Det här med att bryta upp med någon är ju jobbigt i sig, men allt det som kommer efteråt; det gör nästan mer ont. Att lämna tillbaka alla grejer, säga hejdå till hans familj och inse att "nej, de här personerna kommer jag nog aldrig träffa igen". För det blir ju lite så, men gör ju inte bara slut med en person, man gör ju slut med en hel familj, en hel släkt, ett helt umgänge, liksom. Och det gör jätteont i mig. Jag älskade verkligen Daniels familj och släkt, har aldrig känt mig så välkommen någon gång, och nu är det bara... slut. Inga fler jular med dem, inga fler somrar, inga fler hemmakvällar. Det känns ju jättekonstigt. De var lite som en extrafamilj till mig, saknar dem hela tiden. Men istället för att älta, kanske man ska blicka framåt och vara glad för det som varit. Kanske, förhoppningsvis, sitter jag hemma hos dem i framtiden igen, och firar jul och har hemmakvällar.
Det hoppas jag verkligen att du kommer göra igen, tycker om dig så mycket Kajsa och tycker det är tråkigt att det tog slut <3
SvaraRaderaTack så mycket! Tycker så mycket om er också! Jag hoppas verkligen att vi ses snart igen! Hälsa alla där hemma <3
Radera/Martina
SvaraRadera