Från torsdagens shopping.
28 april 2012
27 april 2012
26 april 2012
torsdag 26/4
Fan, fan, fan. Vaknade imorse med halsont, täppt näsa och svettvallningar som kommer lite då och då. Detta är verkligen inget jag behöver just nu!! Får inte vara sjuk till imorgon, får bara inte vara det!
Igår hade BikBok 50% på allting, så en tur dit var ju självklar! Fyllde på garderoben med ett par byxor och en jättesöt topp, ska visa er någon dag! Dessutom hittade jag neongula underkläder från H&M, så coola.
Ja, vad händer annars i mitt liv? Vaknade jämte världens finaste kille imorse och vi morgonmyste så länge att han nästan kom för sent till skolan. Känner mig fruktansvärt nykär, och jag älskar det!
Nu ska jag koka en kopp te och kurera mig framför några Grey's Anatomy-avsnitt. Senare måste jag ut och rensa rabatterna, sjuk eller inte sjuk, lovade mamma... Suck.
Igår hade BikBok 50% på allting, så en tur dit var ju självklar! Fyllde på garderoben med ett par byxor och en jättesöt topp, ska visa er någon dag! Dessutom hittade jag neongula underkläder från H&M, så coola.
Ja, vad händer annars i mitt liv? Vaknade jämte världens finaste kille imorse och vi morgonmyste så länge att han nästan kom för sent till skolan. Känner mig fruktansvärt nykär, och jag älskar det!
Nu ska jag koka en kopp te och kurera mig framför några Grey's Anatomy-avsnitt. Senare måste jag ut och rensa rabatterna, sjuk eller inte sjuk, lovade mamma... Suck.
25 april 2012
24 april 2012
sista tisdagen i april
Gick upp klockan 8 imorse, kan ni fatta!!?! Går aldrig någonsin upp så tidigt, om jag inte har något ärende jag ska på eller när jag gick i skolan då, såklart. Det var Daniels fel, han väckte mig när han skulle till skolan och sedan kunde jag bara inte somna om. Men nu såhär i efterhand känns det bra, har hunnit med mycket under dagen!
Var precis ute på en springtur i det underbart fina vädret. Nu har jag planerat att sola lite (ja, jag har så mycket att göra om dagarna att jag bara måste planera dem) och sedan ska jag se om det finns lite god mat att stoppa i magen. Härlig tisdag!
23 april 2012
tiny village
Jag är fullkomligt BESATT av det här spelet! Min lillasyster sa att hennes pojkvän hade laddat ner "det där mobilspelet... Vad hette det nu? Tiny.. Tiny... Tiny Village!" för att citera henne, och jag tänkte att "tja, varför inte testa?", eftersom hon sa att det var så hiiimla roligt. Och nu är jag fast. Fan ta dig, Maja, varför introducerade du mig till det här spelet!? Spelar dag och natt, natt och dag, konstant, hela tiden. Sätter upp nya mål för vad jag ska spendera pengar (självklart låtsaspengar) på härnäst. Och min lilla by växer verkligen, sakta men säkert.
För er som kanske aldrig har hört talas om spelet, kan jag berätta att man ska bygga upp och driva en liten by med stenålders- (?) människor. Dessutom ska man fånga dinosauriebebisar och se dem växa upp tillsammans med människorna. Sugen på att testa? Gör det, testa! Du kommer snabbt att bli beroende!
För er som kanske aldrig har hört talas om spelet, kan jag berätta att man ska bygga upp och driva en liten by med stenålders- (?) människor. Dessutom ska man fånga dinosauriebebisar och se dem växa upp tillsammans med människorna. Sugen på att testa? Gör det, testa! Du kommer snabbt att bli beroende!
22 april 2012
21 april 2012
gott & blandat
Jag är jättetrött just nu. Daniel väckte mig alldeles för tidigt imorse, redan vid klockan 8 och jag hade verkligen velat sova längre. Funderar på att ta en powernap nu, men jag hade behövt ut och springa en runda. Vila eller springa? Springa eller vila?
Läste en god väns blogg och hennes hund mår inte så bra. Den är gammal och sjuk, och de vet inte hur länge han kommer klara sig. Skitjobbigt, sånt där. Att ha ett litet (eller stort, för den delen) djur, det är som att ha ett barn. Man måste passa det, mata det, se till att det mår bra och man oroar sig konstant när man inte vet vart djuret håller hus. Som när Sotis sprang iväg. Tre veckor gick jag runt med magvärk, hemska tankar och tårar i ögonen. Bara för att jag saknade honom så mycket. Kan inte ens tänka mig hur jag kommer må när han inte finns längre..
Släppte förresten av min pojkvän vid stationen idag. Han ska på studentkryssning hela kvällen, natten och fram tills imorgon och jag ska sitta hemma framför tv:n. Känns väl inte sådär jättebra, men han kommer säkert ha jättekul. Ångrar att inte jag åkte på studentkryssningen förra året, hade varit så värt.
Nej, nu får jag väl snöra på mig löparskorna och ta en springtur! Det är ju trotsallt faktiskt rätt fint och soligt väder just nu.
Läste en god väns blogg och hennes hund mår inte så bra. Den är gammal och sjuk, och de vet inte hur länge han kommer klara sig. Skitjobbigt, sånt där. Att ha ett litet (eller stort, för den delen) djur, det är som att ha ett barn. Man måste passa det, mata det, se till att det mår bra och man oroar sig konstant när man inte vet vart djuret håller hus. Som när Sotis sprang iväg. Tre veckor gick jag runt med magvärk, hemska tankar och tårar i ögonen. Bara för att jag saknade honom så mycket. Kan inte ens tänka mig hur jag kommer må när han inte finns längre..
Släppte förresten av min pojkvän vid stationen idag. Han ska på studentkryssning hela kvällen, natten och fram tills imorgon och jag ska sitta hemma framför tv:n. Känns väl inte sådär jättebra, men han kommer säkert ha jättekul. Ångrar att inte jag åkte på studentkryssningen förra året, hade varit så värt.
Nej, nu får jag väl snöra på mig löparskorna och ta en springtur! Det är ju trotsallt faktiskt rätt fint och soligt väder just nu.
20 april 2012
kan jag få ta studenten igen?
Tänk, för ett år sedan var det jag som längtade till studenten. Då var det en månad och sex dagar kvar, innan jag stod där i min vita klänning, med mössan på huvudet och tårar i ögonen. Jag pluggade alldeles för mycket, vilket i och för sig gjorde mig ytterst stolt över mina betyg, men som också gjorde att jag missade fruktansvärt mycket av studentlivet och gemenskapen med alla de underbara människor som skulle ta studenten tillsammans med mig.
Tänk, detta var ett helt år sedan. Ett helt jävla år. Nu är det min pojkväns tur, min pojkvän som studentfestar och längtar. Och jag kan säga att jag nästan skulle kunna göra vad som helst för att få ta studenten igen. För att återigen få uppleva den där galna frihetskänslan som infinner sig i kroppen när skolans dörrar öppnas och man springer ut, med världens största leende på läpparna och gråten i halsen. Vad som helst för att få känna mig så vacker igen, så fri. Och så. Jävla. Lycklig.
Tänk, detta var ett helt år sedan. Ett helt jävla år. Nu är det min pojkväns tur, min pojkvän som studentfestar och längtar. Och jag kan säga att jag nästan skulle kunna göra vad som helst för att få ta studenten igen. För att återigen få uppleva den där galna frihetskänslan som infinner sig i kroppen när skolans dörrar öppnas och man springer ut, med världens största leende på läpparna och gråten i halsen. Vad som helst för att få känna mig så vacker igen, så fri. Och så. Jävla. Lycklig.
Lyckan jag kände när det här fotot togs, går verkligen inte att beskriva med ord.
19 april 2012
18 april 2012
vilket sammanträffande
Här om dagen bakade jag bärpaj till Daniel och hans föräldrar. Det var meningen att jag skulle göra en blåbärspaj, men då de bara hade frysta jordgubbar hemma, fick jag tänka om. Jag klickade upp receptet på datorn, som jag ställde på köksbordet, och var redo att börja. Då kommer Pia, Daniels mamma, hem från jobbet och ser det här receptet. "Blåbärspaj?", säger hon, "Ska du baka?". "Ja, jag blev sugen på paj och tänkte bjuda er på det ikväll", svarar jag. "Men vad konstigt! Jag som var och handlade efter jobbet och då köpte en påse frusna blåbär! Jag brukar alltid köpa hallon, för jag äter det till frukost, men de var slut idag, så jag köpte blåbär istället."
Och detta helt utan att hon visste att jag skulle baka just blåbärspaj till dem. Sammanträffanden är bra märkliga ibland.
Och detta helt utan att hon visste att jag skulle baka just blåbärspaj till dem. Sammanträffanden är bra märkliga ibland.
17 april 2012
jag hugger i sten
Den 15:e april. Och för alla som går eller har gått på gymnasiet vet att det är en speciell dag. Det är dagen då tusentals människors framtid sätts i verket. "Inget är skrivet i sten", men jo, lite grann så är det faktiskt. För idag är sista dagen man kan ändra, skicka in och bestämma sin framtid. (Vad det där lät dramatiskt, men lite så känner jag just nu.) Idag, vid midnatt, skrivs det i sten vad jag ska göra i framtiden. Jag kan ju självklart ändra mig och hoppa av eller tacka nej till en utbildning, men vill jag ändra utbildning och framtidsspår, är det kört. Då får jag helt enkelt vänta ett år till på att kunna söka in igen. Känns bra? Inte det minsta faktiskt. Hur ska jag kunna veta att jag gör rätt val, hur kan jag veta att jag kommer dit jag vill om jag väljer just den där utbildningen? Det vet jag inte, så jag antar att jag bara får chansa. Får lita på ödet, på att ödet tar mig dit jag vill... Äcklig tanke.
Uppdatering: Såhär kände jag lördagen klockan 13.30 (och resten av helgen också, för den delen), men såhär känns det inte alls längre. Jag tog tjuren vid hornen, gick in på den där jäkla Antagningssidan och bara bestämde mig för att hitta en utbildning jag ville gå. Det var jobbigt, för helt plötsligt fanns det hundra utbildningar som lät intressanta. Det snurrade rätt bra i huvudet, men jag vet ju vad jag vill i framtiden (vilket jag inte kommer avslöja för er just nu) så valet var väl ganska lätt egentligen. Det blev ett heltidsprogram parallellt med några viktiga småkurser jag kände att jag kommer behöva i framtiden. Allting ska jag såklart inte läsa samtidigt (om jag nu kommer in över huvud taget), utan småkurserna kan jag sprida ut under de tre år programmet går.
Ja, mitt val känns jäkligt bra. Jag är nöjd och hoppas nu bara att jag får ut mesta möjliga av min utbildning, så att jag tillslut kan ta mig dit jag vill.
Ni andra som sökt till högskola eller universitet, är ni nöjda med era framtidsval?
Uppdatering: Såhär kände jag lördagen klockan 13.30 (och resten av helgen också, för den delen), men såhär känns det inte alls längre. Jag tog tjuren vid hornen, gick in på den där jäkla Antagningssidan och bara bestämde mig för att hitta en utbildning jag ville gå. Det var jobbigt, för helt plötsligt fanns det hundra utbildningar som lät intressanta. Det snurrade rätt bra i huvudet, men jag vet ju vad jag vill i framtiden (vilket jag inte kommer avslöja för er just nu) så valet var väl ganska lätt egentligen. Det blev ett heltidsprogram parallellt med några viktiga småkurser jag kände att jag kommer behöva i framtiden. Allting ska jag såklart inte läsa samtidigt (om jag nu kommer in över huvud taget), utan småkurserna kan jag sprida ut under de tre år programmet går.
Ja, mitt val känns jäkligt bra. Jag är nöjd och hoppas nu bara att jag får ut mesta möjliga av min utbildning, så att jag tillslut kan ta mig dit jag vill.
Ni andra som sökt till högskola eller universitet, är ni nöjda med era framtidsval?
16 april 2012
det är måndag igen
Solen skiner, och jag sitter inne med nackspärr och halsont. Skönt läge. Tänkte boosta min kreativa sida (och även fånga en del pluspoäng) med att baka bärpaj och laga middag till Daniel och hans familj ikväll. Känns helt okej ändå. Imorgon får vi ta tag i allt vad träning heter. Om jag mår bättre då, vill säga.
15 april 2012
14 april 2012
hur långt man än har kommit, är det alltid längre kvar
Igår var det alltså fredagen den 13:e, och jag klarade mig ifrån allt vad olyckor och tråkigheter heter. Dock drabbades min käre pojkvän av en förkylning, vilket gjorde att jag fick fredagsmysa med mig själv. Inte särskilt kul.
Idag är det lördag, pojkvännen är fortfarande sjuk, och jag borde vara taggad på kvällens festligheter som väntar. Men nej, jag är inte det minsta festsugen faktiskt. Är inte sugen på någonting över huvud taget, om jag ska vara helt ärlig. Men hemma kan man ju inte ligga och mögla, så därför tänker jag dra mig ner till gymmet för lite ben- och magträning. Jag hoppas att en gnutta livslust kan komma tillbaka igen efter det.
Är förresten lite såld på den här nya Kent-låten. Hur bra som helst.
Idag är det lördag, pojkvännen är fortfarande sjuk, och jag borde vara taggad på kvällens festligheter som väntar. Men nej, jag är inte det minsta festsugen faktiskt. Är inte sugen på någonting över huvud taget, om jag ska vara helt ärlig. Men hemma kan man ju inte ligga och mögla, så därför tänker jag dra mig ner till gymmet för lite ben- och magträning. Jag hoppas att en gnutta livslust kan komma tillbaka igen efter det.
Är förresten lite såld på den här nya Kent-låten. Hur bra som helst.
13 april 2012
12 april 2012
run bitch, run
Har fetingträningsvärken från veckans tidigare träningspass, men nu har jag minsann uppdaterat min Spotify-träningslista, så nu ska det ut och springas! Det är soligt idag, vilket gör mig jätteglad. Så därför tror jag absolut det kommer bli något jättebra av den här dagen.
Så, dags att dra på träningskläderna!
Så, dags att dra på träningskläderna!
11 april 2012
when I get older, I will be stronger
Idag är en bättre dag. Nog för att vädret är lika tråkigt som igår, (regn, regn, regn), men jag har fått så himla mycket framtidspepp av alla mina nära och kära, att det känns bättre nu. Valet är fortfarande fruktansvärt svårt, jag vet ju vad jag kanske kommer få lämna bakom mig, men inte vad som väntar. Kommer det leva upp till det jag lämnar, eller kommer det bli platt fall? Kommer jag ångra mig? Tusen frågor snurrar runt i mitt huvud.
Jag måste springa på en del ärenden idag, och med springa menar jag verkligen springa. Bilen är på lagning, då bromsarna inte alls funkade som de skulle, och jag vet inte när vi får tillbaka den. Så idag får jag dra på mig regnjackan och använda mina apostlahästar lite grann, hehe. Ska försöka pricka in de små solstrimmor som då och då tränger igenom de svarta molnen!
Inte har jag sovit särskilt bra inatt, heller. Det är för varmt under mitt täcke när man sover två stycken tillsammans, men när jag sover ensam blir det genast jättekallt. Varför kan det inte finnas något mitt emellan? Dessutom har jag vaknat gång på gång när mamma gick till jobbet, när hon släppte in katterna, och när Daniel gick till skolan, och då varje gång med de där gnagande frågorna "Vart ska jag till hösten? Vad ska jag göra? Hur ska jag välja?". Ingen lugn morgon alls, med andra ord, vilket resulterade i att jag inte vaknade förän klockan 11 imorse. Inte bra, Kajsa.
Nåväl, nog med allt klagande! Jag lyssnar just nu på förra årets egengjorda sommar-spotify-lista, i hopp om att få lite sommarkänsla. Hoppas det funkar!
Jag måste springa på en del ärenden idag, och med springa menar jag verkligen springa. Bilen är på lagning, då bromsarna inte alls funkade som de skulle, och jag vet inte när vi får tillbaka den. Så idag får jag dra på mig regnjackan och använda mina apostlahästar lite grann, hehe. Ska försöka pricka in de små solstrimmor som då och då tränger igenom de svarta molnen!
Inte har jag sovit särskilt bra inatt, heller. Det är för varmt under mitt täcke när man sover två stycken tillsammans, men när jag sover ensam blir det genast jättekallt. Varför kan det inte finnas något mitt emellan? Dessutom har jag vaknat gång på gång när mamma gick till jobbet, när hon släppte in katterna, och när Daniel gick till skolan, och då varje gång med de där gnagande frågorna "Vart ska jag till hösten? Vad ska jag göra? Hur ska jag välja?". Ingen lugn morgon alls, med andra ord, vilket resulterade i att jag inte vaknade förän klockan 11 imorse. Inte bra, Kajsa.
