Hon möter mig alltid med ett leende ända upp till öronen; "Kajsa, det är din tur nu". Jag har haft samma tandläkare sedan jag började på tandregleringen, och det gör mig trygg på något sätt. Hon är ganska gammal, korthårig, har glasögon och haltar lite lätt på ena benet. Hon känns som en farmor och ger mig alltid komplimanger när vi ses; "Vilken fin ring du har!" Idag pratade vi om studenten och framtiden. Vi pratar mycket, hon och jag. Hon är väldigt lätt att prata med, men jag kan aldrig, aldrig komma ihåg namnet på henne.
Hon visar mig in i nästan alltid samma rum, även fast jag nu kan vägen om någon så skulle väcka mig mitt i natten och be mig gå den. Jag får slå mig ner på en av de två tandläkarstolarna i rummet. Ibland kan det kännas lite konstigt att ligga i samma rum som någon annan tonåring med tandställning. Det känns stelt, vi kan ju inte direkt prata med varann med allt vi har i munnen under en undersökning. Hon kollar lite snabbt på mina tänder och kallar därefter in experthjälp; den äldsta och mest läskiga tanten på hela stället. Hon använder aldrig vantar eller munskydd när hon undersöker min mun, hennes händer är alltid kalla och blöta och ibland droppar det från hennes näsa. Det har aldrig droppat ner i min mun, som tur är, men det är ofta väldigt, väldigt nära. På onsdag går hon i pension och jag får en ny, ung experttandläkare. Jag hoppas innerligt att hon använder vantar.
Idag bytte vi bågar till min tandställning. Jag fick den tjockaste bågen i underkäken och den näst-tjockaste i överkäken. Nästa gång jag kommer dit, vilket är i augusti, ska vi börja dra ihop mina gluggar, där tänderna jag drog ut satt innan. Då har jag haft min tandställning i ett år ungefär och det känns skönt att tiden ändå har gått så fort. Vid den tidpunkten då nästa besök är inplanerat, kanske jag inte bor hemma längre. Jag vågar knappt tänka den tanken, den är alldeles för läskig och alldeles för förbjuden. Jag får nästan en klump i magen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar