"När Gud stänger en dörr, öppnar han ett fönster".
Nu är ju inte jag särskilt religiös alls, men jag tror faktiskt att det ligger något i den där meningen. När det för kanske tre, fyra år sedan (är det verkligen så länge sedan?) tog slut mellan mig och min första kärlek, träffade jag istället tre helt underbara killar, som numera är mina allra bästa killvänner. Dörren stängdes för kärleken, men istället öppnades ett fönster för en riktig vänskap. Och nu när jag faktiskt tänker efter, så har det här varit ett genomgående tema i mitt liv de senaste åren. En vänskap bröts, men istället hittade jag en ny pojkvän, en ny vänskap eller vad det nu kunde vara.
Dessutom tror jag också väldigt starkt på att det inte alls är ödet som bestämmer vilka människor man stöter på under sitt liv, utan att det är helt förutbestämt. Jag tror att de människor man träffar kommer spela en stor roll direkt eller senare i livet, om ett år, tre år, eller kanske tio år. Kanske kommer inte varenda en av dem att prägla ditt liv, (man träffar ju dagligen sjukt mycket folk), men vissa av dem, de kommer betyda i framtiden. Det var helt enkelt meningen att du skulle träffa just dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar