slöseriet

om du vill ha mig nu, kan du få mig så lätt

Har haft en lugn helg i restaurangen. Idag jobbar jag mitt sista pass för några dagar, åker därmed hem ikväll. Men jag kommer snabbt tillbaka till ön igen. På onsdag har jag fixat ett gig till Carl, han ska vara trubadur på restaurangen, vilket jag ju inte vill missa. Så på onsdag är jag tillbaka, och sen jobbar jag helgen! Längtar redan.

Tjejen som hyrde min lägenhet under tiden jag var i Frankrike har flyttat ut nu. Därför är jag officiellt Växjö-bo igen, kan man ju säga. Känns skönt att ha lägenheten tillbaka, det är något alldeles speciellt med att bo själv.

Nej, nu måste jag in i duschen! Jobbet kallar.

21.37: Har varit hemma ett tag nu, vilket känns väldigt lugnt och skönt. Jag behövde nog komma hem lite, även fast jag redan saknar jobbet och mina medarbetare. Men jag kommer ju dit på onsdag igen, och sedan blir de inte av med mig på hela helgen!! 

Imorgon ska jag till tandläkaren och på tisdag behöver jag nog ta en tur upp till Växjö, hämta posten och se hur Magdalena lämnat lägenheten efter att hon flyttat tillbaka till Österrike. 

Men nu, just exakt nu, ska jag läsa lite i min bok och sedan sova. Är helt slut.

när jobbet blir hela ens liv

Nä, riktigt så är det inte, men jag förstår absolut de människor som jobbar ihjäl sig. Har man så kul på jobbet som jag har, då vill man ju aldrig gå hem. Igår var jag på restaurangen 12 timmar i sträck, varav 6 av de timmarna jobbade jag självmant (!) gratis (!). Jag trivs helt enkelt så jävla bra på jobbet, att jag aldrig vill gå hem, än mindre åka hem, bort från ön. Tror jag stannar här hela sommaren.

Idag jobbade jag tidiga passet, 9 till 15.30. Lunchen var kaotisk, så jag fick jobba över, den här gången med betalning. Kom precis tillbaka till kollektivet. Kocken lämnade ön för helgen och Sandra är inte heller kvar. Sandra är den andra kick-ass tjejen på jobbet (vi är två alltså, hon och jag.. hehe) och vi har båda fått jobb de två närmsta somrarna. (Shit, tänk att jag är 23 då, sista året jag jobbar här. Himmel. Vad gammal jag är.)

Jobbar tidiga passen resten av helgen, så ikväll ska jag bara ta det lugnt. Har sådan sömnbrist, tror jag. Jag borde ha det i alla fall, men jag är knappt aldrig trött nu för tiden. Sover aldrig. Är bara så hög på all lycka jag känner hela tiden. Jag valde definitivt bästa jobbet den här sommaren, mycket bättre än såhär blir det inte.

jag vill att du älskar mig, men jag vill att du lämnar mig med

Är tillbaka på ön och jobbet. Nu är livshoppet där det ska vara igen. Älskar mitt jobb, min chef och mina medarbetare. Känslan just nu: här hade jag kunnat stanna livet ut. Tur att jag har minst två år till här i alla fall.

Måste sova nu, jobbar stängning imorgon. Alla i kollektivet sover redan, så godnatt.

the fault in our stars

Kom precis hem från biografen. Och det är bara två saker jag vill säga, en liten grej och en stor grej.

1. Jag är totalkär i Augustus Waters. Det är exakt en sådan kille jag vill ha. Inte en cancersjuk kille, eller nödvändigtvis en kille med bara ett ben, utan den där charmige Augustus. Den skojfriska, flirtiga, självsäkra killen. Killen som vet hur man uppvaktar och behandlar en tjej.

Givetvis kommer det förmodligen aldrig hända, för killar är inte sånna. Augustus Waters är en romantisering av vad alla tjejer egentligen vill ha, men inte någonsin får. Så jag får väl bara fortsätta med att ha min lilla kändis-crush på honom.

