älskade, älskade vänner

Jag älskar att kolla på gamla bilder och lyssna på gammal musik. Just nu rensar jag lite bland mina spellistor på Spotify, och inser snabbt att varenda lista är kopplat till ett eller flera minnen. Det får mig i sin tur att inse vilket jävla bra liv jag egentligen har haft. Sedan jag började på högstadiet för... hur många år sen är det nu, är det sju år?, har livet verkligen bara gått uppåt. Och vilka vänner jag har haft. Det är helt sjukt att så många personer har stått ut med mig, min galna personlighet och mina jävla upptåg. Vissa har liksom kommit och gått, andra finns fortfarande vid min sida. Och jag känner bara såhär; jag älskar er, ja, så känner jag. Jag älskar er som fan. Är så himla tacksam egentligen för allt jag har fått uppleva, och allt jag har fått uppleva med er. Ni har gjort mig till den jag är idag. Ingen nämnd, ingen glömd. Ni vet vilka ni är. Ett stort jävla tack för att ni finns! Ni är guld värda.