new year's eve

Det känns som att det var igår jag drog på mig min gröna paljettblåsa och drack mig alldeles för full på rödvin, för att fira in 2014. 2014 som skulle bli mitt år. Med bara en vecka kvar till Frankrike-flytten, kändes det som att jag hade allt. Även fast jag var nybliven singel och inte hade klarat höstens alla kurser, kände jag mig on top of the world. Nu är det dags igen. Dags att fira in 2015. Är även denna gång nybliven singel, men jag känner mig inte alls så fantastisk som jag gjorde för ett år sedan.

Jag vet inte ens hur jag ska sammanfatta 2014. Vet inte hur, vart, jag ska börja. Det är snart ett år sedan jag flyttade till Frankrike. Landet där jag hittade en version av mig själv som jag verkligen tyckte om och träffade människor jag aldrig kommer glömma. Människor jag fortfarande älskar så mycket, att jag skulle kunna göra vad som helst för dem. Kände mig starkast i hela världen under min tid utomlands; gång på gång bevisade jag för mig själv, och för alla i min omgivning, att jag visst klarar mig själv. Att jag faktiskt är så mycket starkare än vad jag någonsin hade kunnat tro. Det var en fantastisk känsla. Tiden i Frankrike är ett av mina bästa livsbeslut hittills, och definitivt något jag skulle göra om utan att tveka en sekund.

Och så kom sommaren. Den där fantastiska, jävla sommaren. Jag och Maja var på Håkans Ullevi-fenomen; något jag aldrig kommer glömma. Och så började jag på det där jobbet. Jobbet jag hade lyckats få alldeles på egen hand, jobbet jag fan var riktigt bra på. Och så träffade jag honom. Jag föll pladask, och trodde att det var sådär resten av mitt liv skulle se ut. Han och jag. Tillsammans.

Lämnade hjärtat på Hanö och flyttade tillbaka till Växjö. Blev tvungen att återigen rätta in mig i ledet, jag egentligen inte alls ville stå i. Den där ledet av tentaångest och inga pengar. Terminen utomlands och servitrisjobbet under sommaren hade fått mig att inse att jag inte alls ville jobba med marknadsföring. Inte det minsta. Egentligen ville jag inte jobba alls just då. Eller plugga. Eller göra någonting över huvud taget. Ville bara ligga under täcket med honom och lukta på hans AXE-doftande hals. Där började jag planera min framtid; resten av mitt liv. För visst skulle det vara vi för alltid. Han var ju lika kär i mig som jag var kär i honom.

Men ändå, likt förbannat, står jag här som singel på nyår. Igen.

Så ikväll kommer jag klä upp mig, ikväll kommer jag skåla i champagne. Och hoppas och önska att 2015 har ännu mer att erbjuda. Fastän jag vet att det kommer bli svårt att slå 2014; det året gav mig verkligen allt jag någonsin hade kunnat önska mig. På gott och ont. Jag är så tacksam för allt jag har fått uppleva och alla människor som berikat mitt liv. Har inte ens ord för det.

Den här låten har jag lyssnat på hela dagen och insett att livet kanske inte är så dåligt ändå. You're never fully dressed without a smile. Och det är precis vad jag tänker göra ikväll; le. Le i mina rödmålade läppar och fira in det nya året. It's on, 2015! Bevisa för mig att du är ännu bättre än 2014.

nyårslöften? i think not

Årets nästsista dag är idag. Känns superkonstigt. Vart tog 2014 vägen, liksom? Jag vet att många skriver nyårslöften till varje nytt år, men jag brukar faktiskt inte göra det. Och det tänker jag inte göra det här året heller. Men jag har en sak jag ska försöka tänka lite mer på, och det är att shoppa mindre och spara mer under 2015. Och när jag väl shoppar, ska jag bara köpa grejer jag verkligen älskar. Saker som kan bli key objects i min garderob. Alltför ofta handlar jag bara för att handla. Saker, kläder, skor som jag använder en gång och aldrig mer. Totalt utkastade pengar. Ekonomin har varit en av mina största huvudvärkar (säger man så i plural?) det här året, och det är en onödig sak att oroa sig för om man kan göra något åt det.

