"Får jag sätta mig här?"
Utan att vänta på svar, klämmer jag mig ner i soffan där alldeles för många redan sitter.
"Meeeen.. Jag ska nog gå till baren ändå", säger en av soffsittarna och helt plötsligt sitter jag lite för nära och lite för mycket med killen jag trånat efter hela kvällen.
"Hej".
"Hej".
"Du känner igen mig från gymmet, väl?". Bra samtalsämne, Kajsa, bra. Du kunde väl ändå ha valt något ni inte redan pratat om?
"Ja, jag har sett dig där några gånger."
"Visst är det sjukt att vi sitter här jämte varann nu, efter att ha sett varandra så många gånger innan!?" Jag nästa skriker ut det, som att försöka överrösta musiken som egentligen inte hörs, samtidigt som jag skrattar ett alldeles för gällt skratt. Smidigt Kajsa, smidigt.
"Ja, jo, heh, det är väl lite... galet." Det här funkar inte, prata om något annat. Och sluta vara så jävla hysterisk!! Jag kollar på honom och ler. Kyss mig. Han ler tillbaka och som om han har läst mina tankar, kyssar han mig. En snabb, tafatt kyss, men en kyss. Jag kysser killen från gymmet, JAG KYSSER KILLEN FRÅN GYMMET!!!
"Du som inte ville kyssa mig innan på förfesten" säger jag och ler. "Nej, jag vet. Och jag har ångrat det svaret hela kvällen. Ville inget annat än att kyssa dig".
Detta var min verklighet för exakt en månad sedan. Pannkaksfrukost, pussar i nacken och mysiga filmkvällar är min, eller vår, verklighet nu. Livet, alltså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar