att leva i nuet är en konst

Antingen är man en sådan människa som lever i nuet och när det är över, ja, då är det över liksom. Man hänger inte kvar i dåtiden, utan accepterar att den är över. Man hade kul, men nu är det slut. Eller är man en sådan människa som jag, och nästan alltid lever i svunna tider och i alla minnen. Det kan väl vara trevligt ibland att tänka tillbaka på allt som hänt i ens liv, men väldigt ofta blir det bara jobbigt. Det är nog därför jag har sån sjuk seperationsångest, det finns så mycket saker jag skulle vilja leva kvar i eller göra om igen, att jag knappt inte hinner tänka på vad som händer just nu eller på vad som ska hända. Även fast det bara har gått ungefär två dagar, så har jag nu bestämt mig för att sluta leva kvar i student- & baltiderna. Det var underbart, men nu är det över. Istället ska jag tagga inför Siesta och resten av sommaren. Åh, vad kul jag ska ha med att leva i nuet!