2. Känslan i min kropp just nu: tomhet. Jag är bara tom. Filmen är fruktansvärt bra (jag skulle lätt se den igen) och verkligen en gråtfilm, ändå grät jag inte det minsta i biografen. Jag bara sätt där och kände hur livshoppet mer och mer rann ur mig. Jag tappade tron på livet efter en här filmen, för för vissa är det här verkligheten. Vissa går igenom det här, förlorar sina älskade i cancer och samtidigt försöker gå vidare i livet. Hur gör man ens det? Hur går man vidare om man som 16-åring förlorar sin 18-årige pojkvän i cancer? Jag bara tappade hoppet för allt, och kände att ingenting spelar ju egentligen någon roll; alla ska vi i slutändan dö, på ett eller annat sätt, tidigt eller sent i livet.

Hade du imorse frågat mig om livet, hade jag hoppat upp och ner, klappat i händerna och skrikit "Livet är ju det BÄSTA som finns", medan jag just nu inte bryr mig om vilket. Om jag lever eller dör, vad spelar det för roll. Livet är ändå bara så hemskt grymt för så många där ute i världen. Varför ens bry sig?

Så kanske ska jag i slutändan bara fokusera på min lilla crush på Augustus, det är väl vad som känns mest positivt just nu. Och så ska jag köpa boken också. Som om jag inte torterats nog.

“I’m in love with you, and I know that love is just a shout into the void, and that oblivion is inevitable, and that we’re all doomed and that there will come a day when all our labor has been returned to dust, and I know the sun will swallow the only earth we’ll ever have, and I am in love with you.” - Augustus Waters

en minisemester

Tänkte bara titta in och säga hej en snabbis. Hej! Är hemma på en dags semester idag; drar tillbaka till restaurangen imorgon och kör stängningspass tisdag till söndag. Långa dagar, men goa pengar. Och förresten gör jag det inte riktigt för pengarna längre. Klart att pengarna är en bonus, men jag har så roligt och trivs så bra på jobbet just nu, att jag nästan hade kunnat göra det gratis. Nästan.

Min chef verkar också vara nöjd med mig; igår blev jag erbjuden sommarjobb på samma ställe de två närmsta somrarna. Och det säger man ju såklart inte nej till! Slippa paniken över att hitta ett sommarjobb är ju ingen liten sak. Och att hitta ett jobb där man både klickar med chef och medarbetare är heller inget att underskatta.

Nej, jag älskar hur livet för mig framåt och till olika ställen hela tiden. Min framtid ser ljus ut, och jag vet vart jag ska nu. Jag har lite saker jag vet att jag vill och ska göra inom de fem närmsta åren, och det känns toppenbra. Är så fruktansvärt exalterad över framtiden, allt känns bara så ultimat just nu.

Nu pep plattången att den är varm. Ikväll ska jag, mamma och Maja iväg på bio. "The fault in our stars" står på bioschemat!

midsommardagen

Drömde att Sotis dog inatt. Och sen dog mamma. Ungefär hela mitt liv försvann under bara en natt. Vaknade av att jag grät.

Nu äter jag frukost och taggar för en busy dag på jobbet. Igår hade vi inte alls så mycket gäster som förutspått; idag blir det desto mer.

Jag är helt slut i både ben och hälar, men vet ni vad? Jag älskar redan mitt jobb.

midsommar 2014

Så idag är det alltså midsommar, svenskarnas ursäkt till att bli shitfaced! Ungefär. Tyvärr kommer inte jag spendera dagen med att leka och dricka vin (vilket kanske är bäst för min lever anyway?), utan jag kommer spendera årets midsommarhelg på jobbet. Men det gör faktiskt ingenting. Jag saknar mina vänner, men jag kommer tjäna goa pengar. Ibland är det ju så, som jag sa, att livet inte riktigt blir som man planerar. Ibland dricker man vin på midsommar, och ibland... jobbar man.