Utöver det ska jag försöka se till så att 2015 blir mitt år. 2014 var mestadels all about me; jag reste, jag flyttade utomlands, jag tog chanser, jag gjorde saker jag ville göra. Så vill jag att 2015 också ska bli. Det är trots allt bara jag som skriver min framtid. Och det är väl viktigare nu än någonsin kanske, med tanke på examen och allt.

Dessutom ska jag köpa mig ett fett gymkort när jag är tillbaka i Växjö, och försöka jobba mig in i alla de där byxorna jag bara har hängandes i garderoben....

Mer än så har jag nog inte tänkt, men det känns som att de här sakerna kommer vara arbete nog. Och, ja just det! Jag har börjat skriva på en bok. 2014 har varit ett så omtumlande år för mig, speciellt slutet av det, att jag behövde få ner allt på papper. Den borde jag få klar nästa år. Kanske blir det en storsäljare någon dag, och då kan ni allihopa ta del av vad jag faktiskt gått igenom det här året.

#mellandagsrea

Maggio & Hellström på repeat

Poitiers

Så detta är staden jag bodde i, i Frankrike. Är den inte fantastisk? Just nu firas jul där för fullt, precis som överallt annars. Men skulle jag åka ner dit nu, skulle inget vara sig likt. Hela min fantastiska lilla franska familj har splittrats och åkt därifrån. En glad nyhet fick jag häromdagen i alla fall, och det är att tre av mina närmsta vänner från Colombia kommer spendera ytterligare sex månader (!) i Frankrike och PARIS! Jag är så lycklig. Sitter redan nu och kollar på flygbiljetter dit. Saknar dem så det gör ont i mig.

Tänker ofta tillbaka på min tid utomlands. Är så stolt över mig själv att jag gjorde det; tog mitt pick och pack och bara flyttade. Jag är så jävla bra.

god jul!

Julafton hemma hos mamma. Utan snö på marken, utan en packad resväska och utan Stefan. Känns konstigt. För ett år sedan satt jag och tänkte "om två veckor flyttar jag till Frankrike, och om ett år, då kommer jag fira jul hemma igen, med en termin utomlands bakom mig". Nu sitter jag här, ett år senare och förstår inte vart tiden tagit vägen. Terminen utomlands är över, sommaren på Hanö är över och halva trean är gjord. Så mycket har hänt det här året, och jag bara undrar vart jag kommer befinna mig i livet nästa år. Då har jag tagit examen och förhoppningsvis flyttat från Växjö. Livet är så galet.

Julmaten är på g nu. "Vanlig" mat i alla ära, men inget slår mammas julbord.

mardrömmar

Under den senaste tiden har jag drömt jättemånga drömmar om att jag blir dödad. Häromnatten drömde jag att någon skulle klippa halsen av mig. Jag kände den kalla saxen mot min nacke, och vaknade av ett ryck. Googlade på detta för att drömtyda, och detta var vad jag hittade:

SAX: Att drömma om saxar har i stort sett samma betydelse som att drömmar om knivar - se detta ord. Oftast är det en misslyckad kärlekshistoria som ligger till grund för drömmen. Drömmer man till exempel att man klipper i ett tygstycke tyder det på att man vill ha ett slut på ett förhållande som vållar problem. Att göra sig illa på en sax tyder däremot på skuldkänslor för något.

KNIV: Att drömma om vassa föremål betyder ofta besvikelse i kärlek. Här är några tolkningar: Se eller äga: svartsjuk person förtalar dig. Skära sig på: svikna förhoppningar. Slipa: du vill till varje pris vinna någons kärlek.

Inatt drömde jag att jag hade blivit jättesjuk, och fick spendera massa dagar på sjukhus. Ingen visste riktigt vad jag hade för sjukdom, men jag var tvungen att hur länge som helst, äta jättestarka tabletter som man spydde av. Försökte drömtyda detta också:

SJUKDOM: Som så mycket annat i drömmens värld är tolkningen den rakt motsatta. Drömmer du att du eller någon annan är sjuk skulle det alltså betyda hälsa och ett långt liv. Kan även betyda att du har svåra val att göra.

Någonstans tror jag att våra drömmar säger mer om oss och våra liv, än vad vi tror. Vad som är lite ironiskt dock, är att jag nu faktiskt blivit sjuk på riktigt. Har åkt på någon förkylning. Det blir minsann alltid så, så fort jag går på lov eller lugnar ner mig. Inte för att jag har särskilt mycket till lov nu ändå; pluggar jättemycket, även fast jag kanske borde vara lite ledig. På universitetet är man ju aldrig riktigt ledig. Och det där jäkla grupparbetet skriver ju inte sig självt.

Så idag ska jag fixa de sista julklapparna och sedan bara plugga. Och sen får vi ju inte glömma Bingolottos uppesittarkväll ikväll! Förstår inte att det är julafton imorgon. 

en fredag i paljett

Lugn helg. Kanske alldeles för lugn helg. Har nog sovit mer än jag varit vaken och ätit godis i kilovis. Måste ta tag i den där träningen igen snart också.....

Var ute i fredags med en saknad Ellen och hennes nya högskolekompisar. Förfesten var jättekul. Vinet var äckligt, men förfesten var rolig. Dock, ska jag vara helt ärlig, är jag ganska över hela den där gå ut-grejen. Är över trängseln på dansgolvet. Är över fulla människor. Är över killar som tror de kan ta sig friheten och tafsa vart som helst. Vid ett tillfälle tänkte jag "jag skiter i det här", och satte mig ner. Är faktiskt ganska över singellivet. Självklart säger jag inte nej till att gå ut och ta några drinkar med mina vänner en lördagskväll, men jag känner mig färdig med att gå ut och dansa. Äter hellre tacos framför Idol varje fredag resten av mitt liv, typ. Jag älskar ju tacos. Mer än vad jag någonsin kommer tycka om vin.

Nåväl. Antar att jag kanske får nöja mig med vin och utekvällar ett tag framöver. Om jag inte vill äta tacos i min ensamhet, vill säga. Såhär såg jag i alla fall ut i fredags. Älskar min nya paljett-tröja.

snälla tomten

Klänning från IvyRevel och skor från PublicDesire.

the end of 2014

Satt på morgonens seminarium, och råkade kasta en blick på dagens datum. 18:e december. Snart är året slut. En våg av ångest sköljde över mig.

Var ute och promenerade med Carl igår. Berättade om hur jag har mått de senaste veckorna och han berättade om hur han mått det senaste året. Han sa åt mig att jag tänker på fel sätt, att jag fokuserar på fel saker. Ja, kanske. Men hur fokuserar man på rätt saker? Vad är rätt saker att fokusera på? Det är sånt man borde lära sig i skolan istället för Matte C.

ups and downs

Måste skärpa mig. Måste upp med hakan. Men det är svårt. Vissa dagar orkar jag knappt ta mig ur sängen, medan jag andra dagar dansar när jag borstar tänderna. Känner mig ibland så, så liten, medan jag ibland känner lite mera livslust. Vissa dagar är jag ledsen en timme, gråter timmen efter och sen är jag helt plötsligt glad igen. Igår var en sån instabil dag. Under dagen ville jag bara gråta rakt ut där jag satt i grupprummet med Helena och Lisa, men på kvällen blev allt mycket bättre. Fick en kram av en gammal vän, började planera nyår i mitt huvud, började längta lite till en utgång på fredag och gick även på bio med Lisa. Vi såg Håkan Hellströms filmatiserade Ullevi-konsert och jag log konstant i över två timmar. En av de bästa konserter jag någonsin varit på, och ett av de bästa livsminnen jag har!

Tänker väl att det kanske får vara såhär ett tag nu framöver; ena dagen gråter jag, andra dagen skrattar jag. Har nog aldrig varit såhär skiftande i humöret innan i mitt liv. Det är en ny upplevelse. Men säkert något alla går igenom någon gång, och även något man bara måste ta sig igenom. Och jag försöker. Varje dag.

fuck you, nyår

Gårdagens glädjetjut gjorde jag när jag såg att Håkan Hellströms Ullevi-konsert nu finns på Spotify! Men lyckan var inte alls långvarig, utan väldigt fort byttes leendet mot tårar när jag insåg att alla, verkligen alla, mina vänner har nyårsplaner på eget håll. Och ingen har inkluderat mig i en enda plan. Har inte ens blivit tillfrågad. Trodde inte det var möjligt att känna mer värk i hjärtat, men tydligen kunde jag det. Tror jag skiter i nyår det här året. Funderar på att vara själv i lägenheten i Växjö istället. Kolla på film och somna innan tolvslaget, så slipper jag nyår i år. Det är ändå helt överskattat, och dessutom är jag inte det minsta taggad på 2015.

Nej, jag förstår inte när allt gick så fel. Varför jag förlorat både vänner och mannen jag skulle dela mitt liv med. Jag förstår inte. I somras kändes det som att jag hade allt, och nu är jag helt plötsligt ensammast i världen. Förstår inte.

mitten av december

Och så var Pricing-duggan jag aldrig gjorde förra hösten, gjord. Tänk att det redan är den 15e december. Jag kommer ihåg när jag låg i soffan i personalboden på Hanö i somras, och planerade inför femte terminen i Växjö. Jag läste mina mail, och i ett av dem stod det att jag skulle göra just omduggan i kursen Pricing den 15e december. Redan då ville mitt maniska planeringsbehov kicka in, och jag började planera min termin så att jag skulle ha tid att plugga till duggan. Det var i början av augusti, och inte trodde jag att tiden skulle gå så fort som den har gjort. Den här terminen har till och med flugit förbi fortare än terminen utomlands, vilken jag tyckte kändes som två veckor. Hur fort kommer inte nästa, och sista, termin gå då? Vet inte om jag vill skratta eller gråta när jag tänker den tanken.

Duggan kändes annars bra. Det var 12 pricing-ord vi skulle förklara, varav 10 som jag kunde rakt av. Varje ord gav två poäng, och för att bli godkänd, behövde man 14 poäng. Jag satte alltså 20 poäng (10x2=20, för den som inte förstod), och ligger därför med god marginal över g-gränsen. Och det känns jättebra. Jag måste faktiskt få ge mig själv lite cred över att jag lyckats prestera högt under hela hösten, fastän jag varit så trasslig och ledsen. Tänk, om jag inte hade klarat av alla grupparbeten och individuella arbeten plus att jag varit så heartbroken... Jag skulle nog aldrig orka komma igen det.

Nu ska jag, Lisa och Helena sätta igång med grupparbetet igen. Och så började Justin Timberlakes Mirrors spela i mina öron.... Minnen, minnen, minnen. Aj, vad ont det gör.

Uppdatering 12.13: Fryser typ in i skelettet! Det är fruktansvärt kallt i skolan idag och vädret utanför är superäckligt. Längtar tills jag får komma hem, krypa ner under täcket och sova igen de timmar jag låg och grät inatt.

bloggpaus över

Har nog kollat mer på Vänner än vad jag har pluggat den senaste månaden. Och det säger en hel del, för jag har verkligen pluggat jättemycket. Är inne på slutet av alla säsonger, och jag har sett Monica och Chandler gifta sig, och Rachel och Ross få barn. Gråten står mig upp i halsen och jag förstår inte att jag har lämnat mannen jag trodde jag skulle få allt det där med. Det trodde jag aldrig i somras, då trodde jag att det skulle vara han och jag för evigt. But I guess you can't plan your life like that.

Bloggpausen gick inte så bra för mig heller, jag har väl för mycket att dela med mig av. Fast egentligen inte. Inget spännande händer i mitt liv just nu. Jag vaknar tidigt varje vardagsmorgon, är i skolan hela dagen, kommer hem, pluggar ännu mer och somnar vid halv tio. Under lördag och söndag tvättar jag lite, städar och kollar lite mer på Vänner. Det är vad som händer just nu. Inget mer fancy än så. Jag har inte ens en vecka kvar av höstterminen, men konstigt nog känner jag mig ändå ganska lugn. Tom och ensam, men lugn. Har nog kanske insett att man inte kan planera allting ändå; vissa saker får man bara ta som de kommer. Som framtiden, till exempel. Jag har hela tiden tänkt att jag borde veta vad som händer med mig efter examen, ha en plan B om jag inte kommer in på utbildningen jag vill eller får jobbet jag söker, men kanske ska jag bara wing it lite, liksom. Ta framtiden som den kommer. What's meant to be, will be. Och jag ber till Gud att det är sant, för det är det enda jag har att leva efter just nu.

-

paus

Det snöar så mycket ute, och det känns som att mitt hjärta är lika kallt och grått som asfalten snön lägger sig på. Vill aldrig bli kär igen.
Tror jag ska ta en bloggpaus, orkar inte mer just nu.

don't you dare say you're happy

"because you had a bad day"

Trött. Huvudvärk. Jättemycket mensvärk. Sitter i skolan, men kommer gå och lägga mig så fort jag kommit hem. Har sovit så oroligt inatt. Jag har bara en dålig dag, det är inte hela världen. Målade i alla fall mina naglar igår. Nu är de röda och juliga.

Uppdatering 11.20: Första snön kom precis till Växjö.

Uppdatering 13.49: Är så trött på hela världen. Mitt i min artikel-sökning för grupparbetet, dyker en tidningsartikel om att förbjuda abort i Sverige, upp. Det finns ungefär en miljon saker jag skulle kunna säga om det här idiotiska uttalandet, men då skulle detta blogginlägg aldrig bli avslutat. Sverige, vad händer? Det är kaos i riksdagen och lagar som sådana här vill stiftas? Jag är mållös.

you take me to Nirvana

Drömde något läskigt inatt. Jag var med om ett terrordåd. Jag pluggade utomlands någonstans, och så bombade de skolan och skolgården där jag var. Skitläskigt, kunde typ i min dröm känna hur hela marken skakade. Vaknade av drömmen vid halv sju i morse och var i skolan vid halv nio. Och här sitter jag nu. Fick i förmiddags besked om att jag klarade duggan från förra kursen, sån himla lättnad. Så idag mår jag också bra. Tycker om det här mönstret, hoppas det fortsätter upprepa sig. Jag vill ju såklart må bra, inte vara ledsen.

Nu ska jag fortsätta skriva om 3M model of motivation (ja, det är ungefär lika spännande som det låter), samtidigt som jag lyssnar på låten ovan.
Sam Smith in my heart.

give it a try

Man har dåliga dagar och man har bra dagar. En dag mår man bättre, en annan dag gråter man sig igenom. Den senaste tiden har jag mest bara haft dåliga dagar fulla med tårar, men jag ska försöka ändra på det här. Någonstans är det nog egentligen bara enklare att gråta och släppa allt för ett tag, känna hopplöshet, istället för att ta tag i livet och vända det på rätt sida igen. Kanske har jag varit lite lat. Eller kanske har jag varit lite för trasslig för att kunna se att man faktiskt också kan må bra. I vilket fall som helst, ska jag försöka må lite bättre nu. Inte bara för mig själv, utan för alla andra runt omkring mig också. Jag lovar, jag ska försöka.

Idag mår jag faktiskt bättre. Har sovit bättre inatt än vad jag gjort på väldigt längre. Annars brukar jag vakna helt andfådd och panikslagen några gånger per natt, men inatt har jag sovit hela natten. Sitter i skolan nu och livet känns lättare än på så väldigt längre. I morse skakade jag till och med lite på rumpan åt låten ovan. Det känns skönt. Hoppas den här känslan håller i sig nu.

när man är fast i en svacka och inte vet vad man håller på med

Skrev ett långt, flummigt inlägg, men insåg att det inte var något att publicera. Det jag ville säga var väl mest bara att livet känns så himla tråkigt just nu. Har ingenting att se framemot. Och det jag innan såg framemot, det som innan gjorde mig taggad på att fortsätta framåt i livet, känns inte alls särskilt spännande längre. Hade så himla mycket planer och drömmar, men någon gång under den här hösten, så bara dog jag. Dog rakt av. Tappade lusten för allt. Och det läskiga är inte att tiden, då planerna jag borde sätta i verket, snart är här. Utan det läskiga är att jag inte längre bryr mig om de blir av eller inte.

Uppdatering 14.27: Jag vet inte vad jag håller på med. Varför tar jag inte tillvara på mitt liv? Varför sitter jag inne i en gammal pyjamas, när jag har en termin kvar av min tid i Växjö? Ena halvan av mig säger att jag visst ska få ta min tid att sörja, att jag kan få ligga i sängen och gråta hur mycket jag vill. Medan andra halvan av mig säger att jag borde ta tag i mitt liv medan jag kan, för ingen annan som kommer göra det åt mig. Vilken sida ska jag lyssna på? Jag vet inte ens själv vad jag vill göra. Det är kaos inuti mig, samtidigt som jag är helt tom. Jag vet inte. Vet ingenting. Har inte ett enda svar. 

-

Jag har så himla mycket saknad i min kropp.

"don't make me fall in love again, if he won't be here next year"

'

Mår bättre idag. Lyssnar på julmusik och känner mig ändå nöjd över vad jag presterade i skolan idag. Dessutom, när jag kom hem, väntade ett par sprillans nya skor på mig! De hjälpte verkligen också till med uppmuntran. Tänker ta fredag nu och inte öppna några fler skolböcker idag. Kör stenhårt till helgen istället, både dugga och grupparbete. Funderar på att springa iväg till gymmet en sväng, för att riktigt kickstarta helgen. Eller ska jag julpynta lite, kanske. Vi får se. 

Trevlig helg!

låt mig bara få sova i en månad eller två

Alltså, verkligen varning för nedstämda inlägg den närmsta tiden. Ser ingen mening med någonting just nu. Idag hade vi kursintro på fetaste arbetet, där vi ska göra en litteraturstudie om något service-relaterat. Arbetet ska vara på 20 sidor långt och göras klart på tre veckor. Ingen biggie, tänker ni kanske. Nä, kanske inte. Men nämnde jag också att läraren tycker vi ska plöja igenom 50 (!) vetenskapliga artiklar vi hittat och valt själva, och sen välja ut 15 av dessa att referera till, diskutera om och lägga i teorikapitlet? Vanligtvis, innan, har vi blivit ombedda att ha fem artiklar per arbete, nu ska vi in med minst tredubbelt så många. Det är helt sjukt. Att ens hitta 50 artiklar om ett specifikt ämne... Känns så hopplöst. Orkar inte. Nu är jag mer lockad än någonsin att hoppa av. Efter jul börjar vi med en metodkurs, som vi ska ha fetaste tentan på. Har inte pluggat till en tenta på.... Ett och ett halvt år, kanske? Livet känns så tungt just nu. Dessutom har jag också så mycket saknad i mitt hjärta, att jag skulle kunna bryta ihop när som helst.

Ska nog gå och lägga mig nu. Imorgon måste vi vara i skolan från 8.00 på morgonen till 18.00 på kvällen. Vi har första seminariet redan på fredagmorgon 8.15, där vi ska kunna presentera åtminstone hälften av artiklarna + ett redan påbörjat arbete. Jag går under.

att vara trött

Är trött på skolan. Är trött på att aldrig få andas mellan kurserna. Är trött på att jag återigen inte har någon grupp till nästa arbete. Är trött på julen. Är trött på att min dator inte funkar som den ska. Är trött på framtiden. Är trött på att jag tar examen om några månader. Är trött på att jag inte vet vart jag ska ta vägen efter examen. Är trött på att behöva bryta upp och flytta igen. Är trött på att allt jag tänker på när jag tänker på min framtid, är Stefan. Är trött på att ingenting är roligt. Är trött på att jag är otaggad på livet. Är trött på att alla andra mår bra och vet vad de gör. Är trött på att söka jobb. Är trött på att skriva CV. Är trött på att fundera. Är trött på att tänka.

Jag är bara väldigt, väldigt trött. På allting.

Uppdatering 16.56: Jag mår lite bättre nu. Sökte ett jobb i Stockholm för att boosta mig själv, och dessutom har jag världens finaste vänner och mamma, som alltid ställer upp och pysslar om mig. Snart ska jag till gymmet med Felicia.

planeterna har stannat

Klicka här och få lite måndags- (och livs-)pepp. 

Jag måste i alla fall försöka.