Ibland har man tur (som när man på skoj är med och tävlar om biljetter till årets Siesta-festival, fastän man vet att man inte kan åka dit ändå, och vinner! Boost för egot och extra klirr i kassan när man lyckas sälja biljetterna för nästintill fullpris) och ibland har man otur, som när jag förra torsdagen köpte ett nytt gymkort, efter några veckors uppehåll (tack gode gud för skatteåterbäringen) och sedan åker på en rejäl förkylning dagen efter. Förkylningen har fortfarande inte släppt, men min hals börjar ordna upp sig. Det känns tungt att andas och det gör ibland ont att svälja, men what doesn't kill you, makes you stronger, right?
Med andra ord; jag önskar verkligen verkligen verkligen att jag kan få bl frisk snart. Jag vill träna och dessutom kunna njuta fullt av Daniels och min lilla minisemester nu i helgen. Jag vill kunna gå barbent (om vädret tillåter) och jag vill kunna springa från affär till affär, skratta och hoppa runt utan att typ få andnöd av en snustorr hals.
Ja, det är vad jag vill just nu. Men sen kan man ju tänka att det kunde ha varit så himla mycket värre också. Och då blir man direkt lite mer tillfreds med livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar