spetsigt: maj 2011

30 maj 2011

att leva i nuet är en konst

Antingen är man en sådan människa som lever i nuet och när det är över, ja, då är det över liksom. Man hänger inte kvar i dåtiden, utan accepterar att den är över. Man hade kul, men nu är det slut. Eller är man en sådan människa som jag, och nästan alltid lever i svunna tider och i alla minnen. Det kan väl vara trevligt ibland att tänka tillbaka på allt som hänt i ens liv, men väldigt ofta blir det bara jobbigt. Det är nog därför jag har sån sjuk seperationsångest, det finns så mycket saker jag skulle vilja leva kvar i eller göra om igen, att jag knappt inte hinner tänka på vad som händer just nu eller på vad som ska hända. Även fast det bara har gått ungefär två dagar, så har jag nu bestämt mig för att sluta leva kvar i student- & baltiderna. Det var underbart, men nu är det över. Istället ska jag tagga inför Siesta och resten av sommaren. Åh, vad kul jag ska ha med att leva i nuet!

29 maj 2011

lite mer bilder

Jag & duktiga, vackra Amanda, som fixade balen tillsammans så himla fint!

Fredagen, alltså baldagen, var stressig och jobbig, men trots det blev allting väldigt bra tillslut. Det var en dag och kväll som jag först aldrig trodde skulle komma, som sedan tog slut alldeles för fort, men som jag verkligen aldrig någonsin kommer glömma. Får man ta studenten igen?

Världens bästa lärar-Niklas sjöng två låtar för oss medans bandet, som vi hyrt, spelade. Han sjöng Summer of '69 och Wonderful tonight - jag har nog aldrig lipat så mycket innan. Nu kan jag inte lyssna på någon av låtarna utan att gråta ögonen ur mig. Studenten & balen var helt underbara, så varför ska det göra så ont att skiljas från alla? Jag vill gå om gymnasiet!!

28 maj 2011

balen

Balen är en dag jag aldrig, aldrig kommer glömma. Den försvann så himla fort, och är absolut en av de bästa dagar jag någonsin varit med om. Här får ni lite bilder.

Jag fick hålla tal under middagen, "tal till mannen", medans Simon, som var en av mina bordsgrannar, fick hålla "tal till kvinnan".

Lärare på inmarch.

Simon & Ellen!

Världens bästa lärar-Rebecka i mitten, runt omkring är två av mina klasskamrater.

Mandus!

Elin & Johan - så himla fina tillsammans

Mingel utanför hotellet

Vi hade också ett litet fotohörn inne på hotellet, där en del fina, och även fula, bilder togs

Alla orienteringskillar med lärare. Längst ut till höger på bilden står min snygge baldejt

Annie & Victor

Victor (igen) & Björn

Världens bästa Emma och Jacob

Ylva!

Dansa, dansa

Marie, Amanda, Ellen och Elaine. Fina flickor!

Anna & Mandus, åh.

Jag & världens bästa Jonathan, som jag ska jobba tillsammans med i sommar!

Fina lärare.

Jag & Carl-Johan, så himla fin kille! Han gick med på att ta foton tillsammans med mig hos fotografen innan balen och han köpte cider och drog ut stolen till mig inne på balen. Så bra baldejt!

Tvillingarna med Simon & Elias.

Världens bästa Niklas höll tal inne på balen. Honom kommer jag sakna sönder. Fick även ett meddelande på facebook av honom för några dagar sen. Han skrev att han inte haft förmånen att sätta betyg på mig detta år, men ändå sett mig som en elev och att han uppriktigt kommer sakna mig. När jag läste det, grät jag en skvätt.

Vid matborden.

Skål!

Massor av fina flickor!

Jag, Marie & Elaine.

En av tvillingarna, Emelie, höll tal och tackade för hur fint vi balkommittén fixat allting. Vi fick många komplimanger för det, hur kul som helst!

Några av världens bästa!

min utspark, min student

Jag har haft världens bästa två dagar! Ni som inte tagit studenten, vet inte hur underbart det är. Jag hade lätt kunnat göra om allt igen! Mellan gråt och skratt, har jag fått till en del fina (?) bilder. Ni kan få kolla på dem istället, för jag kan ärligt talat inte med ord beskriva hur mina dagar har varit. Och kanske, framför allt, vilka människor jag kommer sakna. Fy fan, vad alla är bra!