(Och holy SHIT, vad jag får jobba. Fick mitt schema för några dagar sen; nästa vecka jobbar jag inte mindre än 48 timmar. Men jag klagar inte (än), ju mer desto bättre!)

förälskad

Ja, i både skorna och katten.

livets charm

Jag har betyg i alla kurser från Frankrike (jag klarade alla med bravur, vad stolt jag är över mig själv), nya skor på fötterna och ett alldeles nytt sommarjobb jag är påväg till. Livet skulle inte vara någonting utan förändringar, även fast det kan vara lite smått skrämmande ibland. Till hösten har jag bara ett år kvar i Växjö. Vad händer sen? Får jag ett jobb jag vill ha och är nöjd med? Kan jag komma in på den utbildning jag vill fortsätta på, och då: kan jag få en lägenhet i staden jag väljer att dra mig till? Framtiden är hemskt oviss, men kanske är det vad som bevarar spänningen. Kanske är det vad som får en att känna att man lever. Kanske är det vad som kallas livet. 

Kanske får man ibland bara ta saker som de kommer. Förbereda sig och planera, men ta livet lite med en klackspark (möjligtvis i sina nya, kick-ass skor). Ibland kan man inte veta allt, men man kan planera framåt så gott det går. Och ibland blir det som man planerar, ibland inte.

Just nu ska jag försöka att inte planera sådär hemskt mycket framåt. Just nu vet jag bara att jag börjar på mitt nya sommarjobb imorgon, i juli fyller jag 21, i augusti får jag äntligen träffa mina älsklingar från Frankrike igen och i september börjar Växjö-livet än en gång. Vad som händer däremellan, är inget jag vet något om. Bra eller dåligt; ovissheten är en del av livets charm. 

-

examensfesten

Examensfesten i lördags var helt perfekt. Solen lyste, maten var god och jag hade alla mina bästa på samma ställe. Vi skrattade, lekte, drack och dansade inpå småtimmarna. Här är några bilder från kvällen!

Jag var klädd i långklänning och hatt, och sken ikapp med solen i mina röda läppar

Vi spelade kubb i sommarvärmen och mitt lag förlorade

Flutura fick så många fina presenter, som hon så jättemycket var värd!

Och vi lekte

Och jag catchade up med Martin, som jag inte sett på hur många månader som helst.
Efter examen, ska vi båda flytta till Stockholm!

Vi lämnade Fluturas hus vid 4 på morgonen, för att gå på efterfest hos Carl.
Två timmar senare, 6 på morgonen, promenerade jag hem och knäppte denna supervackra bild i min suddiga fylla.

en liten tillbakablick

Ibland är det bara skönt att sitta framför datorn och läsa igenom gamla inlägg, känna igen vad jag kände då, tänka tillbaka på allt jag gått igenom och bara vara lite nostalgisk. Vilket jävla liv jag levt det senaste året, alltså. Det är på riktigt helt sinnessjukt. Ibland tar man jättemycket saker för givet, och jag måste försöka sluta med det. Vissa människor kommer man inte alltid ha i sitt liv, därför måste man uppskatta dem extra mycket när man faktiskt har chansen.

Den sjukaste tanken just nu är nog ändå tankarna jag hade innan jag flyttade till Frankrike. Det är över sex månader nu, men det känns som om det var ungefär tre veckor sen. VILKET äventyr jag haft den här terminen! Det är inte ens okej vad mycket jag gått igenom och upplevt. Jag är så otroligt tacksam.

Såhär sa mitt horoskop vid nyåret:

"Kräftan 22/6-22/7
Under 2014 kommer du lära dig att njuta mer av livet. Det här året kommer handla mycket om fest och socialisering med andra. Var redo för att ha ett grymt kul år! Du är en person som jobbar väldigt hårt, och när det blir tufft så bara kör du vidare på din toppnivå. Det spelar ingen roll om vad det handlar om, det kan vara ditt jobb, familj, vänner eller dina fritidsaktiviteter. Ditt liv verkar bestå av olika avdelningar där du försöker organisera och ha kontroll. Försök hitta en bättre balans det här året då det börjar tära på dig att bära allt på dina axlar. Kom ihåg att du måste ha lite kul också.
Ditt kärleksliv har varit lite knackigt på sista tiden och du behöver tillbringa mer tid med din partner eller med en ny bekant. Genom att spendera tid med kärleksintresset kommer problemen så smått upphöra men om du fortsätter att lägga tid på annat istället kommer inte kärlekslivet bli bättre.  I vår kommer du släppa fram din kreativa sida och du kommer uttrycka dig själv med projekt hemma och tillsammans med andra människor. September är en bra månad för din ekonomi och du kanske ska fundera på att investera lite. Det kommer löna sig i framtiden."

