredagen den 8/4

Kvällens klädsel; långklänning!

Födelsedagsbarnet!

Det var ju studentfest med James Bond-tema,
så blingblinget var en självklarhet!



Värsta modellen



kvällen!

I'm gonna lose control and party all night long

förstår inte riktigt

Projektarbetets muntliga del har gjorts, kursen är klar nu och detta plagg plus byxor överraskade mig i tisdags. Jag har nog inte förstått det än, men snart är allting slut. Jag har förövrigt blivit rejält förkyld och sitter nu här med feber och halsont.

 

dagens situation

Det är många som går runt och mår lite sisådär just nu. Dels för att alla har varit så fruktansvärt stressade över projektarbetet och den muntliga redovisningen (som gjordes igår!!, skriver om det vid ett senare tillfälle), men också dels för att det är så mycket annat som inträffar just nu eller väldigt snart. Folk gör slut med varandra, andra blir tillsammans. Slutproven stundar, och det är nu verkligen inte långt till student och bal. Jag går runt, nojar och oroar mig över att min baldejt är arg/sur/jag vet inte på mig, andra tänker bara och hela tiden på hur de ska rädda den där gamla vänskapen. Vädret är inte alls särskilt vårigt längre, utan mest bara grått och deprimerande. De jag har pratat med har inte särskilt mycket livslust eller glädjeämnen i livet just nu, samma gäller mig, allt går mest på rutin och känns väldigt inövat. Sova-äta-gå i skolan-träna-plugga-sova. Och det är ungefär våra dagar. Jag tror att någonting behöver hända, något som i alla fall skulle kunna dra mig ur den här mörka, tråkiga svackan.

Ida

Tjejen på bilderna kan vara en av de bästa människor jag någonsin har lärt känna. Trots att hon idag är 21, alltså tre år äldre än mig, och att jag bara var 15 och hon 18 när vi träffades för första gången, har vi hållt ihop väldigt bra. Tjejen har ett så fint namn som Ida, ett namn jag gärna en dag skulle vilja ge mitt barn.

Idag är ofta sprallig och väldigt smart. Hon är också väldigt duktig på att få mig att skratta och dessutom mycket estetiskt lagd. När Ida blir vuxen ska hon bli polis och göra världen till en lite säkrare plats.

Jag och Ida träffades egentligen första gången när jag gick i fyran och hon i sexan på mellanstadiet. Jag var ny på skolan och hon tillsammans med sina vänner skrev små lappar och la vid min klädhängare. De ville hälsa mig välkommen till skolan. När jag sedan, år 2007, konfirmerade mig, var hon där på besök lite då och då, eftersom hennes dåvarande bästa kompis var en av mina konfirmandledare. Jag visste redan då vem hon var, men för henne blev jag känd som "tjejen som alltid ramlar". När vi under sommaren 2008 jobbade tillsammans, fortfarande med konfirmander, klickade vi direkt. Jag kan stolt säga att Ida är, trots att vi numera tyvärr inte träffas särskilt ofta, en av mina allra närmaste vänner. Och de gånger vi faktiskt träffas, känns det som om vi aldrig varit ifrån varandra.

Ida är en människa som har trängt så djupt in i mitt hjärta, att hon aldrig kommer komma därifrån. Jag har dessutom lovat mig själv att alltid låta henne sitta där, för jag vet att jag aldrig, aldrig någonsin kommer träffa en lika underbar och speciell person som henne.
För tre år sedan var hon min andra hälft och jag kunde inte tänka mig ett liv utan henne. Nu har Ida en ny andra hälft, i form av sin flickvän, men jag vet fortfarande att jag aldrig skulle kunna leva ett liv, mitt liv, utan henne.

Chocolat

"Mayaindianerna trodde att kakaon kunde uppenbara gömd åtrå och avslöja ödet."

Ikväll har jag kollat på Chocolat. Jag har sett början några gånger innan, men aldrig hela filmen. Jag tyckte inte om den då, nu skulle jag helst vilja se på den hela tiden. Så himla bra film. Och Johnny Depp är ju en klass för sig. Hade han velat, skulle han få ta mig när-, var-, och hursomhelst. Jag hade inte tvekat en sekund.

du vet inte om det än, men det kommer bli du & jag

http://open.spotify.com/track/103EuC2phtyVhUxmZRUfCN
http://open.spotify.com/track/18YZEkBcDFM61Vi2SEuP4w
http://open.spotify.com/track/0X29aQOkq1VXmgA71NQxUn
http://open.spotify.com/track/6xeNwDlAX1loOKX724f0GD

16 år & kär

Idag fyller min kära syster 16 år. Och imorgon ska hennes första pojkvän komma hem till oss. Kanske beskriver också hon om två år just denna kille som hennes första kärlek? Han är lite lik min första kärlek, faktiskt. Blond och blåögd. Kanske inte riktigt lika vild såsom min var, men ändå. Lukas heter hennes pojkvän och är faktiskt rätt söt. Han har ganska spinkig kropp och inte särskilt mycket till personlighet (enligt mig), men jag är glad för hennes skull ändå. Här får ni en bild på dem under en musikalövning. Ja, hon går också i musikklass, precis som jag gjorde. Det gör han med, precis som min första kärlek gjorde. De håller just nu på med sin musikal, precis som även vi gjorde, för tre år sedan... Tiderna förändras.

true words