"för jag går inte isär när jag går med dig"

Första gången jag blev medveten om Håkan Hellström var när hans låt "En vän med en bil" fanns på cd-skivan Absolute kidz från 2001. Jag hade fått den skivan av mamma i julklapp, och jag fullkomligt älskade den. Jag lyssnade om och om igen på Dj Otzis låt "Hey baby", kommer ni ihåg den?, tillsammans med Caramells "Vad heter du?" och Westlife's "When you're looking like that". Jag kom alltid till slutet av skivan och Håkans låt började spelas. Jag tyckte aldrig om den i början, tyckte den lät grå... och för svensk.

Nu uppskattar jag Håkan mer än någonsin. Jag lyssnar på hans låtar, väljer ut mina guldkorn, tänker på meningar och fraser som fastnat i mitt huvud (man måste dö några gånger, innan man kan leva, till exempel). Han sätter ord på känslor jag inte visste att jag hade, och det har han gjort de senaste åren nu. Vad jag än går igenom här i livet, finns det alltid någon eller några låtar jag kan relatera till.

I love you. Tack för att du är du.

Hans spelning på Ullevi i lördags drog över 69 000 personer, och det är numera publikrekord i Norden. Han drog mer än vad Springsteen gjorde förra sommaren! Förstår ni det? Det är helt sinnessjukt. Konserten var grym; han spelade i över tre timmar, och gjorde nog ingen i publiken besviken.

Trots att vi tog ungefär 300 olika tåg för att tillslut komma till Göteborg (vi blev strandsatta i Skåne pga strejken på Öresundståg), var det värt varenda väntad timme och biljettpeng. Han är den största svenska artisten för mig just nu, lite som Sveriges Michael Jackson, tycker jag nog. Jag har sett honom två gånger live, och många fler konserter väntar på mig.

Klicka här eller här och se hur Adam Lundgren gästar Ullevi-scenen. (Jag älskar den killen, kan någon be honom gifta sig med mig eller?)

Ovan har ni liveversionen av "Valborg". Vilken jävla känsla att höra 70 000 pers sjunga sin egenskrivna text, alltså. Och AVSLUTET på konserten, alltså.

Den här älskar jag:

Fatta vad FOLK: 

Här ser ni Känn ingen sorg för mig Göteborg, och en recap av hans fina musikaliska liv. Och så kom Kapten Röd på besök!

Öppningen är faktiskt fetare än fetast, och här är en bra liten sammanfattning av kvällen.

Ja, egentligen finns det är så många filmklipp som jag vill att ni ska kolla på, men hur långa blogginlägg som helst kan jag ju faktiskt inte göra. Så nu får jag sluta här med att säga att detta var en fantastisk kväll. Till alla er som missade konserten: ni missade när en bit musikhistoria skrevs. I'm just sayin'.