Jag vet inte om jag riktigt tror på horoskop, men allt det där är så himla sant. Halva 2014 har gått nu, och det har bara handlat om fest och socialisering. Vilka människor jag har träffat, alltså. Jag har haft ett fantastiskt halvår. Jag har hittat en mycket bättre balans i livet när det gäller att ta det lugnt vs. min träning, och min planeringsmani vs. att "go with the flow". Mitt kärleksliv har väl varit... Ja, vad ska jag säga? Knackigt? Messy? Fruktansvärt roligt? Alla de där tre sakerna! Jag tar inte saker så himla seriöst längre, för jag har lärt mig att inte göra det. Det som händer, händer. Och det som inte händer, tja... Det händer inte. När jag är redo, kommer nog Mister Right och knackar på min dörr. Jag tänker inte så ofta på det där längre, för jag har helt enkelt bara ingen lust att tänka på det. Jag bryr mig faktiskt inte riktigt nu. Just nu är jag bara så fruktansvärt spänd på september och vad den månaden har att göra för min ekonomi! Haha.

Strax ska jag iväg på examensfest och uppskatta några av de där fantastiska människor jag har i mitt liv ♥

well this just made me cry

"I just found a bunch of pictures in my cellphone of our best moments together!!  I just smiled but it just reminded me how muuuch fun we had together!! Now, I want you back!!! I miss it all!! Laughing, complaining about Next, our interesting conversations after party, and our meals with a LOT of salt and loving potatoes! MISS YOU!"

FAN, vad jag saknar den här bruden. Varje dag.

Håkan, I love you

Snälla, låt det aldrig vara över för dig. 
Du måste finnas med oss för resten av denna tid.

"vill så gärna ge dig evig lycka"

Fick nyss reda på att jag ska jobba midsommarhelgen, torsdag till söndag. Först tänkte jag att det kanske inte skulle bli så kul, men sen tänkte jag: men varför skulle det INTE bli kul? Det kommer vara supermycket folk där och fira, och jag kommer jobba ett 12-timmars-pass, så tiden kommer gå jättefort. Och faktiskt: det blir vad man gör det till! Så jag är exalterad. Jag tror det kommer bli roligt. Och om inte, blir det i alla fall en upplevelse. Och goa pengar!

Kvällen igår var riktigt rolig. Det var jag, Mandus, Anton och en flaska minttu. Och jädrar, vad vi körde. Vaknade imorse med fruktansvärd huvudvärk och en förkylning, som börjar ta över min kropp. Har sovit större delen av dagen, för att ladda upp inför imorgon; har tusen ärenden att springa och massa småsaker att hålla i hjärnan. På fredag åker jag och Mandus till Växjö, och på lördag har Flutura examensfest. Men helgen i Stockholm då, tänker ni? Nej, av olika anledningar kommer vi inte åka dit. Lite ledsen är jag, tänk så jädra länge jag sett framemot One Direction-konserten, men samtidigt har jag egentligen varken pengar eller tid för att åka.

I övrigt är det annars ganska mycket förändringar som händer i mitt liv just nu, förändringar jag själv valt att göra. Det är lite skrämmande, men samtidigt också spännande. Är det något jag lärt mig på senaste tiden är det att man inte ska leva i sin comfort zone, och det jobbar jag varje dag med att inte göra. Tillvaron och livet blir så mycket mer händelserik då.

ikväll

Det är tisdag, det är sol och det är så fruktansvärt varmt ute. Helt underbart, sommaren är verkligen här nu. För att stanna, hoppas jag. Jag har varit hemma i Sverige i två veckor nu. Fan, vad tiden går fort. Det kändes som att jag och Jessee var i Rom typ igår. Nästa fredag är det midsommar, sen är juni nästan slut. Måste ta tillvara på den här sommaren, vem vet vart jag befinner mig nästa år vid den här tiden.

Nu ska jag, Mandus och Anton grilla och get shitfaced. Vad jag har saknat att hänga med de där två, alltså. Vi har alltid så kul tillsammans.

Nedan ser ni två hysteriskt roliga bilder på mig, Mandus och Anton. Har så många helt urspårade bilder på min dator, alltså! Imorgon ska jag sitta och kolla igenom alla och skratta mig genom dagen.

Det var ju på den tiden Mandus hade glasögon, jag bodde i ett annat hus, på annan ort och vi var alla alldeles för unga och dumma för vårt eget bästa.

"för jag går inte isär när jag går med dig"

Första gången jag blev medveten om Håkan Hellström var när hans låt "En vän med en bil" fanns på cd-skivan Absolute kidz från 2001. Jag hade fått den skivan av mamma i julklapp, och jag fullkomligt älskade den. Jag lyssnade om och om igen på Dj Otzis låt "Hey baby", kommer ni ihåg den?, tillsammans med Caramells "Vad heter du?" och Westlife's "When you're looking like that". Jag kom alltid till slutet av skivan och Håkans låt började spelas. Jag tyckte aldrig om den i början, tyckte den lät grå... och för svensk.

Nu uppskattar jag Håkan mer än någonsin. Jag lyssnar på hans låtar, väljer ut mina guldkorn, tänker på meningar och fraser som fastnat i mitt huvud (man måste dö några gånger, innan man kan leva, till exempel). Han sätter ord på känslor jag inte visste att jag hade, och det har han gjort de senaste åren nu. Vad jag än går igenom här i livet, finns det alltid någon eller några låtar jag kan relatera till.

I love you. Tack för att du är du.

Hans spelning på Ullevi i lördags drog över 69 000 personer, och det är numera publikrekord i Norden. Han drog mer än vad Springsteen gjorde förra sommaren! Förstår ni det? Det är helt sinnessjukt. Konserten var grym; han spelade i över tre timmar, och gjorde nog ingen i publiken besviken.

Trots att vi tog ungefär 300 olika tåg för att tillslut komma till Göteborg (vi blev strandsatta i Skåne pga strejken på Öresundståg), var det värt varenda väntad timme och biljettpeng. Han är den största svenska artisten för mig just nu, lite som Sveriges Michael Jackson, tycker jag nog. Jag har sett honom två gånger live, och många fler konserter väntar på mig.

Klicka här eller här och se hur Adam Lundgren gästar Ullevi-scenen. (Jag älskar den killen, kan någon be honom gifta sig med mig eller?)

Ovan har ni liveversionen av "Valborg". Vilken jävla känsla att höra 70 000 pers sjunga sin egenskrivna text, alltså. Och AVSLUTET på konserten, alltså.

Den här älskar jag:

Fatta vad FOLK: 

Här ser ni Känn ingen sorg för mig Göteborg, och en recap av hans fina musikaliska liv. Och så kom Kapten Röd på besök!

Öppningen är faktiskt fetare än fetast, och här är en bra liten sammanfattning av kvällen.

Ja, egentligen finns det är så många filmklipp som jag vill att ni ska kolla på, men hur långa blogginlägg som helst kan jag ju faktiskt inte göra. Så nu får jag sluta här med att säga att detta var en fantastisk kväll. Till alla er som missade konserten: ni missade när en bit musikhistoria skrevs. I'm just sayin'.

en kyss att bygga en dröm på

Är ungefär hög på livet och framtiden just nu. Lyssnar på denna (bland annat) om och om igen. Tack Håkan, för att du är fantastisk live och som person. Sommaren är här nu, och jag är bara så jätteglad på alla sätt och vis. 

"Egentligen är du inte kär i mig, och egentligen är det okej med mig. För jag blir aldrig kär i nån, sånt där är slöseri med tid. Men då slösar vi bort våra liv!"

alldeles snart

grattis Sverige!

