http://rodeo.net/niotillfem/2012/06/och-nu-2/#comments
Vet känslan, och hur fruktansvärd den är. Lider med henne, även fast jag inte känner människan. Hoppas samtidigt att det är längelängelänge tills jag ska behöva känna såhär igen. Jag älskar min Daniel och jag vill bygga mig ett liv med honom. Jag hoppas att han läser det här och att han känner likadant. För jag skulle nog faktiskt inte klara av att leva utan honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar