Sprang i onsdags runt som en idiot över hela campus för att hinna i tid till alla intervjuer hos EHVS:s (ekonomihögskolan i Växjö) festutskott. Jag hade trevligt, tyckte att jag gjorde bra ifrån mig och var nästan lite säker på att jag skulle bli gillad och antagen av i alla fall ett utskott. Beskedet skulle vi få idag och jag kan just nu säga att nej, jag blev inte antagen av ett enda utskott.
Därmed sitter jag här nu i min lägenhet utan att ha någon grupp what so ever att tillhöra. Jag har fortfarande inte fått några vänner i klassen, medan alla andra redan bildat gäng, har tjejkvällar/killkvällar, lagar mat tillsammans osv, osv. On top of that har resten av min klass klassfest just nu och jag är inte där. Inte för att jag inte blev bjuden, för det blev jag, men jag känner inte en jävel, hade ingen förfest att gå till och jag är alldeles för stolt (och feg kanske?) för att komma till festen helt själv.
Därför sitter jag här själv, Daniel är i Kalmar hos en kompis och ska stanna där hela helgen, och ser inte det ljusa i någonting just nu.
De flesta tror att flytta hemifrån är en dans på rosor, man kan börja om precis hur man vill, vara vem man vill, börja vuxenlivet, äntligen få komma ifrån familjen.... Men det är inte kul, inte kul alls, faktiskt. Det är obehagligt, fruktansvärt och jävligt ensamt. Har inte känt mig såhär ensam på hur länge som helst och jag vill helst egentligen bara hoppa av utbildningen och flytta hem igen, för just nu är ingenting kul. Inte ens det där asfeta grupparbetet som jag och min grupp av okända människor håller på med just nu.
Life sucks.
Blää, men imorgon är du här vid denna tiden och dansar med oss <3
SvaraRadera