projektarbetet, den muntliga delen

Och nu, efter att ha lovat er alldeles för länge, kommer min beskrivning av den muntliga delen av projektarbetet.
Jag kan börja med att säga att jag inte med ord kan beskriva hur skönt det faktiskt känns. Även fast det har varit jättekul, känns det nu underbart att få ett avslut på det hela. Då speciellt den muntliga delen, som jag nojade över den alltså! Kvällen innan redovisningen var jag inte alls särskilt nervös, och det mesta satt riktigt bra när jag ”redovisade” för mamma. Men under hela redovisningsdagen gick jag runt i skolan och var hur nervös som helst. De andra deltagarna i min grupp var jätteduktiga och satte verkligen ribban högt. När jag efter maten skulle inta scenen, var jag minst sagt genomsvettig. Inledde hela arbetet med att prata alldeles för fort, vilket jag också tror märktes. Jag förstår egentligen inte varför jag var så himla nervös, det var bara folk jag kände inne i salen och jag pratade om något jag själv skapat, vilket för det mesta brukar vara lättare för mig än att stå framme vid tavlan och t.ex. leverera fakta om ett land. Tror det kan ha varit för att jag faktiskt blev bedömd på det jag gjorde där framme på ett annat sätt än vad man annars brukar bli. Den muntliga delen är ändå en jättestor del av betyget. Jag var så nervös att mina ben skakade en aning. Dock var det främst i början, benen lugnade ner sig när jag kom en bit in i arbetet.

Jag tyckte själv att jag pratade i all evighet, men det hela gick på endast en kvart. Hemma tog det ungefär 16 minuter, men jag trodde verkligen det skulle ta längre tid när jag väl stod där framför min handledare och alla andra. Trodde jag skulle kunna improvisera mer och på det sättet fördriva tiden. Men icke. Trots allt detta, är jag nöjd. Jag må ha pratat aningens snabbt, men jag fick med allting jag ville ha sagt och jag tror jag förmedlade mitt arbete med både allvar och en smula humor. Det är vad jag vill tro i alla fall.