opublicerat inlägg #4

nutid & dåtid

Jag vill verkligen att ni som läser ska förstå att det jag skriver om oftast bara är slumpartade ord, som ploppar upp i min hjärna i tid och otid. De gamla inläggen jag har publicerat har ingenting att göra med det liv jag lever nu. Jag är nöjd med mitt liv, jag är glad. Ibland är det kanske lite rutinbaserat, men det kommer alldeles snart att ändras när jag flyttar till Frankrike. Då kommer mitt liv vara allt annat än rutin. En större förändring än så, tror jag knappt man kan hitta.

De inlägg jag har publicerat med rubriken "opublicerat inlägg" är saker jag har skrivit, känt och varit tvungen att få utlopp för, för tre år sedan. Anledningen till att just de här inläggen inte har blivit publicerade innan, är många. Kanske kände jag mig för osäker på mina ord, kanske var de alldeles för avslöjande, kanske ville jag inte såra någon. Jag vet inte. Det var som sagt tre år sedan, jag kan omöjligt komma ihåg allt jag tänkte då. Men jag kan komma ihåg hur jag kände; och det är vad dessa inlägg gör för mig - de hjälper mig komma ihåg en känsla jag kanske glömt bort, tryckt bort eller bara valt att inte känna längre.

Många av inläggen handlar om olycklig kärlek, för ja, jag var så jävla olyckligt kär ett tag i mina tonår. Det kändes som att vad jag än gjorde, så blev det aldrig rätt och det tog mig aldrig närmre de där killarna jag suktade så fruktansvärt mycket efter. Kom igen, alla har vi varit olyckligt kära någon gång! Men de känslorna är idag helt borta, och absolut ingenting jag tänker på längre.

Egentligen, det enda jag vill säga är bara: håll reda på nutid och dåtid. Det jag kände för tre, fem, tio år sedan, har ingenting med det liv jag lever eller de känslor jag känner idag. Allting förändras hela tiden, men det ändrar inte det faktum att det ibland kan vara skönt att bara stanna upp och se hur långt man har kommit, vare sig det är karriärmässigt, känslomässigt eller i livet överlag.

Cancerfonden

Kollade på Cancergalan på sjuan igår och grät som ett barn. Alltför många i min närhet har drabbats av cancer; vissa har överlevt, andra inte. Igår skänkte jag 200 kronor till Cancerforskningen. Jag är student, jag är fattig, men jag är inte mer än människa. Jag vill ha kvar mina nära och kära på jorden, och tanken på att även jag kan få cancer gör mig livrädd. I båda fallen vill jag ha forskning jag kan lita på, och därför tänker jag vara med i kampen mot cancer. Så därför säger jag som alla andra: var med du också och fuck cancer!

4 saker att tänka på:
"Rök inte - det kan öka risken för lungcancer."
"Motionera minst 30 minuter varje dag, det minskar risken för cancer."
"Alkohol kan öka risken för cancer."
"Sola inte i solarium - det kan öka risken för hudcancer."

Det är fyra saker jag i alla fall ser som motivation till att leva ett friskare och mer hälsosamt liv, eller vad säger ni?

opublicerat inlägg #2

"Dina mjuka händer som passar perfekt i mina, dina varma läppar som döljer världens finaste leende. Dina armar runt min midja, din hand i min svank. Ditt hår kittlandes mot min kind, dina kyssar mot min hals. Det här är vad jag drömmer om, men vad hon får uppleva. Världen är bra orättvis ibland."

Laleh, fina Laleh

"Just because it's black in the dark, 

doesn't mean there's no colors"

opublicerat inlägg #2

"Från hippie till miljardär"

"Stay hungry - stay foolish" 

Kollade precis på en dokumentär om Steve Jobs och Apple, då vi just nu skriver ett arbete om det företaget. Vilken mastermind han var. Död vid 56 års ålder, och nu är ju bara frågan: vem kommer efter honom och gör nästa revolutionerande uppfinning?

Här kan ni se hela klippet! "Från hippie till miljardär"

opublicerat inlägg #1

"Fan. Den där starka singeltjejen inom mig börjar vika sig. Allt jag kan tänka på nu är min syster, som sover hos sin pojkvän för första gången, mjuka händer som passar perfekt i mina och varma läppar som döljer världens finaste leende. Jag orkar inte kämpa och anstränga mig längre, varför kan du inte bara välja mig? Nej, för du har någon annan. Någon annan som du sover tillsammans med, någon annan med mjuka händer som passar perfekt i dina, någon annan som får smaka på dina varma läppar när du inte ler med världens finaste leende."

"no hard feelings, dude"

Jag har alltid fått höra att det är bra att berätta hur man känner och vad man tänker på, men på senare tid har jag lärt mig att det nog egentligen är bäst att bara hålla käften. Allt för många missförstånd sker så lätt, skitsnack uppstår, folk blir sårade och relationer förstörs. Så jag ska försöka dra ner lite på hela den där "jag-säger-vad-jag-tycker"-grejen, för kanske är det inte värt det ändå. Kanske är det bara bättre att vara lite mindre sig själv, ha lite mindre åsikter och istället bevara sina förhållanden intakt. Att jag förlorar mig själv och vad jag står för på vägen är kanske inte så väsentligt? Så länge det bara inte är några hard feelings mellan mig och mina vänner.

opublicerade inlägg blir publicerade

Fick för mig att gå in och läsa alla utkast jag en gång skrivit, men som aldrig blev publicerade inlägg. 183 opublicerade inlägg från idag och tre, fyra år tillbaka i tiden. Jag ser en så stor skillnad på mitt liv från då och nu; jisses, jag måste ha varit deprimerad när jag var yngre. Obesvarad kärlek, föräldrar som inte stöttar, pengaproblem, kompisproblem, killproblem, framtidsproblem, problem, problem, problem.... Nu verkar de problemen så himla små, men jag förstår att det måste ha varit hela livet för mig för tre år sedan.

Jag klippte in bilder med små meningar och citat på, och skrev värsta romanen om hur "hon kysser dina läppar, fast det borde vara jag". Jag skrev långa utlägg om hur lördagskvällen på dansgolvet var och hur jag förmodligen aldrig kommer träffa den där killen från baren igen. Jag skrev om hur mycket jag kommer dö efter studenten, för då är allt slut och ingenting kommer någonsin vara som förut igen. Jag skrev så himla, himla mycket, jag undrar vart alla mina tankar egentligen kom ifrån.

Jag kanske skulle börja publicera lite gamla, opublicerade inlägg hädanefter, med rubriken "opublicerat inlägg" och sedan ett #-tecken följt av numret på inlägget? Det hade ju kunnat vara kul, så får ni se vad som försiggick i min 17åriga hjärna. Det sjukaste är, att jag kommer ihåg så mycket av alla de känslor som jag hade när jag skrev alla de här inläggen. Och nu när jag ser tillbaka, förstår jag att jag måste ha varit så himla förstörd av allting som jag gick igenom då.

Jag säger bara: Enjoy!

fredagen var awesome

Födelsedagsbarnet Simon!

Världens bästa bytis Morten!

Sara, min bytis Magdalena, jag och Saras bytis Kevin.
Underbara människor!

sommaren 2014 smäller det

Och satan, vad jag längtar.

temafest: Danmark

"It's going down, I'm yelling timber

You better move, you better dance

Let's make a night, you won't remember

I'll be the one, you won't forget"

Tänker ikväll dansa till denna tills mina ben viker sig, favoritlåten just nu! Dessutom ska jag klä ut mig till Danmark. Temafest: Danmark, here I come!

grym onsdag

Kvällen igår var helt underbar, hade så fruktansvärt roligt! Att festa i overallen är en helt annan sak än att faktiskt festa i "vanliga" kläder; så himla mycket mer känsla i overallen! Idag har jag dock mått som jag förtjänat; har legat pall ner hela dagen och bara sakta inväntat döden. Det var länge sen jag var såhär riktigt bakfull. Men efter allt jag hällde i mig igår, så kan jag inte förvänta mig annat. Har inte gjort något vettigt av mitt liv idag, men strax ska jag iväg och handla och sedan är det tacomys med tjejerna som gäller! Love life!

två supersnabba

1. Fick idag reda på att franska skolan börjar 8 januari! Aaahhh, det är ju inte alls länge till...!

2. Är jättestressad, måste äta, sova, fixa mig och plugga innan jag ska iväg på denna termins campuscrawl! Vi går från förfest till förfest, i overallen såklart, och leker, dricker, dansar och tjoar! Ska bli så himla kul! Min hals strejkar lite igen, men idag tänker jag faktiskt förtränga det. (Så vaknar jag väl med värsta förkylningen imorgon, ska ni se.)

en bra dag

Alltså, vilken bra dag! Min förkylning är bättre, känner mig inte lika grubblig idag, vi började på en ny, intressant kurs och vi lyckades få biljetter till Justin Timberlake! Dagen har varit så bra! Nu ska jag stilla min hunger och sedan gå ut på en promenad i det vackra höstvädret och medan jag gör det, tycker jag ni ska titta på videon nedan. Den handlar om brands och branding, precis det vi började läsa om idag, och är superspännande. Det är så himla stort, hela branding-världen, att man nog inte ens riktigt kan föreställa sig det själv. Ganska sjukt, egentligen. Vi använder oss dagligen av så mycket olika märken, i så många olika sammanhang, utan att vi egentligen vet om det. Jag ryser typ varje gång jag hör musiken och ser videon.

Den här kursen tror jag kommer bli fruktansvärt spännande. Och på något sätt känns det som att jag börjar se livet lite ljusare igen. Som jag sa: en bra dag, helt enkelt.

"julen är här" ...snart i alla fall

Googlar på julmarknader och julbord och lyssnar på julmusik. Shit, vad jag längtar till julen! Och så längtar jag hem till mamma så jäkla mycket.

en jobbig period

Jag gick aldrig på Lady Gaga-festen igår, jag orkade bara inte. Visst hade det varit kul, men jag har redan lärt mig att man inte ska festa med feber; det tänker jag aldrig göra om igen.

Känner mig så himla tom just nu. Känner varken glädje eller sorg, jag bara typ... är, och känner mig mest bara likgiltig hela tiden. Varför får man sådana perioder ibland? Jag tror det var tre år sedan jag kände den här känslan såhär starkt, men det gamla livet jämfört med det liv jag lever just nu, är så långt ifrån varandra som det bara går att vara. Därför kan jag inte riktigt hitta något koppling till mina känslor, hur djupt jag än rannsakar mig själv.

Dock är det ju inte bara jag som har problem just nu. Vi är ett tjejgäng här i Växjö, och just nu känns det som att var och en av oss går igenom varsin jobbig fas. Någon har problem med killen hon precis har träffat, en annan tror att killen hon träffar inte är trogen mot henne, en tredje har hamnat mitt i en vårdnadstvist och en fjärde funderar på hur hon ska berätta för sin pojkvän att hon har träffat en annan. Varför ska livet alltid vara såhär? Jag vet att livet aldrig är en dans på rosor, men ibland fuckar det upp så mycket att man knappt vet ut eller in längre. Som tur är har vi ju varandra, och det är ett stort stöd och steg i rätt riktning. Med all säkerhet så överlever vi det här också, och då har vi även blivit starkare i oss själva och starkare tillsammans. Ur allt dåligt, kommer det något bra. Det tror jag i alla fall.

sjuk igen

Och så har jag blivit fucking förkyld igen. Vad är detta!? Åkte på en rejäl förkylning för två veckor sedan, blev frisk lagom till helgen i Stockholm, kommer tillbaka till verkligheten, tränar två gånger på gymmet och PANG, så är febern och halsontet tillbaka. Vad fan?? Jag orkar inte vara sjuk nu, jag har inte tid och jag har inte lust. Måste skriva en massa sidor tills imorgon på vår B-uppsats, jag måste städa, jag måste tvätta, jag måste det, jag måste det, jag måste det.... Men allra helst vill jag bara lägga mig ner och sova. Sov till 11 imorse (av misstag), ändå har jag gått runt och varit så trött hela dagen.

Tänker boosta mig själv med en massa c-vitamin framför reprisen av Bonde söker fru nu, och sen ska jag bara lägga mig i sängen och vila. Jag måste skriva på min uppsats, jag vet ju det, men jag måste också bli frisk så att jag orkar med allt annat som väntar.

Ikväll är det meningen att jag ska på en temafest med tema Lady Gaga. Jaha, och vad klär jag då ut mig till?

att uppleva

Sedan Macklemore-konserten har jag blivit helt såld på upplevelser, och då framför allt konserter. Man borde lägga mer pengar på sånt istället för annat! Just nu är jag taggad på två konserter; Justin Timberlake och One Direction, båda två i Stockholm. Nästa vecka ska jag och några av mina Växjö-vänner boka Justin Timberlake (spricker av längtan!!!) men just nu letar jag efter någon som vill följa med mig till One Direction! Är du där ute manad? Hojta till! Följer ingen med mig, då går jag fan själv. Jag är inget superstort fan av dem, men deras låtar är bra och tänk UPPLEVELSEN! Den, alltså. Jag måste dit.

Uppdatering 15.01: Jag har hittat en kompis som vill gå på One Direction med mig!!! Iiih, dör! Vi ska boka idag!

Uppdatering 2, 18.23: NU ÄR DET BOKAT!

"vad är det värsta som kan hända?"

"Om vi går runt och väntar på att det ska kännas tryggt att lämna trygghetszonen, kommer vi inte ens nudda gränsen. Det kommer aldrig kännas säkert eller bra när du ska göra det som är nytt och skrämmande, men frågan är, ska du skita i det bara för det? Vad är det värsta som kan hända, hur farligt är det egentligen att ta ett steg utanför rutan? Kommer du att överleva ett bakslag? Det gör ont att hoppa från 10 meter om du landar fel, men den smärtan är övergående. Det gör ont att bli avvisad av någon man är förälskad i, men den smärtan är också övergående. Att göra bort sig på ett företag behöver inte nödvändigtvis vara ett misstag, det kan bli första steget på en lång, framgångsrik yrkeskarriär. Våga göra fel, testa livets möjligheter, du har allt att vinna!"

http://blogg.lnu.se/studenthalsan/blog/blogg/jag-ska-bara-kanna-mig-saker-forst/

Here we go, nu skickar jag in mina allra sista papper, dokument och uppgifter till France Business School. "Vad är det värsta som kan hända?" Nu tar jag hoppet ut från klippan.

det finns för- och nackdelar med allt

Var på gymmet igår för första gången på några veckor; sprang 5 km. Och det var Så. Jävla. Jobbigt! Kände mig som en elefant, som aldrig kom i mål. Antar att en förkylning och några veckors festande gör så med kroppen.. Kände att det kanske inte är värt att festa så mycket som jag har gjort den här tiden, att kroppen och träningen tar alldeles för mycket skada. Men sen tänkte jag om igen och förstod att "När kommer jag någonsin i hela mitt liv ha så här roligt, om jag inte har det nu? Aldrig!" Och kom då fram till att det var värt det. Jag har fått lite extra pluffs på kroppen, jag har försämrat min kondition och mina muskler har tagit skada men jag har i alla fall haft jävligt roligt. Och gör jag inte allt det jag kan göra nu, kommer jag bergis se tillbaka om ett, två, tio år och bara ångra skiten ur mig.

Därför funderar jag och Sara på att dra på Oktoberfest på Stallarna ikväll. Bara för att, liksom.

"this is fucking awesome"

Kolla på denna (eller kanske denna?) och tänk er en större scen, mer publik, bakgrundsdansare, konfetti, sprutande eld, mer ljus, mer ljud, mer bas, mer folk på scenen - mer av ALLT, men framför allt: att jag såg detta live i fredags. Kan ni fatta!? Inte ens jag kan fatta det. Det var så jävla fett; en av mina största upplevelser någonsin, och med säkerhet de 400 bäst spenderade kronorna ever! Alltså nej, jag kan liksom inte ens förklara det i ord, ni är tvungna att se dem live. Har ni chansen - gör det!! Ska se om jag kan försöka få upp en video och lite bilder längre fram i veckan; ni måste se det med egna ögon. Var i extas hela kvällen efter konserten, svävade på moln och bara ÄLSKADE livet. Och att jag fick uppleva detta med några av de personer som just nu betyder mest för mig, det gjorde det hela bara ännu bättre. Damn, alltså. Livet är underbart. (Det bara sprutar lycka ur mig just nu, fortfarande.) Och PS: angående Macklemore; jag säger bara hot hot hot!

Helgen i Stockholm var annars perfekt, helt perfekt. Har inte haft så kul på galet längre. Pub crawlet, konserten, nätterna på hostellet, upplevelserna, maten, vinet, människorna - är kär i dem alla. (Förutom den där asirriterande grekiska bruden som bara skulle dansa pole dancing hela tiden, palla henne.) Jag och Sara ville inte tillbaka hem i söndags, vi ville bara stanna. Planerade att köpa en lägenhet i Stockholm och bosätta oss där för alltid, för why not, liksom? Älskar staden. Ska definitivt flytta dit i framtiden, så är det bara. Sprang förresten på en del kändisar också! Oskar Linnros, Oscar Zia, Aranga (stavning på hennes namn?) från detta årets Idol, två kända skådisar jag inte kommer ihåg namnet på och grundaren och vd:n av Petré Event. Feeetaste!! Gick så nära förbi Oskar Linnros att jag hade kunnat röra vid honom, han kollade mig till och med i ögonen. Wooow, starstruck. 

Så just nu kvittar det typ att jag snittade ungefär fyra timmar per natt från torsdag till igår, att jag inte har tränat på hur länge som helst, att skolarbetena bara hopar sig eller att pengarna lyser med sin frånvaro; hade inte velat att helgen varit något annat än vad den var.

White Night med julmusik

Lyssnar på julmusik och taggar till White Night. Hur det går ihop, undrar ni? Julmusik -> jul -> snö -> vitt -> white -> white night. Så det, så. Måste bara skriva klart arbetet först och göra tusen andra ärenden. Men SEN, sen, då är det minsann dags att dra på den vita partyblåsan och korka upp vinet! Gotta love life lite grann just nu, alltså.

Längtar till julen gör jag också.

andra oktober

Och så var det oktober. Är så täppt i näsan, att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Och så är jag så himla trött. Sprang runt med ett packe utlandsstudenter + Mandus på Grand Samarkand idag, för att leta efter vita kläder till dem inför White Night imorgon. Jisses, helgen är redan här. Och som jag har längtat! Jag hade nog helst egentligen velat vara liiiite friskare inför denna händelserika helg, men nu är det som det är, så då får man gilla läget. Macklemore på fredag.. Craaaazy.


Nu ska jag dricka ännu lite mer te, ta lite nässpray, packa det sista inför Stockholm och sedan hoppa i säng. White Night imorgon - aaah! Taggad till tusen!