Började dagen med att gå upp för sent, komma i precis exakt tid när lektionen började, fick sitta ensam längst ut på kanten av en rad, blev bombaderad av info för att sedan bli ombedd att välja en grupp till det första, stora grupparbetet.
Fortsatte med att vilja gråta för att jag inte har några vänner i klassen, vem vill jobba med mig?, fick känslan av att vilja gå hem, dra täcket över huvudet, skita i skolan och skita i livet.
Slutade med att gå tillbaka till dagens andra lektion, hittade en kille från min nollningsgrupp och bildade "grupp" med, hittade en tjej till att gruppa med, och hittade sedan två tjejer till utöver det, och nu är vi fem stycken i en grupp där vi egentligen bara skulle vara fyra, men det gick bra, sa vår lärare.
Gick alltså ifrån att vilja dö till att få lite livsglädje igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar