Pluggar, kollar på Desperate Housewives, städar, planerar nästa helgs pub crawl i Stockholm och försöker bli frisk på samma gång. Det är så himla fint väder ute; solen lyser in genom mina fönster och här inne sitter jag, instängd, med näsan i böckerna. Vädret känns sådär underbart krispigt (mer än så kan jag inte förklara det), och jag funderar på att dra mig ut på en promenad. Är det så kallt att man måste börja använda vinterjackan nu, tro? Igårkväll gick jag och Daniel en promenad, och då fick jag minsann dra fram min nya lättdunsjacka. Solen må skina, men jag tror faktiskt att hösten är här på riktigt nu. Hejdå bara ben, och hej tjocka jackan och vantar. Men på något sätt börjar jag bli kompis med den där tanken nu. Den där tanken om att hösten är påväg och år 2013 snart är slut. Det har varit ett galet år, och jag tror faktiskt att den här höstterminen toppar alla mina skolterminer hittills. Och ändå är vi bara en månad in i terminen!
På ett sätt känns det väldigt skönt och väldigt lugnande att jag inte längre nojjar så mycket över att tiden går så fort. Tiden går, och det finns inget man kan göra åt det. Bara come to terms med den tanken, och du kommer må så himla mycket bättre. Tiden går och om mindre än fyra månader sitter jag förmodligen i Frankrike. Ingen idé att freaka över det, utan det är bara att ta tiden som den kommer. Jag kommer missa mycket i Sverige, men jag kommer förmodligen få så himla mycket mer i Frankrike. Så nu är livet lite som det är. Ingen idé att stressa upp sig över småsaker eller över framtiden; tiden går, livet går och allt kommer säkerligen bli bra i slutändan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar