new year's eve

Det känns som att det var igår jag drog på mig min gröna paljettblåsa och drack mig alldeles för full på rödvin, för att fira in 2014. 2014 som skulle bli mitt år. Med bara en vecka kvar till Frankrike-flytten, kändes det som att jag hade allt. Även fast jag var nybliven singel och inte hade klarat höstens alla kurser, kände jag mig on top of the world. Nu är det dags igen. Dags att fira in 2015. Är även denna gång nybliven singel, men jag känner mig inte alls så fantastisk som jag gjorde för ett år sedan.

Jag vet inte ens hur jag ska sammanfatta 2014. Vet inte hur, vart, jag ska börja. Det är snart ett år sedan jag flyttade till Frankrike. Landet där jag hittade en version av mig själv som jag verkligen tyckte om och träffade människor jag aldrig kommer glömma. Människor jag fortfarande älskar så mycket, att jag skulle kunna göra vad som helst för dem. Kände mig starkast i hela världen under min tid utomlands; gång på gång bevisade jag för mig själv, och för alla i min omgivning, att jag visst klarar mig själv. Att jag faktiskt är så mycket starkare än vad jag någonsin hade kunnat tro. Det var en fantastisk känsla. Tiden i Frankrike är ett av mina bästa livsbeslut hittills, och definitivt något jag skulle göra om utan att tveka en sekund.

Och så kom sommaren. Den där fantastiska, jävla sommaren. Jag och Maja var på Håkans Ullevi-fenomen; något jag aldrig kommer glömma. Och så började jag på det där jobbet. Jobbet jag hade lyckats få alldeles på egen hand, jobbet jag fan var riktigt bra på. Och så träffade jag honom. Jag föll pladask, och trodde att det var sådär resten av mitt liv skulle se ut. Han och jag. Tillsammans.

Lämnade hjärtat på Hanö och flyttade tillbaka till Växjö. Blev tvungen att återigen rätta in mig i ledet, jag egentligen inte alls ville stå i. Den där ledet av tentaångest och inga pengar. Terminen utomlands och servitrisjobbet under sommaren hade fått mig att inse att jag inte alls ville jobba med marknadsföring. Inte det minsta. Egentligen ville jag inte jobba alls just då. Eller plugga. Eller göra någonting över huvud taget. Ville bara ligga under täcket med honom och lukta på hans AXE-doftande hals. Där började jag planera min framtid; resten av mitt liv. För visst skulle det vara vi för alltid. Han var ju lika kär i mig som jag var kär i honom.

Men ändå, likt förbannat, står jag här som singel på nyår. Igen.

Så ikväll kommer jag klä upp mig, ikväll kommer jag skåla i champagne. Och hoppas och önska att 2015 har ännu mer att erbjuda. Fastän jag vet att det kommer bli svårt att slå 2014; det året gav mig verkligen allt jag någonsin hade kunnat önska mig. På gott och ont. Jag är så tacksam för allt jag har fått uppleva och alla människor som berikat mitt liv. Har inte ens ord för det.

Den här låten har jag lyssnat på hela dagen och insett att livet kanske inte är så dåligt ändå. You're never fully dressed without a smile. Och det är precis vad jag tänker göra ikväll; le. Le i mina rödmålade läppar och fira in det nya året. It's on, 2015! Bevisa för mig att du är ännu bättre än 2014.