Ja, vad ska man säga om det gånga året? Det var ett riktigt bra år, på många sätt och vis, men det var också ett jävligt knackigt och jobbigt år på lika många vis.
Vårterminen i skolan sprang förbi och jag kommer ungefär ihåg (från start till slut): snö, askallt, -30 grader, söka till utlandsstudier, plugga plugga plugga, juridiken, sista dagen i skolan.
Sommaren innefattar: träningspaniken jag hade i maj, sommarkurserna, London, 20 år, hur snabbt sommarlovet gick, flytten tillbaka till Växjö och att bli buddy.
Därefter är höstterminen bara ett enda stort blurr; fester, fester, fester! Träffa nya vänner, träffa livslånga vänner, mer fest, Stockholm, MACKLEMORE!, grupparbete efter grupparbete, alla papper som skulle in till Frankrike, Lucia, fest, fest, fest, hem för jul. Ungefär så. Och någonstans där emellan tappade jag Daniel. Kanske inte så konstigt, om man tittar tillbaka och tänker efter, så jävla mycket som jag gjorde, jag gav nog aldrig honom den tid han behövde, den tid vi behövde. Men jag gav mig själv den tid jag behövde, och i slutändan är det kanske ändå det som är viktigast. Eller?
Låtarna jag kommer komma ihåg mest från 2013 är Avicii - Hey Brother, Britney Spears - Work Bitch, Macklemore - Can't hold us och Jason Derulo - Talk Dirty.
Har alldeles för många minnen och vänner från det här året, kan omöjligt räkna upp alla. De har var och en betytt något alldeles speciellt för mig.
2013 har varit det bästa och värsta året någonsin för mig. Höstterminen var, om man bara kollar på det roliga, den bästa jag någonsin varit med om, alla kategorier. Gymnasiet var kul, men jag tror inget kan mätas med den här höstterminen. Eller kanske kan vårterminen i Frankrike göra det, vem vet..!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar