när man inte orkar längre

När man, per dag, säger hans namn 50 gånger fler än sitt eget namn, är det verkligen kärlek? När man vaknar varje morgon och har kräkfärdigt-ont i magen, för att han inte hört av sig på flera timmar, är det verkligen kärlek? När man går runt och är mer olycklig än lycklig, är det verkligen kärlek?

Jag valde att lämna Stefan idag, och den här gången på riktigt. Jag har tänkt jättemycket på det här, gråtit över det här, ältat och ältat. Men det fanns inget annat jag kunde göra. De senaste veckorna har varit jättejobbiga. Jag har lagt mer energi på att oroa mig över honom än att tänka på mig själv. Ibland måste man faktiskt bara se till sitt eget bästa och ta beslut efter det; jag orkar inte vara ledsen längre. Tillslut bara tappade jag mig själv. Jag är inte längre den Kajsa jag var i somras, den Kajsa jag vill vara. Mitt självförtroende har fått sig en sådan törn under den här hösten, och det kommer ta lång tid att hitta tillbaka till den där självsäkra, tuffa tjejen, som växte fram i Frankrike. Jag saknar henne. Tjejen som inte tog någon skit. Tjejen som reste över halva Europa och träffade vänner överallt. Tjejen som inte lät killar köra över henne. Henne saknar jag. Och kanske kan jag en dag känna mig lite mindre trasslig, lite mindre sönder. Kanske kan jag en dag ha något som i alla fall liknar ett ganska så helt hjärta. Kanske kan jag en dag hitta tillbaka till den powertjej jag egentligen är. Men samtidigt vet jag ju, att jag aldrig någonsin igen kommer känna den kärlek jag känner för honom. Jag tror att man bara får en sån jag-kryper-ur-skinnet-för-jag-är-så-kär-kärlek i sitt liv, och han var min. Utan tvekan.

Uppdatering 15.43: ...men ändå kan jag inte släppa tanken på att lämna Stefan kan ha varit mitt livs största misstag någonsin. Jag hoppas att det blir vi igen i framtiden. Gamla Kajsa och gamla Stefan, under andra omständigheter. Vi var ju ett sånt jävla team. Det var ju han och jag mot världen.

listen to me

Folk frågar hur jag mår. Jag säger att det är bra, att det är mycket att göra i skolan just nu. Egentligen vill jag bara skrika rakt ut att de inte fattar, att mitt hjärta är i tusen bitar, att det har varit i tusen bitar den senaste månaden och att jag inte vet om det någonsin kommer bli helt igen. Att hela jag är så skör att jag snart kommer falla isär. Bara ett blåst eller en liten knuff skulle få mig att gå itu. Men ändå ler jag. Ler och säger att det är bra. Att det är mycket att göra i skolan just nu, men att livet säkert blir lättare efter examen.

too cool for school

Kom hem 21.30, alltså för femton minuter sedan. Har varit i skolan i över 12 timmar idag. När hände det senast? Har skrivit och skrivit och skrivit på grupparbetet, men ändå blev vi inte klara. Det är inte mycket kvar, bara finputsningen, men som också är något av det viktigaste. Hade egentligen velat (och behövt) ta sovmorgon till lunch imorgon, men jag har en miljard ärenden jag måste springa och sysslor jag måste göra. Imorgon åker jag i alla fall hemhem till mamma över helgen och första advent. Ska bli skönt att komma ifrån verkligheten och skolan ett tag. På måndag tar vi nya tag, då börjar nämligen nästa kurs; introduktion till C-uppsats i form av en litteraturstudie! Wish me luck.

fyra saker att vara glad över idag

1. Artisterna till Melodifestivalen har släppts, vilket betyder att årets roligaste händelse står för dörren.
2. Det är julafton om en (!) månad.
3. CSN kom idag. Äntligen kan jag handla mat!
4. Solen har skinit hela dagen. Det känns nästan som om våren är påväg, fastän det bara är november.

denna framtidsoro

Funderar mer och mer på framtiden. För nu är den snart här. Examen, alltså, men även framtiden. Bollar med mina tjejer här i Växjö om vad de tänker om framtiden, vad de ska göra och vad de kan ge mig för tips på att göra. Jennifer ska tillbaka till Göteborg och läsa en master. Carro ska läsa en master här i Växjö. Sara ska till Köpenhamn, alternativt Lund, för en master. Lisa ska flytta till Stockholm och Helena ska börja jobba. Och jag då? Vad ska lilla, lilla jag göra? Fråga mig inte. Jag vet ju vad jag vill göra, men inte hur jag ska komma dit. Jag vet att jag vill jobba ned event, men inte vart eller hur. Jag har några möjliga alternativ att göra efter examen, och nu ska jag berätta om dem för er:

