bloggpaus över

Har nog kollat mer på Vänner än vad jag har pluggat den senaste månaden. Och det säger en hel del, för jag har verkligen pluggat jättemycket. Är inne på slutet av alla säsonger, och jag har sett Monica och Chandler gifta sig, och Rachel och Ross få barn. Gråten står mig upp i halsen och jag förstår inte att jag har lämnat mannen jag trodde jag skulle få allt det där med. Det trodde jag aldrig i somras, då trodde jag att det skulle vara han och jag för evigt. But I guess you can't plan your life like that.

Bloggpausen gick inte så bra för mig heller, jag har väl för mycket att dela med mig av. Fast egentligen inte. Inget spännande händer i mitt liv just nu. Jag vaknar tidigt varje vardagsmorgon, är i skolan hela dagen, kommer hem, pluggar ännu mer och somnar vid halv tio. Under lördag och söndag tvättar jag lite, städar och kollar lite mer på Vänner. Det är vad som händer just nu. Inget mer fancy än så. Jag har inte ens en vecka kvar av höstterminen, men konstigt nog känner jag mig ändå ganska lugn. Tom och ensam, men lugn. Har nog kanske insett att man inte kan planera allting ändå; vissa saker får man bara ta som de kommer. Som framtiden, till exempel. Jag har hela tiden tänkt att jag borde veta vad som händer med mig efter examen, ha en plan B om jag inte kommer in på utbildningen jag vill eller får jobbet jag söker, men kanske ska jag bara wing it lite, liksom. Ta framtiden som den kommer. What's meant to be, will be. Och jag ber till Gud att det är sant, för det är det enda jag har att leva efter just nu.