Nationaldagen har kommit och gått. På något sätt tycker jag det är lite fint att vi har en dag att uppmärksamma Sverige på. Det är ett jäkligt bra land vi lever i, något annat kan man inte säga. Och jag har faktiskt lite tyngt i detta då jag säger det; jag har ju faktiskt levt i ett annat Europeiskt land och besökt så många andra. Sverige är ett tryggt och bra land, hemskt älskvärt. Jag är väldigt stolt över att vara svensk.

Jag spenderade nationaldagen på stället jag ska sommarjobba. Jag fick se min arbetsplats, träffa min chef, se vart jag skulle bo. Det är en liten ö jag ska bo och arbeta på, och jag är jätteexalterad! Jag ska jobba som servitris, och många har sagt till mig att det absolut inte är något glamoröst jobb, utan ganska slitigt, men det gör ingenting. Jag kommer få nya erfarenheter, träffa nya människor och göra saker jag aldrig gjort innan. Precis vad jag tycker om! Jag börjar den 16e, och jag är redan nu supertaggad.

Borde gå och lägga mig; om fem timmar ska jag upp och iväg till Göteborgståget. Jag fastnade på Youtube innan ikväll, därav att jag lägger mig så sent. Började kolla på Håkan Hellström-intervjuer, fortsatte med Swedish House Mafia och slutade med att kolla på Ylvis (ni vet "What does the fox say"-killarna?) norska talkshow. Det var på riktigt väldigt länge sen jag skrattade så mycket! Vilka roliga norrmän. Helt underbara.

Nu: sängen.

på lördag, på lördag, på lördag

ett inlägg förtjänt av en egen rubrik

Okej, nu är jag här och skriver igen, men jag tyckte att det här inlägget förtjänade sin egna rubrik. Jag läser en blogg, som tillhör en av mina klasskamrater på högstadiet. Hon fick i januari beskedet om att hon har cancer, och sen dess har hon kämpat med den här hemska sjukdomen varje dag. Jag läser hennes blogg, lider med henne och gråter. Varför skulle det hända just henne? Hon som är så ung, så glad och alltid så full av liv. Man tänker att sånt här aldrig händer en själv eller folk i sin omgivning, men det gör det. Tyvärr, så gör det det.

Jag läser om hennes misär och reflekterar över mitt eget liv. Jag kan komma på mig själv att gnälla över småsaker, när jag egentligen borde vara så himla tacksam för att jag är frisk och för allt jag får vara med om. Medan hon har åkt in och ut från sjukhuset, har jag varit ute och rest och upptäckt världen. Medan hon planerar sin nästa behandling, tänker jag på om jag vill till New York eller Sydney. Det är inte rättvist. Hon förtjänar att få uppleva underbara saker lika mycket som jag förtjänar det! Inte ska hon, 22 år gammal, ligga med en slang i halsen på sjukhuset. Sånna här händelser sätter verkligen perspektiv på saker och ting. Vad gör det egentligen att jag har gått upp åtta kilo under min termin utomlands eller är pank som en kyrkråtta, när jag får vara frisk och ha möjlighet att göra det jag vill?

Livet är så himla bräckligt; det kan ta slut när som helst. Jag är så jättetacksam för att jag är frisk och får uppleva allt jag upplever varje dag, att jag nog faktiskt ska börja ta mer hand om mig själv och min kropp. Sådana här tankeställare får mig att vilja sluta festa och börja ta tillvara på min kropp, för att hålla mig frisk så länge som möjligt. Livet jag lever just nu är inte hållbart i längden, och det vet ju jag med. Men samtidigt skriker den där lilla rösten inom mig: "you're only young once!" Ja, men hur kul är det egentligen att vara ung, om man inte får bli gammal?

om ett år

Kunde inte sova igår, tänkte på framtiden. Många av de vänner jag skaffade i högstadiet och gymnasiet tar examen den här veckan, och nästa år är det min tur. Så jag börjar känna att jag kanske borde ha en plan på vad jag ska göra sen. Egentligen har jag en miljon olika tankar på vad jag vill göra, men saken är nog den att jag inte riktigt vet vart jag ska börja. En del av mig vill vara kvar i Växjö och kanske köra en master, en annan del av mig vill flytta till USA och börja jobba där. En tredje del av mig tycker att det där Google-jobbet i Köpenhamn låter spännande, en fjärde del av mig vill jobba med marknadsföringen på H&M. Jag vill också köra på stort och direkt starta eget, eller kanske jobba ett tag inom modeindustrin, men jag vill även utomlands och se så mycket som möjligt. Så som ni kanske förstår är det kaos i min hjärna just nu. Jag vet att det fortfarande är ett år kvar tills jag är färdig, men tiden går så fruktansvärt fort. Lika bra att redan nu börja tänka på steget efteråt.

När jag inte kunde sova igår, började jag googla på utbildningar jag skulle kunna tänka mig att fortsätta med efter Växjö. Jag letade ett tag, men av någon anledning kom jag alltid tillbaka till ordet "projektledare". Jag tror att det är vad jag ska hålla på med. Jag gillar att planera och organisera, vara spindeln i nätet och ha lite för många bollar i luften på en och samma gång. Tillslut hittade jag några utbildningar som lät spännande. En är i Malmö, en annan i Stockholm och en tredje i Australien. Jag har på senaste tiden sagt att jag så jättegärna vill till Australien, så just nu är det vad som verkar vara mest logiskt att bli mitt steg efter examen.

Men sen vet man ju aldrig. Igår ville jag göra en master i Växjö, idag vill jag flytta till Australien. Vem vet vad jag vill göra om ett år?

Uppdatering 11.45: Alltså SHIT, vad det drar i hela mig nu! JAG VILL BARA UTOMLANDS IGEN. Kollar på IBS Internation Business School's hemsida och alla deras utbildningar bara skriker åt mig att söka. Vad sägs om att plugga Fashion management i New York? Eller Event management i Australien? Jag är ju superintresserad av mode, men jag vet inte riktigt om det är vad jag vill hålla på med resten av mitt liv. Jag jobbar hellre med event då istället, det har jag ju sagt sen jag tog studenten. Så just nu lutar det på riktigt åt Australien. Shit, vad fett alltså. Ett år i Sydney eller Melbourne! Kan det bli mer spännande?!

things I miss right now

Att fika med Jessee

PARIS by night

Det här gänget och The color run

Spanien

Finaste, bästa Michael

Alla familjemiddagar

Rodolfos fotominer och att dricka sig redlöst full med dessa

Dansa tills fötterna värker med dessa här

Dela hotellrum och säng med Jessee & Michael

Ha gänget på besök och åka till Disneyland

Chilla lite sådär spontant på ett hostel i Köpenhamn

Den här killen!!!!

Ta bilder man inte har något minne av alls

DESSA

Kindpussa Michael och känna hans skägg kittla mot läpparna

!!

Spanien och dessa underbara människor / Ha Erik på besök

Mina Colombianer och min Mexikan. Så jävla mycket kärlek

Träffa nya människor och äta köttbullar med dem i Stockholm

Alla gruppbilder

Barcelona, Sangria och dessa här på bilden

Se Michael vara alldeles för full

Finaste Erik, som hjälper med så mycket han bara kan

Dricka sig skitfull med Jessee och göra dumheter

Hänga med Morten i Köpenhamn och slippa sakna honom så mycket som jag gör hela tiden

Dessa två och deras påhitt

Alltid äta samma pizza till lunch i skolans cafeteria

Alla helt random bilder och resor

Denna underbara, underbara donna

Ta selfies framför Eiffeltornet

Den här tjejen, finns inga ord för hur bra hon är

Ta bilder med finaste Micki på tåget till Disneyland

Hänga på Disneyland med Eric

Känns rushen i kroppen efter världens läskigaste ride på Disneyland

Ha gänget på besök och ha kaos i lägenheten

DESSA!

Gå ut och dansa i Frankrike med denna tjej

The color run och att fotas framför Eiffeltornet

Go crazy med dessa här. Finns inga bättre

Alla kärleksförklaringar, och att alltid vara omgiven av så mycket kärlek

Äta kebab med Jessee efter en hård utgång

Alla temafester

Alla de här. Älskar dem så att hjärtat spricker

Alla helt fantastiska människor man träffar på hostel

 Att resa med Jessee