1. Tar mig till Borås och påbörjar en ny kandidatutbildning med inriktning Event management.
2. Tar mig till Borås och jobbar på något stort modeföretag som marknadsförare ett tag, för att sen läsa en KY-utbildning inriktning event i Stockholm.
3. Tar mig till Stockholm och jobbar där ett tag (om jag kan hitta ett jobb), för att sen läsa en KY-utbildning inriktning event i Stockholm.
4. Stannar kvar i Växjö, småjobbar lite, funderar ut vad jag verkligen vill göra och skjuter på framtidssteget lite till.

Egentligen vill jag inte plugga mer som jag känner just nu, jag är hemskt skoltrött. Men samtidigt verkar kandidatutbildningen i Borås superspännande och precis det jag vill hålla på med. Tänker att jag ångrar mig att jag inte valde Borås direkt för snart tre år sedan, men samtidigt skulle jag inte vara jag då. Jag skulle inte ha det liv jag har levt och lever idag, och det skulle jag faktiskt inte vilja byta bort mot någonting.

Så nu återstår frågan: jobba ett tag och hitta mer kraft för plugg? Eller fortsätta med studierna direkt, och vara ett steg närmare mitt mål? Jag är så rädd att om jag börjar jobba nu, kommer jag komma in i ekorrhjulet, börja tjäna pengar och inte vilja gå tillbaka till skolan igen. Men sen är jag också rädd för att fortsätta plugga direkt och då vara så utled på det att det bara blir pannkaka av allting. Hjälp mig! Framtiden känns lockande, men den lilla skolbubbla jag är i nu är ju så trygg... Hur ska jag våga gå ut i riktiga världen och bli vuxen på riktigt?

kvällens känsla

fri-yay

Är så trött att ögonen svider på mig. Min grupp och jag skickade in upplevelse-arbetet idag vid 16.00, för handledning på måndag. Upplevelse-arbetet, har jag berättat om det? Vi har i alla fall blivit tilldelade ett företag inne i Växjö (vi fick stadsbiblioteket), som vi ska hjälpa att flytta into the experience economy. Alltså, upplevelse-ekonomin. Där hänger alla upplevelse-företag, vilket blir mer och mer populärt att jobba med för varje år som går. Idag var vi i alla fall på biblioteket och gjorde observationer, skrev ihop allt (tog säkert tre timmar) och skickade in det. Så nu kan jag lägga det lite åt sidan och verkligen ha helg. Ska börja med att gå och handla lite, sedan dra mig till Helena, för att efter det gå till Carro och Idol. Det ska bli jättetrevligt att träffa tjejerna igen, det var länge sen jag såg dem, men på riktigt tror jag att jag hade kunnat gå och lägga mig nu och sova tills imorgon.

i want all them shiny things in the world

Kärlek i materialform från Monki.

your mess is mine

bootie in your face

Färgar håret och pluggar. Städar lite. Pluggar lite mer. Låten nedanför spelas i bakgrunden och vinet är redan upphällt. Vänner från hemmahemma och från Lund kommer till Växjö idag för en helhelg i denna fantastiska stad. Jag är mycket gladare, märks det? Träffade Stefan igår och jag mår så himla mycket bättre. Att bara få hålla honom i mina armar igen. Se på honom. Kyssa honom... Precis vad jag behövde. 

Ska vara hos Mandus klockan 19-ish, så jag har fortfarande några timmar på mig att välja kläder, fixa håret och sminka mig. Tror det kommer bli kul ikväll. Jag är taggad i alla fall. 

back to home

Mår fantastiskt bra just nu. Så nu ska jag städa. Hejdå!

Paula

Idag fyller bruden på bilden år, och jag saknar Frankrike mer än någonsin. 

Vilken fantastisk tid vi hade där.

men jag har bara regn hos mig

Ah. Lägger först upp ett inlägg, och sen tar bort det. Vet inte vad jag vill. Men jag vet vad jag måste. Tvätta, plugga och bädda sängen. Det är vad jag måste. Och gärna nu på en gång. Tråkig tisdag.

Här kan ni lyssna på Ola Salos tolkning av Kajsa Grytts låt Allt faller. Det är vad jag gör. Om och om igen. Dessutom säljer jag två biljetter till musikalen "Livet är en schlager", som går i Stockholm nästa torsdag den 20e. Please, please köp dem. Jag behöver pengarna.

one step forward, two steps back

Mår lite bättre idag. Har mer kontakt med Stefan igen, och det känns bra. Jag mår ju dåligt av att inte prata med honom. Att bryta kontakten helt med honom, skulle jag aldrig klara av. Grejen är den, att situationen vi är i nu är kass. Det är den som gör att vi inte kan vara tillsammans. Inte hans känslor. Inte mina känslor. Situationen. Han har lite att reda ut på eget håll. Jag är tålmodig och jag väntar. Det är ju honom jag ska vara med.

Var på bio med mamma igår. Såg A walk among the tombstones. Liam Neeson är ju stenhård. Taken 3 kommer förövrigt i januari. Den måste jag också se.

Har kommit igenom en av två böcker till kursen vi läser nu. Boken är jättetjock, ska ni veta, med superliten text. Har aldrig läst ut kurslitteratur såhär fort innan. Antar att jag inte ser någon mening med något annat än att plugga just nu. Och då ska jag väl ta tillvara på det.

Ska till pappa lite senare idag, det är ju Fars dag. Sen ska jag hem till Växjö igen. Ska börja julpynta redan. Kanske kan det hjälpa mig fly min ensamma verklighet lite grann.

vill inte, kan inte, orkar inte

Gör knappt någonting om dagarna. Äter inte. Sover inte. Pratar inte. Umgås inte. Jag bara pluggar. Och rensar bland mina vänner på Facebook. Vad är det för mening, egentligen? Vad är det för mening med någonting här i livet, när man inte får vara med den man älskar? Då kan man ju lika gärna vara död.

Och mamma försöker. Försöker laga god middag. Försöker skratta. Försöker ge mig saker, bjuda mig på saker. Bio. Middag. Julmarknad. Är så svårt att säga åt henne att jag inte vill. Jag vill ingenting, mamma.

Imorgon måste jag tillbaka till Växjö igen. Vill inte. Kan inte. Orkar inte. Allting där påminner om honom. Kan inte kolla in i kylskåpet utan att börja gråta, för majonnäsen som ligger till höger i dörren påminner om tonfiskmackorna han gjorde till oss. Kan inte borsta mina tänder utan att börja gråta, för det påminner mig om hur vi brukade borsta tänderna tillsammans, skratta och ge varandra tandkrämspussar. Kan inte gå till Ica utan att börja gråta. Inte hoppa av vid universitetets busshållplats utan att börja gråta. Allt påminner mig om Stefan. Lägenheten. Pressbyrån. Min kalender. Framtiden. Promenaden runt sjön. Campus... Hur ska jag orka fortsätta bo i en stad, som gör allt för att påminna mig om mitt brustna hjärta?

destroyed

Allt känns assvårt just nu. Jag gråter mer än vad jag har tårar till det. Har aldrig mått såhär dåligt i hela mitt liv. Jag saknar Stefan varje sekund av varje minut av varje timme. Hela tiden. Utan honom är jag ingenting.

you love and you lose

Just nu går jag igenom något som är så fruktansvärt, otroligt jobbigt. Jag är halv. Nej, jag är inte bara halv; jag har förstörd. Totalförstörd. Helt söndersplittrad. När man förlorar det man älskar mest i hela världen, då gör det så ont att man vill skrika, gråta och kräkas på samma gång. Jag har blivit dumpad och dumpat innan, men det är inte ens i närheten av hur ont det gör i hela mig just nu. 16-åriga Kajsa och dina små kärleksaffärer: släng dig i väggen! Nu vet du hur verklig smärta känns. Verklig kärlek, ger verklig smärta. Sådan otrolig, jävla, hård smärta. 

Santa Claus is coming to town.... snart i alla fall

November är här, och julen närmar sig med stormsteg. Har så mycket att se framemot den här månaden. Julmarknader, en helg i Stockholm med min kärlek, första advent, julshopping, julskyltning, en helg med mamma... Kalendern är fullspäckad, med andra ord. Och on top of detta, börjar imorgon tredje kursen för terminen: experience the company. Vi ska skriva ett arbete tillsammans med ett företag från Växjö, och visar vi framfötterna och är riktigt duktiga, kan sommarjobb och anställning vara aktuellt. Riktigt spännande.

Den här veckan har jag lektioner exakt varje dag. Känns nästan som att vara tillbaka på gymnasiet igen. Fast bara nästan.