Måste skärpa mig. Måste upp med hakan. Men det är svårt. Vissa dagar orkar jag knappt ta mig ur sängen, medan jag andra dagar dansar när jag borstar tänderna. Känner mig ibland så, så liten, medan jag ibland känner lite mera livslust. Vissa dagar är jag ledsen en timme, gråter timmen efter och sen är jag helt plötsligt glad igen. Igår var en sån instabil dag. Under dagen ville jag bara gråta rakt ut där jag satt i grupprummet med Helena och Lisa, men på kvällen blev allt mycket bättre. Fick en kram av en gammal vän, började planera nyår i mitt huvud, började längta lite till en utgång på fredag och gick även på bio med Lisa. Vi såg Håkan Hellströms filmatiserade Ullevi-konsert och jag log konstant i över två timmar. En av de bästa konserter jag någonsin varit på, och ett av de bästa livsminnen jag har!
Tänker väl att det kanske får vara såhär ett tag nu framöver; ena dagen gråter jag, andra dagen skrattar jag. Har nog aldrig varit såhär skiftande i humöret innan i mitt liv. Det är en ny upplevelse. Men säkert något alla går igenom någon gång, och även något man bara måste ta sig igenom. Och jag försöker. Varje dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar