Om exakt en vecka, kommer jag vara så fruktansvärt, groteskt nervös. För det är bara en vecka kvar nu. Sju dagar. Sju dagar kvar i Sverige. Sju dagar kvar med mamma. Sju dagar kvar med Sotis. Sju dagar kvar med alla mina fantastiska vänner. Jag undrar om jag ens har fattat det riktigt ännu, jag vet faktiskt inte. Det känns så avlägset på något sätt, så... konstigt. Ska jag verkligen göra det här? Ska jag verkligen flytta?
Veckan som kommer är full av saker, nästan så att jag blir stressad bara jag tänker på det. Vill hellre bara lägga mig ner och sova mig igenom allt jobbigt och tråkigt. Tvätten, till exempel. Har så fruktansvärt mycket att tvätta innan jag kan packa ner det. Och packningen... Vill inte ens tänka på hur mycket jag kommer få lämna kvar hemma. Eller det faktum att jag måste skriva två grupparbeten nästintill klara innan jag drar? Det vill jag inte ens fundera på.
Men jag tror jag börjar på allt detta imorgon. Jag har ju trots allt en vecka på mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar