Och apropå separationsångest: har börjat säga hejdå till mina kollegor nu. Jobbar min sista dag på H&M i helgen, vilket gör att jag behöver säga hejdå till vissa redan nu. Och det gör fan ont i hjärtat, alltså. Hade ljugit om jag sagt det var lätt. Det ska bli skönt att sluta och jag har sett framemot det, men ändå alltså... Jag har jobbat med de här människorna i snart två år; de har ju blivit som en liten extrafamilj. Det är faktiskt så. Kommer bli jättetufft att lämna. Men jag får väl börja vänja mig. Det är så många fler, som jag älskar så mycket mer, som jag måste lämna till hösten ändå.
Men jag vet att jag gör rätt val. Jag bara vet det. Pratade med en lite äldre kollega på jobbet, och hon sa "när man blir äldre ångrar man bara de saker man inte gjorde, som man kanske drömt om hela livet". Och det måste ju vara så. Det här är min absoluta dröm, sedan ÅR tillbaka, och jag kommer ju ångra livet ur mig om jag inte fullföljer den.
Så det är mitt mantra just nu! Känns självklart jättejobbigt att lämna tryggheten i Borås och Sverige, (fan jag tjatar om det hela tiden, men det är ju verkligen så), men jag kommer ångra mig så mycket om jag inte gör det.
Så nu bara gör jag det! Ut och se världen! Jag känner att man bara kan vinna på att se andra länder/kulturer/människor än Sverige och svenskar. Resa är väl det enda som kostar pengar men som man faktiskt blir rikare av. Obs världens klyscha, men det är ju faktiskt så.
Nästa vecka tänkte jag berätta för er vad som händer i mitt liv till hösten. För då kommer allting vara 100%.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar