idag är det eran dag, grattis!

Idag springer treorna från min gamla skola ut, och jag kan bara inte fatta hur ett år kan gå så jävla fort.

stora sminkproblem

Efter många, många år med foundation med fel färg, fel konsistens på sminket och med fel märke, är jag nu helt utmattad av att springa efter smink som passar min hudtyp. Jag har stora porer på näsan och kinderna, jag har småkvisslor lite här och var plus att jag har en otroligt fet och blank t-zon. Vilket smink jag än använder flyter alltid på min näsa och i pannan.

Rätt länge använde jag mig av Lumenes smink, men efter ett tag la det sig som en orange hinna på mitt ansikte och vilken färg på foundation jag än provade var för mörk för min hy. Jag gick över till Maybelline 24h superstay, men jag hittade aldrig en färg som passade, plus att den absolut inte höll sig i mitt ansikte i 24 timmar! Jag valde därefter att gå till en Mary Kay-återförsäljare, som valde ut rätt färg och rätt smink till mig. Det resulterade i ett creme-to-powder smink som höll sig otroligt bra på min feta hy! Det räckte med att jag sminkade mig en gång om dagen (men kunde dock ibland få bättre på lite på näsan, men inte värre än så) och den höll sig på plats! Självklart, då jag hittat det rätta sminket för mig, skulle det ge mig tusentals finnar och så pass oren och orolig hy att jag inte kunde fortsätta med det. Jag vände mig då till en annan hudterapeut och sminkexpert, som sålde mig Jane Iredale Pure Pressed Powder för hela 585 spänn (!!!!). Sjukt dyrt smink, men hon sa det skulle vara det absolut bästa för mig och att det skulle räcka långt över ett år. Jag tänkte att jag testar, vad kan gå fel med så dyrt och bra smink, liksom? Jo, allting faktiskt. Det kan ha varit det sämsta smink min hy någonsin haft på sig. Det kunde gå bara en timma innan jag var flåtig och bland som en fisk. Och inte bara på näsan och i pannan, utan i hela ansiktet!! Jag var så pass missnöjd med sminket att jag lämnade tillbaka det, och fick självklart pengarna tillbaka. Ett sådant dyrt smink borde fan hålla sina löften.

Så nu står jag här igen, sminklös och blank. Har snart tappat suget för allt som har med smink att göra, har lagt ner så mycket tid och så mycket pengar på det, att jag snart tänker börja gå runt naturell, helt utan smink.

Men! Jag gör en sista kraftansträning nu, och tar gärna emot rekommendationer och tips från er läsare. Jag står emellan tre olika foundations just nu och det är:

Alla recensioner jag läst på Internet säger mig att den sista, Vichy-sminket, borde vara det jag skulle testa. Men jag är mer sugen på Maybelline Matt Mousse.... Använde den för flera år sedan, och om jag inte minns fel, var jag ganska nöjd med den redan då. Vad säger ni?

nytt i garderoben gör mig glad igen

I affärer, bland kläderna mår jag bra. Där tänker jag inte dumma, jobbiga tankar, där tänker jag faktiskt ingenting alls. Lämnar livet bakom mig för några timmar och bara funderar på vad det är för slags tyg jag känner mellan fingrarna, vilket plagg som passar till vad och hur fin jag skulle se ut i den där klänningen. När jag är ledsen eller tankspridd går jag gärna till stan. Inte för att jag måste köpa något, utan för att det är mitt sätt att slappna av, mitt sätt att komma ifrån verkligheten. Och om jag hittar något snyggt att ta med mig hem, då är det bara en bonus.


De senaste dagarna har jag uppdaterat min garderob lite grann. Och det har varit så sjukt skönt att stänga ute allting och bara vara för mig själv.

 Kavaj och klänning från H&M

 Turkost/mintgrönt skimmrande linne från H&M

Tubtoppar, även de från H&M

Blommiga ballerinaskor från Skopunkten

fan. vad. jag. vill. ha. denna

Från Nelly.com.

vad är en bal på slottet?

Ja, vid den här tiden för ett år sedan stod jag uppklädd och uppsminkad hos fotografen tillsammans med min baldejt. Vi drack champagne och posade framför kameran. Ungefär en timme senare tågade vi in till byns hotell, där balen skulle hålla hus. Blundar jag riktigt hårt, kan jag komma ihåg varenda sekund av den här dagen. Hur bakfull jag var när jag vaknade på morgonen, men också hur smärtsamt glad/ledsen/erforisk jag var när jag lämnade balen där sent på natten. Jag kommer ihåg det som igår, och ändå är det nu ett helt år sedan.

ett fucking år sedan

glad tjej

Åååh, vad jag känner mig glad och sprallig idag!! Solen skiner, jag lyssnar på sommarmusik och livet är bara härligt! Jag ska till skolan för att träffa gamla lärare, efter det till stan med min syster och jag tänker faktiskt ta på mig något riktigt somrigt. Senare ikväll ska jag grilla med finaste vännerna och tänker minsann avsluta dagen i armarna på världens bästa pojkvän. Vill bara krama sönder honom! Ja, jag använder mycket superlativ idag, men jag kan inte hjälpa det. GLAD TJEJ!

En gammal bild på en älskad, gammal geografi- och samhällslärare. Ler alltid åt denna bild. Världens bästa Niklas!

true words

saker till framtiden

Jag glömde min nagelsax hemma hos Daniel och jag är verkligen lite smått beroende av den lilla grejen. Hatar när mina naglar växer snett på något vis, när det sticker ut någon liten nagelbit där det inte ska eller liknande. Därför klipper jag till och från på mina stackars naglar, och måste då, såklart, alltid, alltid, ha den här nagelsaxen till hands. Tänk då min PANIK när saxen ligger hemma hos Daniel och inte hemma hos mig! (Det är förövrigt en halvtimmes bilfärd mellan oss, så det är väl inget man åker och hämtar bara sådär) Men Daniel var gullig och skickade den på posten till mig, så igår damp (eller säger man dimpte? Lär mig aldrig!!) den ner i min brevlåda, till min förtjusning såklart! Så nu kan jag klippa naglarna normalt igen, när jag vill och hur jag vill... :)

Igår var dessutom galet varmt väder, men jag drog ändå på mig tjockaste skorna och klippte gräset åt mamma. Och så glad hon blev! Vad gör man inte för sin lilla mamma, liksom.
På eftermiddagen var vi nere i en möbel- och inredningsaffär, där jag i studentpresent fick ett presentkort på en massa, massa pengar. Eftersom att det nästa vecka är ett helt år sedan jag tog studenten (kan fortfarande inte fatta det), så kände jag mig tvungen att köpa upp det snabbt som attan! Hittade hur mycket tjusigt som helst, bland annat en underbar vit väggspegel, så nu kommer min framtida lägenhet bli finast och pastelligast i hela världen. När jag då stod där i kassan för att betala, säger expediten snällt att "presentkort från oss gäller i två år". Sedärja, tänkte jag, då har jag stressshoppat helt i onödan. Fast nä, man kan inte shoppa i onödan. Inte jag iallafall. Gillade känslan av att bara kunna gå in i affären, peka på något och säga "Det där ska jag ha!" utan att typ ens behöva kolla på priset, alltså. Ännu en anledning till att jag ska bli rik när jag blir äldre.

Ett litet tjuvkik.

Den ena korgen är till mamma, tyckte hon kunde få den. Snäll dotter jag är!

några jättebra dagar

Bodde från torsdag till söndag förra veckan hos min pojkvän, då hans föräldrar var ute på en liten husvagnssemester. Vi myste till det extra mycket nästan varje dag; i torsdags gjorde vi t.ex. finmiddag med smörstekt potatis i ugn, grillad kyckling och jordgubbar doppade i choklad som efterrätt.

En dag var vi och hälsade på hans föräldrar på campingen, och gick då även en runda vid havet. Hemskt mysigt!

finaste killen

Morgonen efter gjorde vi (läs: jag) mysfrukost med nybakta scones. Hur gott, liksom? Och åh, vilka bra dagar det har varit.

träna träna träna, sola sola sola

Sommaren har kommit! Det är så varmt att man knappt kan vara ute, än mindre vara inomhus. Men vad har jag för rätt att klaga? Har ju längtat så efter värmen.

Solar så mycket jag kan om dagarna (jobba på brännan, jappjapp) och försöker springa/promenera på kvällarna. Att mitt gymkort har gått ut, är lite sorgligt. Att min plånbok inte tillåter mig att köpa ett nytt, är ännu sorligare. Så pappa, om du läser detta; för gärna över lite pengar till mig, jag behöver pumpa muskler, strong is the new skinny, du vet!

Nej, skämt åsido. Jag är inte en av de där tjejerna som lever på sin pappa. Jag tjänar faktiskt mina egna pengar. Oftast. Tro det eller ej.

McWrap-app

Ni vet den där nya grejen McDonalds har kommit med nu, McWrap? Till den har de utformat en app, där man kan fånga, bokstavligen fånga, olika McWraps runt om i Sverige. Man klickar in sig på appen (GPS måste vara på, väldigt viktigt), kollar runt vart godbitarna finns och tar sig sedan till platsen. Fånga den smak du tycker bäst om, ta med den till McDonalds-kassan och vips får du en helt gratis McWrap! Himla kul grej, alltså, det var som att vara på skattjakt lite grann. Och dessutom är de där wrapsen farligt goda, rekommenderar er starkt att prova dem!

McDonalds-mat plus en fika gjorde dock att samvetet kröp på lite grann så jag och Daniel begav oss, klockan 10 på kvällen, helt frivilligt, ut på en springtur. Kallt i början, men skönt när det var över. Att vi inte brände bort ens hälften av allt vi ätit behöver vi ju inte tänka på. "Man kan vara lite rund, men ändå må jättebra", som Daniels morfar hade sagt.

a little bit of pink heaven

Hur fin var inte denna, då? Men när när när ska Kajsa använda en sån här klänning? Det är ju inte så att jag går på bal/finare tillställning en gång i veckan, direkt. Men hade jag varit rik, ja hade jag varit rik, då hade denna varit min på direkten.

Klänningen är från Nelly.com, som ni säkert ser på modellen.

seperationsångest

Jag har hela mitt liv haft sån sjuk seperationsångest. Varje sig det var att sluta högstadiet, lämna en klass, säga hejdå till en lärare, kasta gamla kläder (som är på tok för små), avsluta en kurs eller vad som helst, så har jag knappast aldrig kunnat göra det utan en tår i ögat. Det är en rätt jobbig egenskap, att jag fäster mig så fruktansvärt vid saker och, framför allt, dåtiden.

Anledningen till att jag kom att tänka på det här var för att jag råkade klicka mig in i gamla studentarkivet på min dator. Jag kollade igenom alla bilder från utsparken och storbölade, verkligen storbölade. Jag saknar studenten, jag saknar min klass, alla underbara lärare och lyckan man kände där vid utsparken. Jag skulle nästan kunna göra vad som helst för att få göra om gymnasiet helt igen. Gå i samma korridorer, ha samma, gamla skåp och träffa samma lärare varje dag igen. Precis som det var innan. Ja, jag tycker om det så som det var innan, inga förändringar. Folk säger att förändringar är positiva, att det gör att man växer som människa, att man kommer någonstans i livet. Men om man trivs med tillvaron, varför förändra?

Nu kunde jag ju inte direkt stoppa tiden och liksom inte ta studenten, det fattar väl jag med. Tiden har sin gång, och det var min tur att ta steget ut i världen, precis som det är en annan barnkulls tur att ta studenten detta år. Men det är så jobbigt, för dagen gick så fort, att jag knappt hann njuta av den. Tiden går så snabbt överlag, att jag nästan inte hinner med längre. Och bara tanken på att jag kanske aldrig mer kommer få träffa många av de människor jag tog studenten med, eller de lärare som under tre år gjorde mig till den jag är... Den tanken klarar jag inte ens av att tänka.

som på julafton, fast i sommarskor

I fredags damp, dimpte (?) dessa underbaringar ner i min brevlåda och jag blev som ett litet barn på julafton. Älskar paket!

De är vita, söta, egentligen alldeles för höga, men helt, helt perfekta. Då min käre pojkvän tar studenten om mindre än en månad, ska vi ju självklart ta lite bilder tillsammans. Det är då, och bara då, jag har tänkt skutta runt i de här. Men ändå snurrar dessa frågor runt i min hjärna; kommer jag använda dem fler gånger? Så mycket att det blir värt pengarna? Borde jag satsa på ett par andra skor, ett par som inte är lika höga? De är jättesköna, trots sin höjd, och just därför lutar det nu åt att jag tänker behålla dem. Jag får helt enkelt göra mig tillfälle att använda dem!

du är den bästa

"Jag älskar dig stjärntals gånger, du är det bästa som har hänt mig."

Den första meningen må kanske inte vara grammatiskt rätt någonstans, men det gör faktiskt inget. Att höra honom säga de där orden fick mitt hjärta att smälta både en och två gånger. Herre min gud, vad jag älskar den killen, alltså.

komplex

Läste det här inlägget på Hanapees blogg och släppte väldigt snabbt en stor del av mitt magkomplex. För hon har rätt; utan putmagen, vart ska då maten annars få plats?

Detta betyder dock inte att jag är helt 100 med min kropp, för det är jag inte (kan någon ens bli det?) och jag har en liten bit kvar tills jag kommer dit jag vill. Men det här gav mig en skjuts dit och jag insåg att det är okej att ligga hemma sjuk i en vecka, man går inte upp 20 kilo, även fast det kanske känns så. Det är bättre att bli helt frisk först så att du sedan kan träna järnet, utan att behöva gå runt och bli/vara småsjuk hela tiden.

Jag säger bara: hejja Hanna och putmagen!

hur kan något vara så bra?

önskedrömmar

Läste en gammal, men fortfarande god, väns blogg (här) och insåg hur mycket jag skulle vilja leva det liv hon lever. Stress, läxor upp över öronen och press från omvärlden är väl inget någon direkt skulle sukta efter, men faktum är att jag faktiskt gör det. Jag vill också gå i skolan, prestera, växa som människa och ha tusen saker att göra. För jag mår bra då, jag mår bra under press, även fast jag samtidigt mår skitkasst. Jag vill också laga god, nyttig mat, baka brödbullar, bo tillsammans med min pojkvän och bråka över hatthyllor som inte vill sättas upp. Jag vill bli vuxen och komma någonstans i livet. Jag vill ligga raklång på sängen, gråta och önska att dygnet hade 30 timmar istället för 24, bara för att det skulle underlätta så himla mycket.

Jag vill ha ett fucking liv igen.
Men när jag väl kommer dit och ligger där i havet av läxor och disk, kommer jag förmodligen önska att jag var arbetslös och bodde hemma igen. Kanske borde jag ta tillvara på nuet lite mer.

från min mobil

En helg var det fest, och jag förfestade med universums bästa killar.
Tyvärr får ni ingen bild på dem, utan bara på... Ja, detta.

Mina två favoritkillar i samma säng

Vi var på Daniels kusins konfirmation och såhär såg jag ut på händerna.

Jordgubbar i solen en onsdag

Valborgsgrillning....

och brasa

Våren kom och vi solade ute i flera timmar

Världens finaste....

...med världens snyggaste shorts! Valda av mig, såklart

I söndagskväll gjorde vi jättemycket fruktsallad och åt upp nästan alltihop. Så gott!

kroppsideal

Nyser och hostar, fryser och svettas. När ska den här jädra förkylningen ge sig!? Jag börjar bli trött på att snyta mig varannan minut och ständigt gå runt med taggtråd i halsen. Jag borde väl egentligen lyssna på min kropp och vila mig frisk, men det kryper i kroppen så fort jag inte rör på mig, jag känner mig fet, äcklig, ful osv... Ni vet hur det är. Eller? Är det bara jag som känner kilona staplas på varandra så fort jag sitter stilla hemma en dag eller två utan att träna?

Egentligen borde jag kanske sluta fokusera så mycket på min kropp, lägga min energi på annat. Men det går liksom inte. Jag tränar och tränar, men kommer aldrig riktigt dit jag vill, till den "drömkropp" jag vill ha. Det gör mig frustrerad. Och stressad.

De flesta av er har säkert läst den där artikeln (artiklarna?) då Blondinbella tjockmobbades. Hon la ut bikinibilder på sin blogg från en semester hon varit på, och vips påpekade alla tidningsföretag i hela Sverige hennes vikt och kropp. Blondinbella var dock stark, skakade av sig alla negativa kommentarer, kom tillbaka och skapade ännu mer snack med sin "Size me"-bild. Ni vet den där bilden där hon näckar? Den gjorde, om möjligt, ännu mer uppståndelse och folk sa saker som att "kvinnor inte alls kommer bli peppade av hennes porriga rumpa, utan det kommer göra dem ännu mer medvetna om vad de inte har", "tjejer blir mer missnöjda med sina kroppar när de ser Blondinbellas vackra kropp" med mera, med mera.

Blondinbellas försvar var att anledningen till att hon kommit så långt i sitt liv, är för att hon inte har fokuserat på sin kropp, utan lagt all den energi på andra ställen. Kanske vore det värt att ta efter henne just där? Släppa all oro inför "Beach 2012", om att stå i vassen och vara missnöjd med sin kropp. Min kropp är frisk och hel, borde jag inte fokusera på det? Men det är fan inte lätt alltså, när man varje dag ser bilder på slanka, snygga tjejer/kvinnor och hela tiden drömmer om vad man kunde ha haft, hur man kunde ha sett ut.

smärtan är borta!

Var uppe med tuppen (läs: Daniel) imorse för att sticka till tandläkaren. Den vanliga koll som brukar ta sådär 30 minuter, tog idag en timma och 20 minuter. Som jag berättade, har min kind blivit inflammerad pga tandställningen. Men så är det inte längre! Jag fick mig några bedövningssprutor i munnen och de plockade enkelt bort det som blivit överväxt av tandkött. Dessutom klippte de bort lite tandkött också, så att det skulle läka ännu bättre.

Nu är jag inte bedövad längre, och det gör heller inte längre ont, vilket jag nästintill tackar gudarna för!!! Hade en fruktansvärd smärta i slutet. Jag har inte ätit något sen klockan 7 imorse, då man inte får äta med bedövning, så här sitter jag nu med kurrande mage. Ska se om det finns något man inte behöver tugga, som jag kan stoppa i mig.

soleksem och tandställningar

Jag bara älskar vädret! Solen skiner, det är typ 20 grader i skuggan och man kan äntligen känna att sommaren är påväg. Igår låg jag ute och solade i tre timmar, vilket, självklart, ledde till att jag blev röd som en kräfta. Varför kan jag aldrig lära mig? Nu har jag soleksem på hela armarna och får smörja mig en gång i kvarten för att min hud inte ska brinna upp. Meeeeen, vad gör man? Jag ville få färg, och det har jag fått nu. Ska inte klaga.
Idag har jag förbjudit mig själv att sola, får inte förstöra mitt skinn. Istället ska jag ut på en härlig springtur och senare ikväll ska jag till gymmet.

Imorgon ska jag till tandläkaren och visa upp mitt stora köttsår jag fått i vänster kind, på grund av tandställningen. Tandköttet har liksom växt över tandställningen, vilket gör att jag är jätteöm i munnen och det går inte att rubba tandköttet en millimeter. Och när jag väl stöter emot, med typ en tandborste eller så, blir det blodbad i min mun och tårarna strömmar ner för mina kinder. Spännande att se vad tandläkarna kan göra åt det utan bedövning... Så mycket kan jag ju säga, att ingenting kommer slå den dagen jag blir av med tandställningen, inte ens studenten!

första maj

Idag är det första maj, det är tisdag och en röd dag. Idag är även dag då min fina pojkvän fyller år, dagen då min mamma fyller år och också dagen då min farfar fyller år. Sjukt? Ja, ganska faktiskt. Att de alla tre lyckas tajma samma dag, det är rätt bra jobbat.

Nåväl. Vi har firat mamma hela morgonen och förmiddagen, och nu under kvällen ska vi fira Daniel.

Ja, det var väl ungefär det jag hade att berätta. Jag hoppas solen lyser på er också!