Klockan halv 11 imorse vaknade jag av att solen sken in genom fönstret och hans fina fingrar rörde sig sakta, sakta över min rygg. Jag log för mig själv och undrade tyst vad jag hade gjort för att förtjäna allt detta fina. Vände mig om så att jag kunde se honom in i de blåa ögonen och kysste honom. Vi kysstes sedan små kyssar oavbrutet utan att säga ett ord i nästan en kvart. Det var det perfekta sättet att börja en söndag på. Mysigaste killen, alltså. Och han gör mig så jävla lycklig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar