Hela stället luktade rök, även fast vi var utomhus. Två lägereldar brann och jag började se dimman komma emot mig. Jag snubblade till när jag fastnade med foten i filten, som jag hade över axlarna. Det var ganska kallt.
Där, framför brasan, satt han, killen jag sett anlända till stället någon timma tidigare. Jag var på riktigt bra humör och ville bara lära känna nya människor, jag kände mig bekväm i mig själv. Jag övervägde att gå fram och sätta mig jämte honom, prata lite, se vad han var för filur. Jag närmade mig, men han gav mig inte en enda blick och jag kände mig illa till mods. Lika bra att gå igen, tänkte jag, tills något äventyrligt och impulsivt tog över min hjärna.
"Är du trött?" hörde jag mig själv säga.
Han kollade upp mot mig och log, ett leende jag sett innan någonstans. Jag rös genom kroppen.
"Njae, lite kanske. Jag gick upp tidigt idag och inte sovit särskilt bra på sistone."
Jag satte mig ner jämte honom och helt plötsligt var vår konverstion igång. Då var klockan inte ens nio på kvällen, och vi släppte inte varann förän tolv timmar senare. Det var spännande och tryggt på samma gång, jag märkte att jag verkligen kunde prata om allt med den här killen. Vi hade inte tråkigt en sekund tillsammans och bara känslan av hans varma läppar mot mina eller hans händer på min kropp... Det får mig fortfarande helt ur balans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar