saker till framtiden

Jag glömde min nagelsax hemma hos Daniel och jag är verkligen lite smått beroende av den lilla grejen. Hatar när mina naglar växer snett på något vis, när det sticker ut någon liten nagelbit där det inte ska eller liknande. Därför klipper jag till och från på mina stackars naglar, och måste då, såklart, alltid, alltid, ha den här nagelsaxen till hands. Tänk då min PANIK när saxen ligger hemma hos Daniel och inte hemma hos mig! (Det är förövrigt en halvtimmes bilfärd mellan oss, så det är väl inget man åker och hämtar bara sådär) Men Daniel var gullig och skickade den på posten till mig, så igår damp (eller säger man dimpte? Lär mig aldrig!!) den ner i min brevlåda, till min förtjusning såklart! Så nu kan jag klippa naglarna normalt igen, när jag vill och hur jag vill... :)

Igår var dessutom galet varmt väder, men jag drog ändå på mig tjockaste skorna och klippte gräset åt mamma. Och så glad hon blev! Vad gör man inte för sin lilla mamma, liksom.
På eftermiddagen var vi nere i en möbel- och inredningsaffär, där jag i studentpresent fick ett presentkort på en massa, massa pengar. Eftersom att det nästa vecka är ett helt år sedan jag tog studenten (kan fortfarande inte fatta det), så kände jag mig tvungen att köpa upp det snabbt som attan! Hittade hur mycket tjusigt som helst, bland annat en underbar vit väggspegel, så nu kommer min framtida lägenhet bli finast och pastelligast i hela världen. När jag då stod där i kassan för att betala, säger expediten snällt att "presentkort från oss gäller i två år". Sedärja, tänkte jag, då har jag stressshoppat helt i onödan. Fast nä, man kan inte shoppa i onödan. Inte jag iallafall. Gillade känslan av att bara kunna gå in i affären, peka på något och säga "Det där ska jag ha!" utan att typ ens behöva kolla på priset, alltså. Ännu en anledning till att jag ska bli rik när jag blir äldre.

Ett litet tjuvkik.

Den ena korgen är till mamma, tyckte hon kunde få den. Snäll dotter jag är!