Jag har betyg i alla kurser från Frankrike (jag klarade alla med bravur, vad stolt jag är över mig själv), nya skor på fötterna och ett alldeles nytt sommarjobb jag är påväg till. Livet skulle inte vara någonting utan förändringar, även fast det kan vara lite smått skrämmande ibland. Till hösten har jag bara ett år kvar i Växjö. Vad händer sen? Får jag ett jobb jag vill ha och är nöjd med? Kan jag komma in på den utbildning jag vill fortsätta på, och då: kan jag få en lägenhet i staden jag väljer att dra mig till? Framtiden är hemskt oviss, men kanske är det vad som bevarar spänningen. Kanske är det vad som får en att känna att man lever. Kanske är det vad som kallas livet.
Kanske får man ibland bara ta saker som de kommer. Förbereda sig och planera, men ta livet lite med en klackspark (möjligtvis i sina nya, kick-ass skor). Ibland kan man inte veta allt, men man kan planera framåt så gott det går. Och ibland blir det som man planerar, ibland inte.
Just nu ska jag försöka att inte planera sådär hemskt mycket framåt. Just nu vet jag bara att jag börjar på mitt nya sommarjobb imorgon, i juli fyller jag 21, i augusti får jag äntligen träffa mina älsklingar från Frankrike igen och i september börjar Växjö-livet än en gång. Vad som händer däremellan, är inget jag vet något om. Bra eller dåligt; ovissheten är en del av livets charm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar