kan jag få ta studenten igen?

Tänk, för ett år sedan var det jag som längtade till studenten. Då var det en månad och sex dagar kvar, innan jag stod där i min vita klänning, med mössan på huvudet och tårar i ögonen. Jag pluggade alldeles för mycket, vilket i och för sig gjorde mig ytterst stolt över mina betyg, men som också gjorde att jag missade fruktansvärt mycket av studentlivet och gemenskapen med alla de underbara människor som skulle ta studenten tillsammans med mig.

Tänk, detta var ett helt år sedan. Ett helt jävla år. Nu är det min pojkväns tur, min pojkvän som studentfestar och längtar. Och jag kan säga att jag nästan skulle kunna göra vad som helst för att få ta studenten igen. För att återigen få uppleva den där galna frihetskänslan som infinner sig i kroppen när skolans dörrar öppnas och man springer ut, med världens största leende på läpparna och gråten i halsen. Vad som helst för att få känna mig så vacker igen, så fri. Och så. Jävla. Lycklig.

Lyckan jag kände när det här fotot togs, går verkligen inte att beskriva med ord.