återförening istället för studentfirande

Istället för att noja över att det var ett år sedan jag sprang ut i min vita klänning med mössan på huvudet, spenderade jag lördagen den 26:e tillsammans med mina gamla högstadieklass. Vi hade en återförening samtidigt som vår musikklass-verksamhet firade 20 år. Det hela firades med att gamla musikklasser spelade och sjöng och visade var man kanske gjorde på sin tid på högstadiet. Jag och min gamla klass hade övat ihop en låt som vi framförde, och det gick väldigt, väldigt bra. Vi fick många leenden och massa applåder. Jag har faktiskt saknat att stå på scen! Jag saknar musikalen vi gjorde i nian, men också den sjuka sammanhållningen vi i klassen hade. Hur roligt vi hade tillsammas. När jag i lördags väl gick upp på scenen och musikerna drog igång på instrumenten bakom mig, fick jag en sån jävla adrenalinkick. Jag blev glad, samtidigt som jag höll på att gråta, samtidigt som jag bara ville skrika rakt ut. Underbar känsla! Lovar att jag i framtiden ska ta varenda tillfälle i akt att stå på scen.

Där i mitten står jag, i min lilla blommiga klänning med svarta strumpbyxor till.