Nåväl, nog med allt klagande! Jag lyssnar just nu på förra årets egengjorda sommar-spotify-lista, i hopp om att få lite sommarkänsla. Hoppas det funkar!
9 april 2012
framtidstankar som delar mig på mitten
Vissa säger åt mig att jag ska gå efter min magkänsla, andra säger att jag ska lyssna på mitt hjärta. Men hur väljer man egentligen rätt i en sån här situation, när båda valen känns ruskigt fel och ruskigt rätt på samma gång?
Antingen går jag efter tryggheten och väljer en plats där jag har nära hem, nära till vänner och nära till pojkvännen, men med en utbildning som kommer bli allt annat än lätt och där jag egentligen inte blir det jag vill bli. Eller tar jag steget ut i det okända och väljer stället där jag inte känner någon, där jag har långt hem till alla jag älskar, men där jag faktiskt blir det jag de senaste åren drömt om.
Hur väljer man?
Hur mycket jag än tänker på mig själv, blir det jag kommer fram till jättefel. Jag vill nå mina drömmar, men är jag redo att offra så mycket för det? Ska jag istället tänka känslomässigt, vilket isåfall kan göra min utbildningstid längre, svårare och jobbigare?
Om sex dagar ska ansökningen till högskolorna vara färdig. Man ska veta vad man vill göra, man ska vara säker på sin sak. Men hur jag än väljer, kommer jag få det jobbigt och människor i min omgivning kommer bli sårade. Så hur fan väljer man? Pest eller kolera, Kajsa, pest eller kolera.
Antingen går jag efter tryggheten och väljer en plats där jag har nära hem, nära till vänner och nära till pojkvännen, men med en utbildning som kommer bli allt annat än lätt och där jag egentligen inte blir det jag vill bli. Eller tar jag steget ut i det okända och väljer stället där jag inte känner någon, där jag har långt hem till alla jag älskar, men där jag faktiskt blir det jag de senaste åren drömt om.
Hur väljer man?
Hur mycket jag än tänker på mig själv, blir det jag kommer fram till jättefel. Jag vill nå mina drömmar, men är jag redo att offra så mycket för det? Ska jag istället tänka känslomässigt, vilket isåfall kan göra min utbildningstid längre, svårare och jobbigare?
Om sex dagar ska ansökningen till högskolorna vara färdig. Man ska veta vad man vill göra, man ska vara säker på sin sak. Men hur jag än väljer, kommer jag få det jobbigt och människor i min omgivning kommer bli sårade. Så hur fan väljer man? Pest eller kolera, Kajsa, pest eller kolera.
8 april 2012
påskens alla läckerheter
Det är påsk inne, men ute är det kallt som om det vore vinter. Tycker det känns som att jag har firat påsk hela helgen; mat, mat och åter mera mat. I fredags firade vi pappa med påskmiddag, eftersom han fyllde år i torsdags. Samma kväll var vi också på middag och fika hemma hos Daniel, då de hade lite vänner över. Igår åt vi middag med Daniels mormor och morfar (har jag inte varit fet innan, så..) och senare på kvällen kom fina vänner över för lite filmmys.
Idag har jag varit duktig och sprungit i ömsom blåst, ömsom sol. Skönt ändå, att göra av med all påskmat! Nu väntas det grillad kyckling och smörstekt potatis i ugn. Nästan så att den där springturen känns lite onödig...
Glad påsk på er alla!
Idag har jag varit duktig och sprungit i ömsom blåst, ömsom sol. Skönt ändå, att göra av med all påskmat! Nu väntas det grillad kyckling och smörstekt potatis i ugn. Nästan så att den där springturen känns lite onödig...
Glad påsk på er alla!
7 april 2012
5 april 2012
studentens stora problem
Jag tog, som bekant, studenten förra våren. Det är alltid stressigt att hitta allt som man behöver ha till student och bal, och det är inte alltid man blir helt nöjd. Jag var nöjd med mina kläder till studenten; klänningen jag hade på mig var underbar och skorna likaså (dock gjorde de riktigt ont att gå i efter ett tag). Balklänningen, däremot, var jag inte alls lika nöjd med. Mamma och jag hittade den på rea, den satt som en smäck och jag tänkte: "Ja, köper jag inte denna nu, kommer jag aldrig hitta någon klänning". Så jag köpte den, rädd för att behöva gå naken in på balen, och ångrade mig ungefär varje sekund de gånger jag hade den på mig, den var liksom bara inte jag. Nu såhär i efterhand, förstår jag ju att jag skulle väntat tills jag hade hittat den perfekta klänningen. Hur lång tid det än hade tagit.
Då visste jag heller inte att man kunde köpa balklänningar på Nelly.com, det har jag upptäckt först nu! Hade jag vetat det, hade jag nog satsat på någon som hade liknat de här, helst den rosa eller mintgröna;
Då visste jag heller inte att man kunde köpa balklänningar på Nelly.com, det har jag upptäckt först nu! Hade jag vetat det, hade jag nog satsat på någon som hade liknat de här, helst den rosa eller mintgröna;
4 april 2012
tre konstateranden
Helgen har passerat och det med en massa spännande händelser och upptäckter. Jag har kommit fram till olika saker och även fått lite insikt i mitt liv.
Konstaterande 1: Jag har världens bästa pojkvän.
I lördags var det fest hos mig och jag, tillsammans med alla inbjudna, hade jätteroligt. Dock blev det lite för roligt för mig vilket i sin tur resulterade i världens bakfylla dagen efter. Jag var sängliggandes största delen av den söndagen, och då tog min fina Daniel tag i städningen, helt utan att jag visste om det. Han torkade, diskade, sopade och allt annat man gör efter en stor hemmafest. Är inte det kärlek, så säg!
Konstaterande 2: Jag har de absolut bästa vännerna i hela världen!
Som nämnt blev festen en riktig succé, men det hade den inte blivit utan alla underbara inbjudna vänner. Det var så länge sen jag träffade vissa av dem, men det var som att vi aldrig hade varit ifrån varandra. De skänker mig alla stor glädje och livslust, och det kommer jag vara dem evigt tacksam för. Jag skulle inte varit någonting utan dem.
Konstaterande 3: Aldrig mera alkohol.
Jag förstår egentligen inte varför man utsätter sig för den där förskräckliga bakfyllan. Nog för att det är kul att dricka under kvällen, och glömma sina bekymmer, men dagen efter är ju som att ge sig själv ett jävligt hårt slag i både huvud och mage. Och vem vill göra det, liksom? Därför kommer det nog dröja innan jag häller i mig sådär mycket alkohol igen. Och det kommer definitivt dröja innan jag spelar alla de där kort-dricks-spelen. De är livsfarliga!
Konstaterande 1: Jag har världens bästa pojkvän.
I lördags var det fest hos mig och jag, tillsammans med alla inbjudna, hade jätteroligt. Dock blev det lite för roligt för mig vilket i sin tur resulterade i världens bakfylla dagen efter. Jag var sängliggandes största delen av den söndagen, och då tog min fina Daniel tag i städningen, helt utan att jag visste om det. Han torkade, diskade, sopade och allt annat man gör efter en stor hemmafest. Är inte det kärlek, så säg!
Konstaterande 2: Jag har de absolut bästa vännerna i hela världen!
Som nämnt blev festen en riktig succé, men det hade den inte blivit utan alla underbara inbjudna vänner. Det var så länge sen jag träffade vissa av dem, men det var som att vi aldrig hade varit ifrån varandra. De skänker mig alla stor glädje och livslust, och det kommer jag vara dem evigt tacksam för. Jag skulle inte varit någonting utan dem.
Konstaterande 3: Aldrig mera alkohol.
Jag förstår egentligen inte varför man utsätter sig för den där förskräckliga bakfyllan. Nog för att det är kul att dricka under kvällen, och glömma sina bekymmer, men dagen efter är ju som att ge sig själv ett jävligt hårt slag i både huvud och mage. Och vem vill göra det, liksom? Därför kommer det nog dröja innan jag häller i mig sådär mycket alkohol igen. Och det kommer definitivt dröja innan jag spelar alla de där kort-dricks-spelen. De är livsfarliga!
1 april 2012
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)